Mycket rörda tårar på nosen

Jag var en gång en hemlös katt – samtidigt som jag redan innan 1½ års ålder hade haft alldeles för många hem… Så jag vet hur det känns att inte ha någon som älskar en och ger kärlek!

Men när matte och jag och Stora matte beslutade att ha ”MiniHemlösingAdoption” på min födelsedag, så kunde jag ju inte drömma om att få så mycket gensvar med kärlek i! Jag tycker att alltsammans är ett mirakel!

För nu börjar adoptionsslantarna att tassas in till SnuffeFonden, och vad händer??! *sniff* Jo de är som missen i rutschkanan:

De har blivit mer än väntat!!! FÖRÖKAT sig på nåt magiskt generöst sätt!
Jo det är sant! Ni, mina underbara goda givande vänner, har tassat in lite mer än givna bud här och där… Tack! Underbart ödmjukt och hisnande TACK!!!!

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia Visa alla inlägg av Wikki