Det är något hemskt förfärligt farligt utanför! Jag springer med burrad svans in från balkongen och gömmer mig bakom matte, som milt frågar ”Vad är det, Wikki?”. Sedan hör hon ljudet och förstår:
”Skydda mig, matte! Det är den läskiga gatsopningsmaskinen som fräser och bråkar nedanför vår balkong! Ta bort den!”
Vad är du rädd för? Hur tuffa vi än är, så har vi ofta något som gör oss små och skrämda…
Författare: Wikki
Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia
Visa alla inlägg av Wikki
Rysmjau, vilken otäck sak!!!
Vi är – trots att vi är väldigt tuffa grabbar – rädda för det mesta som låter… Om snabeldraken till exempel tycker vi INTE, vi förstår oss verkligen inte på småkrypena som faktiskt låg och SOV på varsin köksstol när matte snabeldrakade därnere! Själva flydde vi till övervåningen och in under vad vi kunde hitta i täckesväg tills faran var över!
Och nu har de hittat ett nytt sätt att skrämmas; ett badkar är inte längre bara blött och otäckt utan det kan föra en massa oväsen också, fräsa och spotta och mullra!
Mjau, jag har hört om sådana badkar. Tänk om de slukar katter? Eller kokar matte och husse? Nej tacka vet jag att få doppa tassarna i en regnvattenpöl – DET är lagom! NosPuss Wikki
Helikoptrar, Skramlande karuseller och det allra värsta skrikande barn. Det skär ju i mina öron. Uscha !!!!!
Sören
Mjau, det låter rysligt – tur vi inte har sådant på vår bakgård! NosPuss Wikki
Det jag är allra räddast för är att matte försvinner… men det kanske inte räknas just här? I så fall blir det bullriga saker, som snabeldraken och gräsätarmaskinen. Små barn aktar jag mig noga för! De inte bara skriker, utan slåss också… och drar en i svansen… *ryser*
Tass från Imma, abbemissa.
Mjau, mattar kan väl inte försvinna? De är nog lika eviga som vi katter – på ett eller annat sätt!
Gräsklipparen bryr jag mig inte så mycket om… Postisens elmoppe är lite rassel-läskig också. Men barn kan man sätta på plats med ett litet tassdask och det gäller ju för ens människor att vara tydlig med barnregler om de bjuder in gäster med smått i sällskap. Som matte brukar säga: ”Mina katter bor här. Det är deras regler som gäller!” Själv gillar jag barn, särskilt om de klappar fint och säger att jag är söt! *kurr* NosPuss Wikki
Jag jamar som de andra, snabeldraken tycker jag verkligen inte om! Sen måste jag erkänna att jag håller på att tappa pälsen varje gång matte nyser, det är jamarläskigt. Besökare är jag också väldigt avvaktande till men annars är jag nog inte speciellt rädd för ljud eller liknande. Vi bor på en väldigt trafikerad gata med mycket andra ljud också och det bekommer mig inte alls. Ja just det, jag kom på en sak till – raketer är riktigt läskigt, matte tror det beror på att det ekar så här mellan husen så de hör jamarmycket.
*nosbuffar*
Alice, har din matte ett sånt där ”explosionsnys” som får en att hoppas ur pälsen nästan? Somliga männniskor märks knappt när de nyser (Som söta små kattnys!) och andra är som en dynamit går av ”BABOOOMATJOO!”… Jag förstår! *blink* TassKram Wikki
Matte nyser nog någonstans däremellan… 🙂
Men vi blir lika rädda allihopa utom Wilma men hon har nog vant sig efter över 12 år…. 🙂
*nosbuffar*
*fniss* Jag hade aldrig kunnat ana att människonysningar kunde vara så hemska! Jag jamade just på Skype med en som blev livrädd när toaringen ramlade ned efter husses besök… Hussar kanske borde lära sig sitta ned på lådan som vi katter? TassKram Wikki
Usch ja, konstiga och höga ljud tycker vi är jätteläskiga. Vilken vacker bild på dig.nosbuff
*nosrodnad* Tack för kattplimangen!
TassKram Wikki