Stora matte gick till sin skog och hade sin svampkorg med sig. Det kändes konstigt att gå där utan Ville Kantarellkatten. Kvällsolen sken milt mellan granar och ekar och nyponbuskar och vinden fick träden att låta – låta som? Som kattjam?
Ur skogens grönska hördes Villes ”Matte, här är kantarellerna!”-mjau! Stora mattes ögon fylldes av tårar… Hon ropade ”Var är du Ville? Är du här?” och lyssnade noga. Skogen prasslade och det rörde sig något orangegult i ögonvrån in bland klarbärsbuskagets låga grenar. Stora matte följde efter och tvärstannade häpet, och så började hon skratta! ”Ville, din stolliga vild-änglakatt, du är för härlig!” Det lyste så gult utmed stigen:
Precis som en rad tassavtryck växte fullt av fina kantareller! Längs en stig där det aldrig vuxit kantareller förut, men som ofta varit vägen fram mellan ställena som Ville lotsat Stora matte till! Nästan två liter svamp blev det!
När Stora matte kom hem och hällde ut kantarellerna på en tidning på köksbordet för rensning kom nästa hälsning från käraste Ville – ur korgen som i sorg och saknad stått orörd sedan Ville tassade över Bron i höstas formligen regnade det gyllene katthår…
Mjau, jag tror att Ville ler och myser där i SkaparKattens Himmelrike, och dansar, som den spjuver han alltid varit, en förnöjd svansdans, medans han kikar på sin kära matte som står vid spisen och donar med stekpannan:
En katts kärlek övervinner allt! ♥
Vilken underbar hälsning! Nosbuff
Skogens magi, ni vet! TassKram Wikki
Åh, vilken fin Ville. Och ordnar med mat gör han! Vilken fin hälsning till er.
Vi katter tassar mellan världarna ibland, så är det bara… NosPuss Wikki
Åh så underbart <3 Ville finmissen! <3
Nosbuff
Mjau en saknad älskad finmisse! TassKram Wikki
Oh så rörd matte blev nu, hon fällde en tår i min päls!
Nosbuffar Linnsen
Mjau det är tur att vi katter har pälsar som är bra på att ta emot tårar ibland! NosPuss Wikki
Underbart skrivet, tårarna trillade utmed kinden när jag läste. Som du kanske vet så förlorade jag en kär katt för 4 månader sedan och jag kan tänka precis i de banorna som du beskriver (fast kanske inte om svamp) och därför kände jag igen mig extra mycket! Tack för din text, den beror nog många! >3
Tack för ditt hjärtevarma svar! Mjau, vi vet hur det känns! Men du kan också läsa ett av mina viktigaste inlägg http://metrobloggen.se/wikipedia/farval_fran_din_katt/ som jag tror kan ge tröst! NosPuss Wikki