Den ombesjungna kattfoten, känd bland annat från Taubes ”Sjösala Vals”, är egentligen en ganska osynlig blomma – men så vacker! Och man förstår hur den fått sitt namn! Så här års och ända fram till i slutet av juli blommar den lilla kattfoten på öppna magra gräsmarker: Dikesslänter, naturbetesmarker, skogsbryn och gräsbackar trivs den i. Men faktum är att det blir allt färre av sådana öppna marker numera på grund av igenväxning när betande djur inte hålls på samma sätt som förr och ”Ängsmarkens klenod”, som kattfoten kallas av Svenska Botaniska Föreningen, minskar därför i förekomst. Likaså tål den inte när marker konstgödslas, eftersom blomman vill växa kargt. Så njut av kattfoten, om du hittar den kvar i din omgivning!
2012 utnämndes kattfoten för övrigt till ”Årets växt” av Svenska Botaniska Föreningen, och därför finns den fint skildrad i deras artbeskrivning (Länk HÄR!). Du kan också hjälpa till att bevaka kattfotens förekomst genom att rapportera om den växer i din omgivning till Artportalen!
Så här beskrivs kattfoten i ”Utkast till svenska växternas naturhistoria I” av C. F. Nyman (1867):
”Kattfotan är en lika allmänt bekant som för sin täckhet omtyckt växt, hvilken med sin låga och täta, grå- eller hvitludna tuvor (bladrosetter) väl kläder de torra och magra ställen der den trifves. Både bladen och eternellartade blomstren göra örten lätt bemärkt, isynnerhet som den nästan alltid växer ensam, utan blandning med andra.”
Tass på er!
Så kul, ja det stämmer ju, …kattfot och blå viol… Och nu vet jag hur en kattfot ser ut! Tack för det!
Det vet du ju? Titta under Nisses fötter ju?? *fniss* NosPuss Wikki
De är vackra! Precis som våra tassar! nosbuff
Mjau men man får tassa försiktigt kring dem! Bara nosa! TassKram Wikki