Månad: maj 2013

Jag fryser i vågorna av hatet – jag förstår det, och jag ser det, men jag kan aldrig acceptera att bli LIKADAN!

Den unga kattplågaren från Göteborg är nu namngiven och uthängd med bild på internet. Hatet och hotelserna rasar som en eldstorm mot honom. Namn, bostadsadress och telefonnummer, allt finns att hitta på olika forum. Fördömande och exempel på plågsamma avrättningsmetoder haglar: ”Skott i pannan behöver denna jävla människan!!” är bara ett lindrigt exempel.

Vreden och hatet kan jag förstå – men det vettlösa hotandet och förföljandet som tycks ha blivit en rättighet för internets anonyma mobb, det har mist alla vettiga proportioner och är inte alls försvarbart!

Personer som ogillar de otäcka dåden mot katterna i Högsbo erbjuder sig att göra motsvarande våldshandlingar mot gärningsmannen, och hejas på med fanatism på FaceBook och Flashback, det skriks ”Döda döda döda!”… Skäms inte folk? Skäms de inte när de beter sig lika illa som den de hotar och hatar? Ser de inte, när de konstruerar sina önskemål om hängning och uppsprättning, att de gör sig LIKADANA??!!

Två oskyldiga personer har redan råkat ut för lynchmobben – en man som tidigt togs in som MISSTÄNKT vilket räckte för att nätets skarprättare ansåg sig bemyndigade att namnge och skålla honom i kränkningar, och senare en 17-åring boende i Högsbo, som också fick namn och bild spridd. Detta med följd att han och hela hans familj hotades!  Sådant är inte acceptabelt, och det är att sänka sig till ett lågvattenmärke att trycka på ”Gilla!”-knappen till sådana angrepp.

Vi avskyr det denna unga man har gjort, och vi förlåter det absolut inte!!!
Men vi ska inte låta hatet göra oss LIKADANA – det vore en kränkning av offren, de katter som miste livet… *sniff*

Att ge sina katter mediciner, se det är ett bekymmer många gånger! Tänk om det gick så här lätt varje gång:
httpv://youtu.be/h11q-NEyxNo
Något av det obegripliga är nämligen varför en del mediciner smakar så grööööööövligt illa och är alldeles för klumpiga för att pilla ned i en liten kattmun!

Jag tänker därför beratta att jag har hittat goda råd från Mölnlycke djurklinik HÄR som beskriver att katter faktiskt också bör ta och skölja ned sina piller med vatten! Den som har erfarenhet av metoden får gärna berätta mer! Nästa gång det är pillerdags ska vi i alla fall prova!

Nästan en ”Var är katten?”-bild… Tass på er! Nu ska jag sola på balkongen hela dagen!

Det här lilla vidbrända paketet var Justin när han kom till veterinären:

Hundratals personer har erbjudit sig att adoptera Justin! Den sympatin värmer och jag hoppas att Animal Alliance får mycket stöd som kan hjälpa andra djur i deras vård också.

Så här såg Justin ut igår när han fick laser-terapi för sina brännsår:

Laserbehandling snabbar på läkningsprocessen i huden och är inte smärtsam. Och Justin äter med god aptit, går duktigt på lådan och är som en vanlig kattunge. Men han övervakas noga, daglig sårrengöring och kontroll är nödvändig, och Justin får antibiotika för att inte få infektioner i brännskadorna. Bli bra nu, lilla kämpe!

Lilla Justin är bara 5-6 veckor gammal och kommer från Philadelphia. Någon hällde bensin på honom och tände eld. En förbipasserande slängde sin jacka över kattungen och släckte lågorna. Tack vare Animal Alliance vårdas Justin nu på Crown Veterinary Specialists Hospital i Lebanon för brännskador som täcker en tredjedel av hans lilla kropp. Större delen av öronen har bränts bort och fläckvis kommer han nog aldrig att återfå sin päls. Faran är ännu inte över, men Justin leker och äter, och vårdas varsamt. Du hittar en rörande film HÄR på Justin. Man undrar bara varför, när man ser in i Justins ögon!

En annan katts gripande återförening med sin familj är Bandits:
httpv://youtu.be/zaq8B8CefFI
httpv://youtu.be/MdC2tB49g_o
…och även om man undrar vad denna randiga distignerade gentleman haft för sig under 13 års tid så är det skönt att höra reporterns avslutande ord: ”He is home now…” – det borde varje katt få upleva!
Så ID-märk och registrera alltid din katt!

Idag läser jag i media att ”kattmördaren” gripits – en ung man, bara 16 år, har enligt knapphändiga uppgifter erkänt sina handlingar. Jag mår illa långt in i märgen och tänker ”Vad händer med honom sedan?” för jag vet att svensk rättvisa är en sak och den här unga pojkens behov och förutsättningar att relatera till sina handlingar kontra sitt kommande liv blir en helt annan sak, också det en blivande skräckhistoria, är jag rädd!

Jag ursäktar inte hans brott och jag förlåter dem inte. De döda katterna förlåter inte. Men hur når man in i en så empatistörd själ och vänder det till något som gör en ände på hans våld? Kan kriminalvård eller straff leda till det? Vid 16 års ålder är möjligheten att ge direkta straff dessutom begränsad, och han är redan inne i en trasig spiral som pekar mot kommande framtida problem…

Vad bär han i ryggsäcken bakom sig? Varför blev katterna hans måltavlor? Vilka mål kommer han att välja i framtiden? Vad händer sedan?

*morrhårsdarr*

Våld är makt. Den som väljer våldets väg ser sällan tillbaka och bygger ofta egna sanningar om orsak och verkan, rättfärdigar sitt våld och njuter av att skada och förtrycka. Det är svårt för oss vanliga, normalhederliga snälla medelmänniskor att förstå. Våldsmän kan skylla på att de mår dåligt men har sällan insikt om att våldet är något de själva väljer att använda, bara för att de KAN. De bryr sig inte om att det de gör är dåligt, för i deras ögon är det bara en rättighet, ett sätt att uttrycka sin avundsjuka, sitt hat eller sitt ursinne, och det skrämmande nöjet att få andra att krypa.

Det är fullt tänkbart att den som är kattmördaren njutit av sin makt, följt allt som skrivits på nätet och känt sig sedd och magisk, osårbar och osynlig. Katterna – snälla, godtrogna och vana vid vänliga människor – var lätta och tillgängliga offer. Vart kattslakten skulle leda fanns nog få tankar på – bara spänningen och ”framgången” i varje offer triggade till nästa. Hur vidrigt det än varit så var det makt, kanske hämnd och vedergällning, kanske sporrat till mer av rubriker och trycksvärta. Kanske.

Men allt som allt är det sorg över Högsbo, sorg över älskade katter som dött till följd av denna tragiska persons trasiga drift. Och den obesvarade frågan: Vad händer sedan?

httpv://youtu.be/3FLaWY-WwIE

Oj så fundersam man kan bli – satte just tassen på kontrollknappen på Snuffefondens konto, och hittade en post där det stod ”Gåva Lupus 500 kr”.

Det tog en stund innan poletten trillade ned! Lupus är ju företaget som har kattmatsmärket FOUR FRIENDS som ju avtalat att dubbla vår sköna kompis Sören Fernströms inklappningspeng när han jobbar!

Tänk vad fint det blir när goda krafter samarbetar! *spinner*

Den stackars svart-vita katten* ströps med ett buntband, stoppades i en plastpåse och slängdes i Tidan. Bertil Lundström vid Kullö kraft gjorde det makabra fyndet när han rensade stämmorna, där mycket av det skräp som flyter med strömmen samlas. Hur kan man göra något så ont mot en katt??! Hur kan man?

Och igår rapporterades att en sjunde katt på ett bestialiskt sätt dödats i Göteborgstrakten. Polisen säger att ”För varje gång en ny katt dödas kommer vi närmare en lösning. Vi anstränger oss verkligen!” och det får man ju verkligen hoppas stämmer! Det ska ju inte behöva vara så här:

Vi katter kräver rätten till trygga liv och rätten att slippa leva under hot och våld! Katter är mjuka djur och vi vill förbli sådana! Värna om oss! ♥

*Katten finns i förvar hos Lundström några dagar utifall någon kattägare saknar sin katt och vill ha tillbaka och begrava den, meddelar Västgötabladet.

Se vilket fiiiiiint grattiskort Sören skickat till matte och husse:

*spinner*