Något av det mest rörande jag läst…

Sippo, du har en enastående husse, vet du det? Många gånger säger folk ”Det är bara en katt…” Det kommer din husse ALDRIG att varken tänka eller säga. Din husse Peter har verkligen förklarat, på ett sällsynt ödmjukt sätt, att han är bara människa, men försöker samtidigt vara en god husse. Och har på ett rörande sätt skrivit ned ett ”Förlåt” som jag egentligen tolkar som ”Sippo, det finns ingen levande varelse som jag älskar mer!”

Så här lyder det:
Förlåt Sippo…   För alla de gånger jag skällt på dig när du sprungit runt tangentbordet eller suttit på vardagsrumsbordet, så att jag inte kunde se. Du gör det aldrig av illvilja, utan du vill ju bara ha lite uppmärksamhet.  

Oftast föser jag dig åt sidan och muttrar ilsket utan att egentligen mena det. Ibland tar jag mig de få extra sekunderna det tar och stryker dig över din fina päls och du svarar med att stryka ditt ansikte mot mitt. Trots att jag skällt på dig, så visar du total hängivenhet som jag många gånger inte anser mig förtjäna.

Där de flesta människor lämnat mig i mörkret, har du alltid funnits som en lykta, ett ljus av hopp. Det räckte med att du strök dig mot mig, eller tryckte din nos emot mitt ansikte, för att det skulle kännas lite bättre. Har jag gjort detsamma för dig?  

Förlåt för att jag skrek och skällde på dig när du var liten ungkatt och åkte kana nedför min rygg. Du gjorde inte illa husse med flit, utan du tyckte bara att du hittat världens roligaste lekplats och du förstod aldrig varför jag reagerade med sån ilska som jag gjorde. Du hade all rätt att lämna mig ensam och hata mig, men du visade större överseende än de flesta människor någonsin gjort.  

Förlåt för att jag under en period, nästan ignorerade dig för att sköta om din första flickvän – Gibbe. Jag var så fokuserad på att hon skulle känna sig hemma, att jag inte insåg att jag stötte bort dig när du så gärna ville vara en i gänget. Jag förstod inte bättre och det tog ett tag innan jag insåg felet av det jag gjort. Trots att du hade all rätt i världen att hata mig, så accepterade du snart mina inviter och vi blev återigen en hel familj.  

Förlåt för de gånger under dina unga år, vrålade ”håll käften” när du jamade vid dörren. Inte visste jag att katter kunde gå i koppel heller. Det tog lång tid innan jag, som trög tvåbening, förstod vad du menade.   Jag ber även om ursäkt för allt dumt jag gjort och som drabbat dig. Du är den enda som stannat kvar och stått ut med mig så länge.

Jag ville bara säga förlåt medan du fortfarande finns kvar hos mig.

Sippo, en husse som kan visa foton som det nedan har ett större hjärta än han förstår själv! (Fast jag försökte skruda mig i mattes BH idag men det var då ingen som tog på allvar!) Jag höjer tassen i aktning! Du har fostrat honom bra!

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia Visa alla inlägg av Wikki