Tänkvärt

Vännen Neko sände mig denna bild. Vi lär av varandra….

Sent igår kväll grät matte. Det berodde på mig. Och fyra år och tre månader. Så länge har jag bott här hos husse och matte. Och det må väl vara att jag över lag är en mycket social och kelig katt med mycket självförtroende. Men någon fostrade mig som ung troligen väldigt hårt beträffande vad jag fick göra och inte, var en katt fick vara och inte. Igår kväll grät matte glädjetårar. För det var första gången sedan jag kom hit som jag gjorde en mycket särskild sak: Nämligen kröp ned och lade mig på mattes arm MITT I SÄNGEN mellan husse och matte!

Vaddå då? kanske ni jamar, ligger och gosar med husse och matte mitt på sängen – det gör väl alla katter? Mjaunej – jag har haft en lång lång väg till att lära mig förstå att det är tillåtet att vara i sängen. Först vågade jag tassa upp när ingen annan var där, men flydde snabbt ned om någon kom in i rummet. Sen att våga ligga kvar. Till steget att ligga på yttersta kanten en kort stund om matte lagt sig… Att vara mitt i sängen och med BÅDA och gosa, det har inte skett förrän nu – nu äntligen tog jag det steget… Och ni skulle ha hört vilket lyckligt spinnande!

Så fastän jag inte varit helt skyggis så har jag haft mycket skygga beteenden i fråga om vissa saker: Att inte ligga i famnen/knäet hos någon och att inte vara i några möbler eller så. Faktum är att jag lärt mig mycket av andra katter (Landetkatterna och Nova) att man FÅR göra saker… Vara på köksbordet och att ligga i knäet. Men det har tagit lång tid! Så ni som har riktiga skyggisar – ge inte upp. Det kan ta TID men plötsligt händer det! ♥

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia

18 reaktioner till “Tänkvärt”

  2. Vilken julklapp till matte och husse. Kan förstå hur glada de blev. Tänk att du äntligen förstått att du bor hos snälla människor nu. Du har haft tur i livet, till sist.

    Svara

    1. Mjau, jag har det bra, verkligen! Det är därför jag försöker dela med mig på mitt sätt så att andra katter också ska få det bra! TassKram Wikki

      Svara

  4. Man behöver inte vara skyggis för att inte våga göra vissa saker. Sixten hade Matte redan från att han var kattunge men han var mkt rädd för främlingar, det tog till han var runt 10 år innan han verkligen vågade visa sig och komma in när det var gäster här. Jag är ju också rädd för främlingar och Matte undrar såklart hur lång tid det kommer ta för mig.

    Svara

    1. Mjau, många av våra kattvänner – och min försiktiga lillasyster Nova – försvinner som viskningar när någon okänd dyker upp och hälsar på. Nova är så rädd att någon ska ”ta henne” och gömmer sig blick stilla i någon osynlig vrå tills det blivit lugnt igen. NosPuss Wikki

      Svara

  6. Man blir så glad när sånt här händer. Ibland tar det lång tid att man ska våga göra sånt.

    Vår Matte blev glad när jag hoppade upp i hennes knä efter 4 år./ Pontus

    nospussar Pontus och Milou

    Svara

  7. Änglarna fäller glädjetårar för dig kära Wikki din matte och husse. Lilla vän att du haft det så tufft innan hade vi ingen aning om. Du som fick julklapp på magen och allt. Hur kan du haft så grymma 2-benta förrut? Nu har du ivarje fall fått den bästa matte och husse som finns. Vi är så glada för er skull…Det är mysigt att fungera som värmedyna i sängen mellan matte och husse glädjeskutt önskar Goliat med 2-benta

    Svara

    1. Mjau, jag tar tass om alla och värmer även gästsängen åt Stora matte. Fast bara hos matte sover jag på armen! NosPuss Wikki
      PS Jo jag har nog haft mitt mått av möda. När jag kom hit till husse och matte blev de mitt 7e hem… Då var jag ett år, och hade hunnit ha en kull ungar. *suck*

      Svara

  8. Åh vilken fin julklapp! Jag tror nog det var den finaste julklappen de kunde få 😀

    Jag och Syster Bus gav vår mamma en liknande och det fick henne tårögd.. Hon kämpar ensam med oss fyra och hon gör ett jättefint jobb, även om det är vi som tränar henne mest ;). Vi är fyra skyggisar på bättringsvägen som hon brukar kalla det.. Tihi.. Tvåbeningar har då namn på allt..

    Du är en förebild för oss Wikki, bara så du vet! Nospuss

    Svara

    1. Mjau, alla skyggisar kan med tid och kärlek och tålamod bli supergoa trygga myskatter! Heders till er matte som valt just er! NosPuss Wikki
      PS Tack så innerligt för förtroendet att få vara förebild – jag ska göra så gott jag kan att leva upp till det!

      Svara

  9. Wikki, vi grät också glädjetårar när vi läste. Så är det ju. Svennis är likadan, först nu 4 år senare vågar han komma nära husse när vi sitter i soffan. Lägger sig i hans knä. Har aldrig hänt. Vissa saker tar tid och det är så härligt att höra att det går framåt!

    Underbara ord av Ch Bukowski, en av mattes favoriter : ) Så sanna ord!

    NosPuss hoppas helgerna varit bra!

    Sven och Signe

    Svara

    1. Mjau, när den närheten kommer efter alla år, då är den magisk! NosPuss Wikki
      PS Jo tack vi har haft jamarns fin helg! TassKram Wikki

      Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *