Vår Jul på Landet

Jag och Nova samt våra människor blev ju hämtade redan i onsdags från Örebro av Stora matte, så vi hann finna oss väl tillrätta inför vår viktiga Jul på Landet och ladda med riktigt gott om julförväntan!

Här ser ni mig skrudad i Semlans fina julhalsduk (Hon har jamat att vi får använda den så mycket vi vill, säger Tanja!) när jag hugger in på första portionen julgodsaker! Vi fick egna köttbullar utan stark kryddning och det var så gott!  
Medans nattmörkret lägrade sig utanför i julaftonskvällen hämtade Stora matte vår kära Mattemormor, och vi hjälptes åt att lägga alla klappar under granen.
Granen hade Stora husse hämtat i skogen på julaftonsmorgon och matte och jag tassade fina saker i den. Tyvärr överhettades och svartnade den mer än 15 år gamla ljusslingan och blev allmänt livsfarlig, så den tog vi bort bums! Granen är lika fin utan!

Stora matte donade med julmaten och vi mumsade på kattgräset, som vuxit cirka 4 cm på ett dygn och var perfekt!
Efter maten var matte och husse tomtiga och delade ut klappar. Nova och jag fick en egen Frolicat lekmojäng, och blev tyvärr jättebesvikna! Den snurrade inte alls med rolig röd prick att jaga, utan stod stilla och hackade, lät värre än en kulspruta och började sedan lukta väldigt bränt! Så den grunkan åker på reklamation i morgon!

Tanja som fått en fin kattdyna var mer nöjd och gosade förtjust ner sig på den:
Så idag på juldagen har vi bara städat upp och jag har övervakat det från min favoritplats i allrummet. Vi har som ni ser bra bäddar lite här och där i huset!
Nova har varit ute nästan hela dagen men jag nöjer mig med kortare ute-turer.
Tanja och jag diskuterade livets väsentligheter som fånga blåmesar utan att slå nosen i fönsterrutan och sådana saker.
Och nu sover jag gott på min mjuka filt. Det ska visst bli kycklinggryta till kvällsmat.
Väck mig då! *kurr zzzzzzzz kurr*

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia Visa alla inlägg av Wikki