SnuffeFonden och många vänner här på bloggen hjälpte kattungen Prosit att få vård. Han hade en kattsnuva som trots flera behandlingar inte ville ge med sig. Men vi fortsatte att stödja matte och trots knappa omtändigheter gav hon Prosit och sina andra djur den bästa vård. Och med stödet från SnuffeFonden gav det matte tillräckligt med tid för att kunna skrapa ihop ännu mer pengar till kastrering och nästa undersökningsomgång. Prosit blev satt på en livslång men regelbunden medicinering av en engagerad veterinär som bedömde att han med denna vård skulle kunna leva ett gott liv. Och Prosit växte upp till en stilig ung kattpojke! Ja t o m en frodigt rund kattpojke!
Men tidigt våren 2013 kom Länsstyrelsen och tog alla de älskade djuren för Prosits matte – även Prosit… Så följde en lång och intensiv kamp för Prosits och de andra djurens liv. Deras enda ”brott” var att de bott i ett hus med skador som hyresvärden medvetet försummat att göra något åt, matte försökte på alla sätt åtgärda vad som gick enligt Länsstyrelsens krav, men hon och ”hennes ärende” behandlades så grovt omänskligt illa att det inte går att fatta – så det hjälpte inte vad hon än gjorde…
Och Prosit skickades till ett ställe där man under en lång tid inte brydde sig om att ge honom sin medicin ens som han fått med sig. Strax efter dömdes han till döden för att han behövde ha sin medicin för att hålla sig frisk, motiverat med ”Det är Länsstyrelsens absoluta uppfattning att det inte finns någon vetenskaplig grund för att långtidsbehandla ett djur med antibiotika under resten av dess levnad. Behandlingen är inte heller försvarbar ur ett samhällsperspektiv med tanke på det globalt alltjämt ökande problemet med antibiotikaresistens!” och avslutade det med att något intyg som förklarade och försvarade behandlingen från Prosits veterinär tänkte de inte alls beakta. Beslutet undertecknades av länsveterinär som aldrig ens sett Prosit.
Det finns underbara människor i världen också, man ska kanske inte glömma det trots allt. Massor av människor i hittekattsvärlden, jurister och andra gav sig in i kampen för Prosit, erbjöd hem och vård, och stöttade Prosits matte. Och det gick flera månader med överklaganden och argumentation. Matte överklagade alltsammans så långt det bara var möjligt, men sanningen att säga så var utgången liksom uppgjord på förhand, lika oåterkallelig som tidens gång…
Det är lite oklart när eller hur Prosit tassade över Bron, men han tvingades att gå därför att de iskalla beslutsfattarna inte kunde förstå att en rund liten kattkille kunde ha rätt till livet, även om han nös ibland. Så onödigt, dumt och meningslöst! Och vi vet bara att hans matte sörjer honom djupt och innerligt, hon kämpade ju till sitt yttersta för att rädda hans liv och ge honom en bra tillvaro. Det går inte en natt utan att hon drömmer om sin älskade Prosit. Vi kommer inte heller att glömma dig, kompis! SkaparKattens Frid önskar vi dig!
Kanske, kanske kan man nära ett litet hopp om att fall som Prosits en dag ska lyftas fram i dagen och de dåliga besluten granskas och de ansvarigas brist på rätt handlande ifrågasättas… Att kunniga och engagerade kattorganisationer ska bli respekterade parter i hanterandet av katter som behöver hjälp! Att forskning kring katter och deras behov ska övertyga myndigheternas beslutsfattare och förändra deras inställning till ALLA KATTERS RÄTT ATT LEVA!!
Det ville Prosit och det vill vi alla: LEVA!
FY FAN säger jag!
skulle dom ta min älskade hittekatter också för att dom inte tycker om andra människor än mig och husse och grannen som brukar vara kattvakt,dom litar bara oss!är det en anledning att dö för dom?
skulle dom ta grannens lilla kisse på 2 kg för att hon är för liten och äter som en liten häst?skygg mot alla utom sin matte och oss?men har det världsbäst..
min pepsi skulle väl omgående fått sätta livet till när han kom,raggig med sår,okastrerad och rädd efter att flera år gått ute bland elaka människor…efter ett tag sov han varje natt på min arm och brukade sitta vid busshållplatsen och hälsa på folk,världens gladaste,goaste katt
jobbar man med djur måste man ju jobba med hjärtat också,fattar dom inte det
arg och ledsen efter ännu ett så orättvist öde…
nu ska jag krama extra på mina små,ingen jävel ska ta dom ifrån mig allafall
kram och nosbuffar från skruttan och leon med matte sari
Mjau, det är därför man blir nervös av populariserande tv-program som ”Djuskyddsinspektörerna” som presenterar en förljugen bild av deras verksamhet. Det är ingen där som talar om att ”Då måste vi ta djuren!” är lika med ”Alla djur kommer att avlivas.” Suck! NosPuss Wikki
Så j-a grymt och inkompetent, man blir alldeles matt! Så mycket tid och energi länsstyrelsen lagt ner i syfte att – faktiskt – mörda Prosit, Nu nådde de sitt mål och njuter väl segerns sötma. Vilken förbannad ruttenhet!!
Om jag berättade hela historien så skulle ingen tro att det är sant…Sorgligt nog. NosPuss Wikki
Gud vad tråkigt att det ska behöva vara så här. Kram!
Mest av alla för Prosit och hans matte som kämpade så med att vårda honom frisk…. TassKram Wikki
Det är inte klokt. Jag blir helt bestört när jag läser det här. Måste finnas något att göra så det inte återupprepas.
Basco
Mjau, det är många inom Svekatt och andra föreningar som jobbar med det – men det är en lång väg kvar. *sniff* TassKram Wikki
Dessvärre är Prosit en i en fruktansvärt lång rad små missar som döms till döden av tjänstemännen på länsstyrelsens och av dess veterinärer som, precis som i fallet med Prosit, inte ens har träffat katten innan de undertecknar dödsdomen. Att samarbeta med kunniga i hittekatssvärlden, att faktiskt acceptera de väntande jourhem som i många av fallen står beredda att ta emot en eller flera utsatta katter utan att det skulle kosta skattebetalarna en enda krona är av någon anledning tabu för dessa personer. Att däremot spendera skattemedel för att avliva katterna har de inget som helst problem med.
Känner mig uppgiven och ARG!
Mjau, det är en ohygglig missuppfattning dessutom att dessa tjänstemän har ens minsta kompetens kring de djur som de dömer till döden. Det kommer kokunniga och besiktar katter, sällskapsdjurserfarna som bedömer viltvårdare etc. Helt sanslöst. Och värst av allt alla de som bedömer djur utifrån utsagor utan att någonsin ha sett dem i verkigheten… Ohyggligt! Morr! TassKram Wikki
Jag kan inte låta bli att nämna min gamla Kattis som avlivades sittande i min famn på beslut av länsstyrelsen. Gammal var hon, såg mycket illa och tunnat ut som gamla katter gör. Men hon åt och drack det sista hon gjorde innan veterinären gav henne dödssprutan. De tog med henne för obduktion och trots att jag ville ha henne tillbaka så fick jag det inte. Hon slutade på soptippen utanför Uppsala.
Det borde inte hända någon katt, någonsin. Men det maktfullkomliga maskineriet har ingen hänsyn för vad en liten katt själv vill! NosPuss Wikki
Bland våra katter som stals av myndigheterna och jagades runt i huset med håvar, så fanns det två katter som var 15 år… Inte ens dem kunde vi få tillbaka. Vad vi vet avlivades även de tillsammans med sina kompisar…
Livet för oss är förstört och ovan på allt fick vi en faktura på över 100.000kr!
Mjau, jag är ledsen för det ni fått utstå! Det är hemskt när dessa ”humana” djurmisshandlare kommer och ska ”rädda” ens djur, men inte inser hur de själva plågar djuren… *ryser* TassKram Wikki