För ung för att förstå?

Lilla Simona, inte mycket mer än kattunge själv, födde idag på måndags-eftermiddagen fyra fina små ungar… Jourmatte märkte snart att allt inte fungerade som det skulle – Simona visste inte riktigt vad hon skulle göra med de små?!
Hon låter dem dia snällt och har gott om mjölk men verkar liksom nollställd ifråga om övrig moderlighetsservice d v s slickar dem inte och bryr sig inte om kissningstvätten. Man får hoppas att modersinstinkterna dock snart ska vakna mera, för hon reagerar om man tar upp ungarna och de skriker, då vill hon ha tillbaka ”sina barn”… Som sagt rinner mjölken till i massor och redan en knapp timme gamla så slogs de två förstfödda blint om en spene! Vilka fajters!

Förlossningen var lite jobbig, hon såg helt olycklig ut när krystvärkarna kom och hade de sorgsnaste ögon –  pupillerna var enorma! Simona tittade frågande på sin jourmatte som om hon undrade vad det var som gjorde ont, och varför… Själva födandet gick ganska lätt men efteråt brydde hon sig knappt om de första ungarna när de kommit ut, tvättade bara bort förlossningsblodet lite på trean men mer på fyran, sen slickade hon inget mer, så de fick torkas lite varsamt och ligga med vetekudde i lådan tills de var helt torra. Hon åt bara upp två av de fyra moderkakorna, och bet bara av en navelsträng själv.
Ungarna – en svart, en silvergrå, en tabby och en tigrérad – är som väl är jättepigga, normala och äter som små lejon. Massor av tjock päls har de också.

Men: Alla fyra kissar duktigt med varsam tvättlappstorkning i stjärten men hur ofta behöver det göras? Det måste ju göras för att de ska må bra, tills kroppen utvecklats så de ska kunna kissa själva…

Förhoppningen är annars att familjens misse perserkatthonan Siri med tiden kan övertalas att bli stödmamma och hjälpa till, för Simona accepterar att Siri är i rummet och framme vid kattungelådan. Och Siri har fött många kullar ungar själv, och varit stödmamma vid flera tillfällen tidigare. Håll tummarna och tassarna!

Men som sagt, under tiden, hur schemalägger man kisseriet?

(Skönt att man är stor nog att sköta lådan själv! Puh!)

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia Visa alla inlägg av Wikki