Ibland förstår vi inte varför den kallelsen måste komma mitt i livet…
Men Smulan, eller Busan (Kär katt har många namn!), visste att det var tid att gå. Veterinären hade sagt att tumörerna i magen bara pekade åt ett håll, och hon kände att kroppen blev allt svagare.
Matte höll noga koll på att Smulan inte hade ont eller mådde för dåligt, men igår kväll märkte hon att den älskade katten inte var som vanligt och beslutade att idag var det tid för den svåraste tjänsten av kärlek.
Smulan kröp ihop i sängen hos matte för den här sista natten och visste mer om det än matte… Strax innan midnatt drog hon ett sista andetag och somnade stilla för evigt. Hon skulle inte behöva någon tur till veterinären eller få hjälp att dö. Hon tassade iväg på eget möte med SkaparKatten från sitt bo av varma handdukar och mattes famn. Det var bara så: Dags att gå!
Tack Busan Smulan för att vi fick uppleva dig! Du var en unik katt med en formidabel frimodighet, som gjorde att du tryggt mötte allt, bara matte var med dig! Du tassade glatt upp i famnen på varje gäst och främling, och du spred en trygghet och värme som fick andra katter att trivas och känna sig hemma. Ingen ny plats var främmande för dig – du undersökte förtjust ställen som Stora mattes kontor och gjorde det till ditt eget på en enda sekund. Du var ett färgsprakande paket av sköldpaddskatt som man bara måste älska – överallt där du satte tassen var du redo att dela med dig av nosbuffar och kärlekstramp…
Nu har du tassat över Bron för att dela detta överflöd av godhet med alla de andra katterna som vi saknar så innerligt – saknaden kommer nu också att omfatta dig!
Alla borde få någon gång få möta en katt som dig – någon som bara lyser, förtrollar och frambringar en känsla av äkta närvaro och lycka!
Vi misstänker starkt att du hela tiden varit en ängel, förklädd till katt…
Käraste Smulan, all SkaparKattens Frid önskar vi dig!
(Och skickar TröstTassKramar till matte!)
Sov gott lilla Smulan Busan. Din själ har vandrat över bron och mötts av Skaparkatten på andra sidan och nu leker du på gröna ängar med alla de övriga som gått den vägen. För din matte är detta ju en sorgens dag, men jag hoppas att det skall kunna vara en tröst att du nu har det bra och slipper ha ont!
Stor tröstkram till matte från gammelmatte Gitte i Otterbäcken
Mjau, för oss som fått möta denna magiska katt lyser minnet ljust! NosPuss Wikki
Tack…….och kram…
TröstBuff! NosPuss Wikki
Så vackert skrivet! Far väl över Regnbågsbron, lilla vackra SmulanBusan! Buffar på din väg
Läste upp detta för rörd matte, det tröstar! NosPuss Wikki
Så skönt att få sluta så, tillsammans med matte. Nosbuff
Mjau, att ha någon som håller tassen just då är viktigt! NosPuss Wikki
Fina Smulan vi gråter en liten tår när vi läser om dig.
Och så saknar vi vår mamma lite extra.
Och alla andra vänner som gått över Regnbågsbron.
Men det är en tröst att veta att vi alla kommer att mötas igen en vacker dag, på andra sidan
bron.
TröstTass
Mjau, det finns en tröst i det! *spinner* NosPuss Wikki
Ha det så bra i Regnbågslandet.
Nosgos och trösttassar till de som är kvar här.
Alla trösttassar behövs! Tänk vad man kan sakna dem som tassat över Bron ibland??! NosPuss Wikki
Så fint skrivet.
Stor Tazz&Kram
Tack vännen! NosPuss Wikki
Jag är helt säker på att Smulan/Busan var en älskad katt när jag läser det här. Jag grät mycket när jag läste inlägget. Därför att jag vet hur det känns att lämna över älskade katter till Skaparkatten, se dem gå över Regnbågsbron, för att aldrig mer komma tillbaka. Aldrig ska jag vänja mig vid detta, alltid skall jag sörja. Nyfunnen glädje finns i nyfunna och älskade vänner. Vet aldrig hur länge det varar. Vad vet man om liv? Vi lär överleva de som vi älskar mest, vad kan vi göra? Jag vet då inte annat att det är värt varje sekund av mitt liv att känna mig älskad av en katt.
Mjau Mia du har så 1000% rätt! Det finns inget bättre i livet än katter – de är essensen av liv! Också när de tassat över Bron så finns de delvis kvar… ♥ NosPuss Wikki