Så viktigt att vara pålitlig och ärlig

Jag är fortfarande – liksom många andra – upprörd och besviken på hur människor kan vara så beräknat känslokalla att de stjäl från dem som redan har det sämst: De hemlösa eller sjuka katterna. Ni som läst gårdagens inlägg och som sett liknande händelser, här i kattbloggsfären, på HittekatteriFokus eller Facebook, vet hur illamående man blir över dessa tilltag – för de infekterar, kväver och stryper en hel värld av kattisk medkänsla och givmildhet och hjälpvilja genom den högst irriterande RISKEN i ”Vem kan man lita på!???”

Under våren ordnade Stora matte nya insamlingsbössor till vårt katthem i Örebro. Vi har ett löpande samarbete med flera generösa djurbutiker, veterinärer och affärer* m fl som låter oss ha bössor stående. En bössa ställdes kvar på vårt katthem. Det konstiga med den bössan på katthemmet var att den aldrig innehöll något – trots plombering och trots att pålitlig personal sett att det funnits lagda slantar i den. Plötsligt försvann HELA bössan. Många medarbetare blev fruktansvärt upprörda och ledsna, de hade själva lagt i slantar och nog trodde man väl att kattälskare förstod hur viktiga dessa fattiga slantar faktiskt var för verksamheten??! Det gjorde ont att inse att någonstans bland alla de som varit på vårt katthem, gäst eller medarbetare vet vi ju inte, finns en tjuv. Ofattbart och så besvärande! En ny bössa finns, men den kan bara tas fram under bevakning. Tänk vad det krymper våra möjligheter att hjälpa! Tänk vad det sargar att misstänka och misstro?! Och tänk att sjunka så lågt som till att stjäla från KATTERNA!!???

På HittekatteriFokus var det vanligt med kärleksfulla insamlingar till behjärtansvärda kattprojekt – men under sommaren blev sajtvärden tvungen att slå till bromsen och stoppa spontana insamlingar eftersom det visat sig att personer bakom nödrop om pengahjälp till katters veterinärutgifter inte var ärliga. Då det visade sig ha förekommit oseriösa insamlingsauktioner som gått till någons egen ficka eller annat än utlovat, blev det nu bara en smal grupp betrodda godkända insamlingar kvar. (Jag är tacksam att få vara en av dem.) Återigen fryser jag in i märgen av kölden i att kunna ha mage att slita räddningen och hjälpens medel ur tassarna på verkligen lidande katter!!! Det är så osmakligt och oseriöst att det inte ens finns tjyvaheder bakom!

Tyvärr finns det proffsinsamlare också med sajter som omsätter massor av katträddningsobjekt och drar in pengar där det ALDRIG redovisas en enda krona – varken veterinärräkningar eller omkostnader, eller intäkter! Där önskar jag faktiskt att fler vågade ifrågasätta! Frågan är dock samtidigt hur en bra katthjälparorganisation ska kunna jobba ärligt med både ris och ros och intäkters förvaltande, där vill jag poängtera värdet med att vara en förening med full medlemsinsyn så att ansvaret för hur medel hanteras tål en granskning! Det finns många föreningar som allmänheten godtroget lassar in stora pengar till av vana eller tradition, och där mer går till fina styrelsearvoden eller tvivelaktiga investeringsspekulationer än till verklig katthjälp! I sådana situationer är det märkligt att man ens bryr sig om att låtsas vara stolt över sin ”insats” som man skott sig väl på!

Men jag jamar fortfarande: Stöd Ditt Lokala Katthem! Det finns faktiskt de som gör ärliga och behjärtansvärda insatser! Kan du inte stötta med pengar, så gör det genom en arbetsinsats eller med information. Alla former av hjälp är välkommen! Anslut dig till styrelsen och se till att påverka och förbättra (Tänk bara så många katthem som t ex ändrat inställning och nu i allt högre grad värnar om de skygga katterna än förr!) och visa att med ärlighet och pålitlighet kommer man längre!!!

Själv kommer jag att räcka ut tassen som alltid – för det finns många som behöver vår hjälp, i synnerhet nu när kölden kommer!

( *Vi tömde nyligen en proppfull insamlingsbössa som råkat stå OLÅST i en ICA-butik! Butikens anställda hade sett det men ändå hade inte någon rört innehållet – tänk vilka ärliga och fina personer det också finns! ♥ )

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia Visa alla inlägg av Wikki