De riktigt svultna katterna

Ibland passerar katter som torpeder rakt genom ens själ och man blir sig aldrig mer lik.
De slår klorna i ens hjärta och håller greppet för alltid. Andra katter använder oss mer som språngbrädor iväg till att träffa nya människor och nya kattvänner. Man får bara en rad tassavtryck kvar. Och somliga katter tassar förbi oss utan att vi ens märker det. Vi kanske anar skuggan av en svans försvinna ur sikte. Vissa katter väljer ut ett sällsynt litet antal människor och hedrar dem med sin närvaro. Det är ett privilegium att få klappa dem. Några katter älskar alla som kan ge dem en sekunds uppmärksamhet eller mer och slänger sig i vilka famnar som helst. De klättrar glatt upp i knäet på främling eller vän. Men de skygga och de rädda katterna, de vågar sig inte ens fram, fast deras hjärtan brinner av längtan efter att få bli trygga och slippa fly… Och alla, alla vill bara en sak: Bli älskade!

Men de riktigt svultna katterna är de som fastnar djupt i oss: Därför gör det ont ända in i själen att läsa om katter som Rudolf på Södertälje katthems blogg, Rudolf (Till höger) som kom för sent till räddningen och vid det här laget vilar i SkaparKattens famn… Han fick ett sista dygn i kärlek men sedan orkade hans kropp inte mer. ♥♥♥
Det brinner till lika svidande i  hjärtat att läsa om katten Victor, som nu kämpar för sitt liv hos veterinären efter att ha tagits om hand av Djurskyddet i Sundvall: Mager, nedkyld, med avfrusen svans och uttorkad. DS berättar på sin FB: ”Han fick vatten som han kastade i sig och lite lite recovery mat för magra katter, men han orkade inte ens äta upp den lilla skvätten. Istället gick han fram till mig och lade framtassarna på mina knän men orkade inte hoppa upp. Hans lårben har absolut inget kött, utan bakbenen är som pinnar. Magen är så insjunken så om jag tar i honom från båda sidorna så är det bara ett par centimeter kött mellan fingrarna. Man känner extremt tydligt varje ryggkota och revben. Han har dock tjock päls så det syns inte i vilket fruktansvärt skick han är i. Just nu sitter han som på bilden och sover. Jag värmer sakta upp honom med en filt. Veterinären trodde att han varit instängd nånstans väldigt väldigt länge för hans nos är alldeles avskavd som att han har försökt ta sig ut. Han får stanna hos mig tills han klarar av att äta och är lite starkare. Han ska även få ett eget värdigt namn under kvällen.” Han fick ett värdigt namn, Victory, och vi knäpper tassarna och ber till SkaparKatten att han ska få överleva och följa upp sitt namn med stolthet!

Vi som jobbar med hemlösa katter möter dessa olyckliga offer för vantron att katter ska klara svensk vinter och natur gång på gång. Men de gör inte det!

ZaraTuss till vänster var en av dem som inte kom till hjälp i  tid. När hon äntligen kom in, så var det för sent, hennes hjärta orkade inte… Hon var mager, uttorkad och dessutom skadad illa. Vi kommer aldrig att glömma henne! ♥

Under yviga pälsar döljer sig uttorkade skelett till katter som det är väldigt svårt att klara tillbaka till normala liv utan bestående skador. Prov på njurar och leverfunktioner kan också visa förvånansvärt bra värden men ändå är kattens inre organ tyvärr i uruselt skick och väldigt sårbara! Det går inte att lita på prover utan katten behöver ett långvarigt dietprogram med många mycket små portioner skonkost för att inte överbelastas – kroppen har levt på sparlåga och reservkrafter så länge att det finns inget immunförsvar eller  återhämtningsunderlag. Det är bara en enda sak att göra:
Ha tålamod och hoppas!

Man får absolut inte tänka att katten ska ”gödas” och ge fet grädde, massor av torrfoder i obegränsade mängder eller näringsrikaste kattungematen – det slår ut tarmen och knäcker de svaga organen. Mitt i all omtänksamhet matar man för mycket! Med en extremmager katt gäller milda näringsdropp, veterinär skonkost, t o m utspädd ibland med vatten, och noggrann regelbunden veterinärkontroll. Sakta ska katten vänja sig vid att få föda regelbundet och under tiden är värme, vila och mycket social kontakt viktigt för att bygga upp krafter. Och det kan gå bra! Våra katthem har många katter som bevisar det!

För alla er som ändå griper in och räddar eller åtminstone försöker rädda dessa utmärglade katter som kämpat för överlevnad höjer jag tassen i stor respekt!
Fortsätt kämpa för katters rätt till liv – och stöd Ditt Lokala Katthem! KÄMPA!!!

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia Visa alla inlägg av Wikki