Enligt lagen får du ha maximalt 9 katter utan att ha tillstånd och godkänt kattverksamhet. Hur har man kommit fram till den här gränsen på just NIO stycken kan man undra? En del människor har fullt upp med EN katt och andra klarar tjugo utan problem… Hur ska då en djurskyddsinspektör kunna bedöma vad som passar en men inte en annan?
Någonstans har också vedertagits en gräns på 3 månader som acceptabel tid för att ett katthem att få en katt utadopterad. I vissa delar av landet gäller det skygga katter, i andra gäller det alla katter. En del sätter 3månadersregeln som gräns för kattens socialiseringsframgång. Lyckas inte någondera så ska katten avlivas. Varför? Katten väntar gärna en stund till om det är vad som krävs för att få ett nytt gott hem!
Jag kan komma med många fler exempel på tillämpning av djurskyddslagen som inte har minsta stöd i någon enda paragraf eller heller i någon relevant forskning…
Det skrämmande är att Länsstyrelsens hejdukar inte EN ENDA GÅNG värderar den enskilda kattens behov ”sett utifrån kattens egen synvinkel och situation” – d v s att en katt som tillbringar 3 månader eller mer på ett katthem är fullständigt ointresserad av tidens gång eller kanske mängden kvadratmeter den har att röra sig på över tid. Katten lider inte på något som helst sätt av att vara inomhus, tillsedd med mat, vatten och vård. Allt katten vill är att överleva och må så bra som möjligt – och den anpassar sig till givna förutsättningar tämligen pretentionslöst.
I värderingen av kattens liv på katthemmet måste man väga in en jämförelse med hur kattens tidigare situation varit (Utomhus, utan tillsyn, sjuk, svältande, misshandlad!!!) och det som Länsstyrelsen vill begränsa till 3 månader är i kattens ögon vistelse i ett himmelrike!!! Det må vara att katten kanske visar sig skygg eller osocial med människor, eller upplever en tids stress tills den anpassat sig – men det betyder inte att den LIDER! Alla katter vill inte vara knäkatter, men detta kynne är ingen sjukdom, bara ett ställningstagande baserat på livserfarenhet. (Och som vi så väl vet: Plötsligt vänder det och skyggis blir tryggis – det är väl värt att vänta på!)
Allt Länsstyrelsernas djurinspektorer ser är det självförgyllda värdet i sina egna självskrivna paragrafer, inget annat, de går före själva livet! Och utefter det döms friska välmående katter till döden. En ironisk bitterhet att detta kallas djurskydd! Frågan måste ställas: När ska någon inom myndighetens egna led vakna upp och se paragrafrytteriet med öppna ögon och vad det leder till?
Hur ger vi dem väckarklockan?!
Usch, man känner sig så maktlös. Kanske kan man JO-anmäla länsstyrelsen? Få tidningarna att skriva? Kan den nybildade svekatt göra något?
SVEKATT jobbar intensivt på detta! Det kanske inte syns utåt så mycket men uppvaktning av beslutsfattarna pågår… NosPuss Wikki
Mycket kloka ord, som alltid från dig kompis! Önskar att du fick vara med och bestämma istället för de dära dummerjönstarna som tror sig veta allt bäst! De är bara såå himla dumma! Skärpning! Lyssna på Wikki bums! Sluta vara såå dumma! Morr! Frääs! Stamp!
Nosbuffar och Gos till dig Wikki och din familj <3
Det handlar om en maktkamp, Penny, mellan några som vill bestämma utan att behöva lyssna på hjärtat. Eller på vederhäftig forskning och lita på erfarenhet som motsäger deras åsikter. Utvecklingen av svenskt djurskydd står stilla avseende katter. Vi som jobbar med katthem är ”bara besvärliga”! Morr! TassKram Wikki
Kan jama om att detta problem inte bara gäller Djurskyddsinspektörer som kollar katthem 🙁
Mjau så sant. Gäller allmänt djurhållning och kan vara mycket godtyckligt. NosPuss Wikki
Har inget bra svar på hur väckarklockan ska ringa så det hörs till räckligt högt för att få myndigheterna att vakna. Hoppas SVEKATT kan nå fram!
Framför allt behövs det utbildning o information om hemlösa katters situation och om vilka förutsättningar vi har som vill göra skillnad o hjälpa.
Vad kan katthem göra för att undvika kritik idag?
Uppfyll jordbruksverkets regler! Dvs förvara inte en katt längre än tre månader i lagstadgade burar. Behöver den vara kvar längre för att bli trygg/bokad? Placera i jourhem eller större ytor. Ha koll på journaler mm.
Lite kort men uppfyller katthem ovan krav blir det svårt för lst att kritisera. Då kan katthem hålla katt längre om den behöver det för att hitta trygghet o sin människa att lita på.
Tassar
Visst – uppfylla jbv:s regler – men det är inte lätt när det finns TOLKNINGAR av dessa som varierar över landet och beroende på vem som besiktar verksamheten! I vissa län godkänns en sak, i andra godkänns de ej, som t ex ang förvaring av skygg katt…. *suck*
Tasskram Wikki
Enig med dig att det finns tolkningar av lst som är åt helvete! Men vill man överklaga dessa o få rätt så gäller det att man har ryggen fri o uppfyllt jbv:s regler. Där finns lagen som övre instanser förhoppningsvis ser till. Då faller lst platt om vi katthem gjort rätt för oss enligt lagen. Sen har vi en lång väg att gå, utbilda/informera lst om katter mm. Nånstans vill jag tro att de vill djurens väl men vi behöver hjälpa dem att se den. Tror det kan ske om vi katthem aktivt inbjuder lst till vår verkamhet så att de ser de hjältedåd våra volontärer gör dagligen o det engagemang som driver oss att hjälpa de fyrbentingar saknar röst när det gäller deras liv.
Tassar
Mjau det bästa vore ju ett samarbete FÖR djuren och inte som idag en strid. Men det sorgliga är att LST ytterst sällan möter upp som stödjande och positiv part utan endast som straffande och fördömande, bråkar om bagateller och inte ser helheten. Ingen är perfekt men med lite optimism och kreativitet kan man ju i min värld räcka ut tassen och mötas år BÅDA håll! Som det är nu dansar katthemmen på en knivsegg och vågar inte säga pip ens, hur relevanta saker de än har att lyfta fram. *suck* NosPuss Wikki
Alltså, de kan ju inte känna några katter själva! Jag låter inte vem som helst pilla på mig. Går undan om det kommer okända och kikar för att se om de e snälla. Så mig hade de nog också avlivat!
Jag e en tryggis, har bara bott i mitt förra hem och så här. Aldrig varit hemlös fast husse o mattelös var jag en hel sommar. Och ledsen. Fast mat fick jag men hade svår gosbrist.
Hur ska de där inspektörerna kunna se det? Att jag e en trygg katt som sover på husses o mattes kuddar o armar. Och har allt jag vill och lite till. För de kollar väl bara in lite snabbt och försöker närma sig katterna.
Mjau jag tycker att de borde ha specialutbildning i kattkunskap! *morr* NosPuss Wikki
Word!
Bra rutet!
Basco
*bugar*
NosPuss Wikki
Hur gör vi med människor som inte är så sociala? Idag ska ju alla vara socialt kompetenta, framhäva sig själva och helst köra över andra. Jo, vi sätter diagnoser på dem och talar om för dem att de inte passar in i samhället och att de vållar problem både socialt och i arbetslivet. Samma tillämpning gäller katter. De passar inte in för att de inte är knäkatter eller att de tittat misstänksamt på oss. De utsätts för lidande. Å andra sidan utsätter alla som diagnosticeras andra för lidande eftersom de inte har de personlighetsdrag som skall passa detta extroverta samhälle. Istället borde man se till de introvertas styrka (de är de som idag diagnosticeras), och se vad de har och hur de kan se till att se genom detta samhälle där vi avlivar katter eller skickar ut människor i det sk utanförskapet. På något sätt avlivas även vi. Fast det sker med lite finess…
Tänkvärt! Kanske är det där i utanförskapet som gemenskapen ofta skapas, både människa-människa, katt-människa och katt-katt. Men de som anser sig vara ”utanför utanförskapet” ser det inte och förstår det inte, och kan inte tro att de säregna (Av alla slag!) har ett värde! Ändå är de oftast de verkliga ädelstenarna! Eller hur!? NosPuss Wikki