Matte satt länge med tidningen igår och tittade på den här bilden:
Flera ungerska byar nära Budapest har dränkts i frätande giftig bauxitlera, ett restspill på en miljon (!) kubikmeter som vällt ut från en brusten reservoar vid aluminiumtillverkning och skapat landets värsta kemikaliekatastrof. Människor vadar i den brännande gyttjan som sprider död och förintelse omkring sig. Spillet rinner mot floden Donau och omfattningen av det kan bli enorm…
Jag och matte gråter. Hur skall det då inte vara för djuren som fanns/finns där? Den lilla sköldpaddsfärgade katten ovan kanske kan räddas, men alla andra hjälplösa små?! Å, man kan inte fatta hur hemskt det måste vara…. Ha förbarmande, SkaparKatten!
Å hu! – så gräsligt! Vi får hoppas att det kommer folk ”utifrån” som hjälper till med att lägga ut en ring runt hela området som kan suga upp avfallet innan det når floden! Det finns ju något som kallas ”länsar” som stoppar avrinningen från platsen och som gör att man kan slamsuga upp allt det giftiga. Det är så många oerhört farliga restprodukter som vi idag lämnar efter oss lite var stans och både djur och människor löper oerhörda risker i dessa områden.
Gammelmatte Gitte, som verkligen hoppas att det kommer att finnas hjälp till alla som är utsatta för detta hemska!
Mjau, jag hörde det hemska i morse att bifloden som för ut detta slam i Donau nu är helt död. Vilken ekologisk katastrof! Och så hör man de modiga människorna kring Budapest: Vi ska hjälpas åt att rädda vår mark och natur! Vilka hjältar! TassKram Wikki