Har du också en ”Anne Hudson-katt”?

Den här tavlan med den charmiga röda katten (Som absolut har en klurig Wikki-blick, eller hur?!) är målad i mitten av 70-talet av den bohemiska kattälskande konstnären Anne Hudson, när hon befann sig på Gotland.

Annes teknik var högst personlig – hon gjorde egna pannåer genom att grunda  masonitskivor med vanlig vit täckfärg som fick torka ordentligt. Det var ungefär vad Anne hade råd med – på den tiden levde hon ganska enkelt en sorts gypsy-liv och dök upp på olika kattutställningar med sina tavlor. De kunde stå lutade mot en vägg utomhus eller som den ovan råkade göra, mot Visby ringmur, medan Anne satt intill och skapade nya tavlor.

Anne använde stora penslar och det i stort sett bara till att stryka ut en flödig och i varierande grad terpentinutspädd bakgrund, som i ett första påseende inte såg ut att föreställa något alls. Sedan stack hon färgpenseln i sitt yviga silverstrimmiga hår eller i mungipan, och använde en liten trasa eller fingrarna för att fördela färgen i övrigt – det gick snabbt och även om många tavlor blev snarlika, så hade alla en personlighet.

Siameskatterna är typiska exempel, där kroppens färg är ”borttvättad” med tygtrasan och pälsen framhävd med delvis kvarlämnad färg i skuggor eller pälsmönster. Eller också duttade hon i extra färg för maskningar och prickar/ränder med sina färgfläckiga händer.

Innan den terpentinlösta färgen torkat tog Anne penselskaftet, naglarna, en liten sten eller pinne och drog upp konturer på katterna, liksom morrhår och andra framträdande drag, och avslutade med att sätta dit ögonfärg och blänket i pupillerna, och sin signatur. Så fick tavlan torka i solskenet, genast till salu för att förse Anne med det nödvändigaste…

Anne tassade över Bron efter ett skapande liv 1977.
Kanske du har turen att ha någon av hennes kattbilder?

(Bilder ovan kommer också från Annes vän Maud Dickson.)

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia Visa alla inlägg av Wikki