Ena stunden så hissnar man av glädje och en katt är lyckligt räddad och återbördad till sina människor. Nästa stund FRÄÄÄÄSER man av sorg och vrede över katter som inte ens får den enklaste hjälp… Här kommer några exempel:
UPP: Minns ni kattungen Stinky som satt fast i avloppsröret under en ICA-butik flera dagar i september 2011? Det var ett intensivt men engagerat räddningsarbete för en enda liten kattunge, så som man önskar att ALLA katthjälpsinsatser vore!
HÄR hittar du en mysig skildring om hur Stinky, som numera heter Freja, har det! Idel solsken!!! ♥♥♥
UPP-NER: I Dalarnas Tidning läser jag om vanvårdskatten Albin, som till all lycka fått ett gott hem! Toppen av Linda att ta honom till sitt hjärta trots att han av katthemmet (Framgår int
e av artikeln vilket, men kommentarer där pekar på Djurens vänner Borlänge.) bedömts som ohanterbar och skulle avlivas! Synd bara att hon inte hade möjlighet att rädda hans kompisar… De kom trots allt ur ett hem där övriga katter visade sig sociala, men när Albin inte visat sig sådan på ynka fem veckor, så bokades avlivningstid. Jag, och många med mig, fräser förvånat och argt åt en sådan dålig hantering av ett katthem – under dessa fem veckor hade han tydligen bara lämnats åt sitt öde, för bland det första Linda fick göra var att se till att han fick en tovborttagning! Efter bara tre dygn hos henne så kom Albin fram och efter fem veckor till var han en kelig tamkatt! Och det jamar jag bara, han var TAM hela tiden, bara RÄDD och FELHANTERAD. En riktig OHANTERBAR skyggis kanske kommer fram efter ett HALVÅR eller liknande längre tid!!! Tur att Linda i alla fall räddade EN av dem! Kanske hon som volontär kan vara ett föredöme för katthemmet i fortsättningen!
NER: Katten Amadeus öde är så grymt och sorgligt att jag avråder känsliga personer att läsa den HÄR artikeln i Skånskan… Perserkatten Amadeus matte unnade sin katt ett bättre liv än det hon själv för stunden kunde förmå, och efter mycket övervägande och via en Blocketannons överläts den fina röda ettåriga perserpojken till sitt nya hem. Men efter elva dagar lämnades Amadeus tillbaka väldigt brådskande i en bur och de nya ägarna drog raskt därifrån efter att ha sagt att katten hade en skråma på nosen efter bråk med deras katter. Matte Emelie fick en chock när hon tog ut Amadeus ur buren – han var så illa däran att allt hon kunde göra var att åka till djursjukhuset och låta honom befrias från lidandet! Stackars Emelie och stackars Amadeus!!!
Nu kanske ni tycker att detta var ju mycket som speglats kring kattärenden i media just nu – men så här är det VARJE DAG! Så hjälp katter att få en bättre status i vårt samhälle! Kastrera, ID-märk, försäkra och vaccinera din katt! Och stöd ditt lokala katthem – helst ett katthem med NO KILL-policy!!! ♥
Ja fy jam vad det går upp och ner ibland !
Först så är man jättelycklig över någon solskenshistoria för att sedan bli jätteledsen över hur det går för andra.
Jag skickade in min matte med grejer till ”vårat” lokala katthem idag med en del av alla vinster som min matte vann på lotteriet på kattutställningen i Malmö förra helgen och sen så hade matte med sig en del grejer som stod och samlade damm i ett skåp.
Mjau så bra Kjelle! Man måste ju hjälpa och räcka ut tassen så gott man kan! Katterna på ”ert” katthem blir säkert jätteglada för den hjälpen! *spinner* Du är en kille med hjärtat på rätta stället som ger bort dina vinster! NosPuss Wikki
Jag arbetar som volontär på Djurens vänner Borlänge och har gjort det länge nu.
Det har varit protester från volontärer med flera under hela processen med beslutet om avlivning på dessa katter. Men volontärer har inte en chans mot en styrelse tyvärr.
Personalen på katthemmet ser alltid efter katternas bästa och de har mitt fulla stöd. Jag hoppas bara att styrelsen ändrar sitt sätt nu när detta har kommit ut och de har fått folk emot sig.
Det jag vill understryka är att personalen på katthemmet och volontärerna är inte boven i det här dramat. Beslutet togs av styrelsen!
Ang. de andra katterna i detta fall så blev de adopterade.
Ang. tovorna så har jag läst det här:
”Dels så var det för att dom hade för hårda och många tovor och att det ej gick att utföra det på Katthemmet.
Och att tovorna krävde veterinärsvård genom sövning etc.
Och så är det så här att Falu Djursjukhus numera vägrar handha katter som på minsta vis ej går att ta i då dom sagt ifrån pga. att personalen ej vill bli bitna rivna.
Och skall Falu Djurs. Borlänge filialen ta emot sådana katter så måste personal från Blg katthem hålla i dem.
Och därför skulle dom vänta tills katterna hade blivit mindre rädda. Men då tog ordförande Caroline Olsson ett beslut om avlivning. Katthemspers. är helt oskyldiga i sammanhanget!”
Mjau, det var väl det jag förstod att fanns människor med goda hjärtan i personalen – och nog är det väl fruktansvärt sorgligt om ett katthem har en styrelse som inte bryr sig ett dugg om sin personals åsikter – personalen som ju är närmast katterna!!! ♥
Nej jag anklagar inte er volontärer på något sätt utan jag tycker det var modigt av Linda att rädda en katt i sista minuten! Det är i så fall beundransvärt att volontärer vågar protestera och jag hoppas det ska påverka mer i framtiden! ♥
Men jag tycker att styrelsen gjort fel i hela historien: Om katterna var toviga skulle de ha tagits till veterinär, sövts och rakats tämligen omgående. Tovig päls kan göra väldigt ont och kan vara ett skäl till att en katt håller sig undan människokontakt! Avlivning är INTE lösningen!
Sedan blir jag väldigt förvånad över Falu Djursjukhus inställning till rädda kattpatienter – då skulle de ju knappt kunna ta emot en enda skadad katt oavsett tamhetsgrad eftersom ett skadat djur ofta kan hugga rätt vilt omkring sig??! Dessutom finns det många metoder att hålla en katt i schack under hantering – men visst, en mycket förvildad katt kan vara komplicerad att hantera för den ovana. Människors eventuella rädsla smittar dessutom av sig på djur de handskas med, vilket är en ond cirkel för båda parter…
Dock lät det av tidningsartikeln som att resterande katter avlivats – hur stämde det? Eller gick det att rädda alla? *hoppas*
Tack för en bra information också! *bugar*
TassKram Wikki
Hej igen!
Det var sju katter som omhändertogs från en person med djurförbud.
Fyra stycken adopterades precis som en vanlig katthemskatt.
Efter fem veckor på katthemmet så beslutade styrelsen att de skulle avliva de sista tre. Men Linda lyckades övertala katthemmet att få ta sig an en av dom (albin). Jag tycker att det var dåligt att katthemmet inte betalade kastrering och den biten för albin också. men men…
Vad jag förstår så sattes datumet för avlivning bara en vecka i förväg, därför fick vi som ville hjälpa katterna knappt en chans till att försöka hitta hem åt dom när vi väl fått reda på att de skulle bli avlivade.
Men Linda lyckades rädda Albin åtminstone. Han var tydligen den som kommit längst av de tre med socialiseringen.
Hela den här historien gör så att jag får ont i magen. Att det ska behöva bli så här i stället för att man samarbetar och försöker hitta lösningar…
Mjau, jag tycker att ni gjort så stor insats redan, för jag vet hur hopplöst det kan vara att hävda sig mot en styrelse som blint bara kommenderar… För samtidigt vet man med oro att käftar man ifrån för mycket och försöker ändra inarbetade tänkesätt, så kan man bli betraktad som obekväm och utkastad från sitt volontärsarbete istället och då kan man inte hjälpa någon katt alls… Det är det svärd man har hängande över sig!
Och det är också skälet till att föreningen Svekatt bildats där vi hoppas att många katthem ska gå med och få lära sig att ALLA katter har rätt till liv! ♥
Berätta för Linda och alla dem som försökte att hittekattsvärlden stöder er på många sätt!
TassKram Wikki
Klarar inte av att läsa om persern. 🙁
Ja, visst går det mycket upp och ner.
Tazz&Kram
Mjau, det var inte utan skäl som jag varnade, somligt är så otäckt att man inte vill veta! NosPuss Wikki
Nu har styrelsen kommit med ”sin version”.
http://www.dt.se/djurliv/1.4656338-katter-avlivas-bara-pa-inradan-av-veterinar
Och sedan på bildspelet så står det:
”Djurens Vänner driver katthemmet som har regler att följa, och då måste alla acceptera och arbeta efter dem.”
Vadå en känga till de ideella som kämpade för att katterna skulle få leva 🙁
Tragiskt att det sitter okunniga människor och fattar dessa beslut om djurs liv – alla regler kan ju förändras och omformas om man inser att de faktiskt är DÅLIGA och underbyggda av felaktiga kunskaper! Man tycker att alla katthem med sund inställning borde märka själva att det mycket väl går, utan djurplågeri, att socialisera mycket skygga katter! Jag vill allt ge dem en känga tillbaka så att de vaknar! NosPuss Wikki