Månad: juni 2013

Det började för ganska länge sedan, när matte jobbade mycket på katthemmet, och det var öppet hus: En dam kom på besök för att hitta en alldeles speciell katt för att ge i födelsedagspresent till sin man… Helt nyligen hade de mist en mycket älskad katt ”Och han saknar och sörjer den så…” – nu ville hon hitta en ny kisse till honom att tycka om och glädjas åt. Matte frågade ”Ska det vara en hane eller hona, någon särskild färg eller ålder?” ”Nej bara att det är rätt personlighet!” svarade damen bestämt, ”En katt som trivs med att vara ensam i hemmet och med stor integritet! Färg och sådant spelar inte någon roll, bara att den är bekväm med människor! Det viktiga är att det känns som rätt katt!” Matte och de andra i personalen tittade på varann och alla tänkte samma sak. ”Kom!” sa matte, ”Så ska du få träffa Mr Maine!”

Och så flyttade Mr Maine till sitt nya hem på prov. Det gick någon tid, och så ringde det till katthemmet och det slumpade sig att matte svarade. ”Jo…” sa rösten i telefon, ”Det gäller katten Maine…” Matte tänkte ”Ska jag bli orolig nu eller?” och så hörde hon: ”Han bor inte hos oss längre!” Nu BLEV matte kallsvettig – men det lät ju inte bra!? Men då fortsatte damen i luren med varje ord fyllt av kärlek: ”DET ÄR VI SOM BOR HOS HONOM!”…

Katten Maine blev till prästkatten Sixten och hade ganska snabbt tagit fulla kommandot – och också fått sin egen blogg och vi blev svartvita bloggkollegor! Mjau, Sixtens blogg blev så omtyckt att den förra året t o m fastnade i Landstingets porrfilter och då hamnade han på tidningarnas förstasidor: ”Katten Sixten – för porrig för landstinget – Kyrkoherdens kattblogg spärrad av porrfiltret” men Sixten tog det med godan ro!
Så mycket glädje och kloka ord som vi delat med Sixten, husse och medmänniskan (Hon som matte träffade på katthemmet där det liksom började!) – tänk vilken RÄTT present Mr Maine faktiskt blev!
Därför är vi också djupt rörda att läsa det senaste inlägget på Sixtens blogg om husses pensionering när husse visar presenterna han fått: ” Visar sedan omåttligt stolt. Ett diplom som säger att man skänkt en gåva. Till Örebro katthem! I mitt namn. In the name of Sixten the cat! Den sociala och trevliga katten! Yes! Så borde fler göra. Nytta. Med sina gåvor! För levande varelser i nöd. Jag svänger med svansen. I en uppskattande gest. Elegant fullbordas rörelsen. Svepande. I en bekräftande båge.”

Varje katt är en gåva från SkaparKatten. Ibland följer gåvornas gengåvor med som en välsignelse!

 

Klicka på bilden så får du se en riktigt maxad kattgård!

Det är väldigt tyst och stilla vid Regnbågsbron. En ljummen sommarvind fläktar doften av syrener till alla väntande änglakatters nosar. Flera gånger har Lusse varit och tittat ut genom Pärleporten och undrat ”Kommer inte Lurrvar snart? Jag vill ju så gärna träffa honom och jama med honom om vårt hemma!”

Just då kommer det en liten silverkatt tassande på Bron. Han går sakta och lugnt, och i hans päls glittrar det som av diamanter – det är mattes tårar. Att ta avsked från henne var viktigt att låta ta sin tid. Med bestämda steg och lika bestämd min går han nu rakt fram till SkaparKatten och bugar artigt – det syns att Lurrvar har något viktigt på hjärtat…

SkaparKatten böjer ned huvudet och lyssnar uppmärksamt på det Lurrvar viskar: ”Mjau! Stora SkaparKatt, jag tänkte att när jag kommer till Himlen så vill jag ju bli en väldigt stor och stark och stilig hankatt med massor av muskler och så skulle allt vara toppen! Men… Matte sade att jag var precis den Lurrvar som hon älskade mest av allt i hela världen – mina små tassar och min charmiga uppsyn och allt sånt… Och jag känner nu, att jag vill inget hellre än att fortsätta vara jag, precis så här! Jag är ju Lurrvar, jag!” I sin iver viftar Lurrvar med tassen så att han råkar tassa till SkaparKatten mitt på nosen, ganska likt en och annan tassviftning som både Frank och Linnsen varit med om… Och Skaparkatten börjar skratta och buffar Lurrvar mjukt med en väldig Tass tillbaka! ”Sannerligen, en alldeles unik Lurrvar det är du och så må du förbli! Och här är Lusse som väntat särskilt på att få leka massor med dig! Han kan visa dig alla gröna ängars mushål och klätterträd, och tillsammans kan ni hålla en skyddande tass över era människor! Det är fullbordat!”

Och passande små silvervingar slår ut på Lurrvars skuldror, och så springer de iväg, Lusse och Lurrvar, en guldkatt och en silverkatt, för att leka sig genom KattParadiset…

När en villa i Säffle var nära att fatta eld så skyller man på katten, berättar SVT Värmlandsnytt: ”Eftersom ingen varit hemma i huset sedan tidigt på morgonen finns det ingen annan rimlig förklaring än att katten kommit åt touchknappen på spisen!” säger Räddningstjänsten. Hur stor är den procentuella chansen att katten får skulden för att mänsklig glömska kanske rimmar dåligt mot försäkringsbolaget?

Vi har brandvarnare och så har vi barnsäkerhetslås till knapparna på vår spis – det fungerar för kattassar också! Hur ser din spis-säkring ut?

Förlåt!

Kommer ni ihåg att jag skrev om Chipsy, katten som vunnit Carl-Einar Häckners hjärta, tidigare? Hur han släppte allt, och reste hem mitt i turnén, bara för att hon var sjuk? Den gången piggnade hon till.

Den här bilden togs samma dag som Chipsy fyllde 22 år i början av april:

Det var med Chipsy som det nu är med vår vän Lurrvar – en begränsad tid kvar… I sin krönika ”Katten, Beethoven och jag” beskriver Carl-Einar den sista tiden, ”Inser hur liten jag är…” och i mycket tror jag han skriver för att försöka förstå hur en liten katt kan vara så betydelsefull: ”Vad är det för liv vi för, i en värld, som inte går att förstå, i det stora hela, där det viktigaste är en katt, en närhet, och en relation?” och han planerar en gourmetmåltid till Chipsys födelsedag ”Då ska vi äta frystorkat foder och biff, kyckling och tonfisk. Njuranpassat givetvis. Mellan lite sockerdrinkar och extra injicerat vatten. Det är en anpassning att bli äldre. Så för människor, så för katten.”

De, Chipsy och Carl-Einar,  fick några dagar till, och jag har en känsla av att de användes väl. Jag vet att Lurrvars matte och lillhusse räknar dagar och timmar på samma sätt. Och jag vet, någonstans inom mig, att egentligen tar dagarna tillsammans ALDRIG SLUT!

Med det vill jag jama det viktigaste som finns att jama: Matte jag älskar dig!

Spelar pälspoker så klart!

…och solar på balkongen. Vad gör du?

Är absolut ingen monsterkantarell med höga ambitioner…

Mjau, någon konstig knallgul trädsvamp är det som har angripit Tass gråpäronträd!
Sigge Svamphund, du kanske kan tala om för oss vad det är och hur vi ska rädda (?) trädet från denna parasit, om det måste göras?

Men den är samtidigt väldigt vacker!