Månad: april 2013

För lite mer än en månad sedan lades bilder av den här katten upp på Örebro katthems sida med kattannonser för förlorade/upphittade katter:
Och upphittaren beskrev (Lite förkortat) kärleksfullt katten:
”Stor, grå katt med gula ögon. Påminner om en brittisk korthår. Helgrå, med lite
mörkare gråbrunaktig svanstipp. Inga övriga kännetecken. Har strukit omkring
i Striberg länge, åtminstone 18 månader. … När man kom ut kom den ofta, ofta springandes, alla tider på dygnet så det verkade inte som om den egentligen bodde nånstans. Den fick flytta in hos oss i senhöstas och är kvar än. … Världens raraste, lugn och snäll. Gör inget större väsen av sig. Pratar alltid högt och ivrigt med en om man möts ute, och när han kommer in. Har ett hest jamande, med lite ”marskatt”-sound. 🙂 Snäll mot alla, katter som hundar som människor. Stryker sig mot allt och alla. Vill gärna mystrampa på alla. Då spinns och dreglas det. … Om vi inte hittar ägaren till denna kisse får den stanna hos oss, vi tycker alla mycket om honom – men vi försöker på alla håll hitta ägare, för någon kanske saknar sin fina kisse.”

Och… någon saknade verkligen sin katt som hade det här speciella utseendet, grå med kort svans, och beteendet med pratet, tramp och dreglande…

Igår kom mail från en lycklig matte:
”Hej.. jag måste berätta en otrolig berättelse som vi har fått varit med om idag! Det började med att jag såg på er hemsida om privatpersoner som hittat upphittade katter och såg en bild på en katt som likna våra som försvann för ca 6 år sedan när vi flyttade till Guldsmedshyttan.. Efter så här många år så hittade en kvinna i Striberg en katt som var hemlös, som strök vid hennes hem.. Han både pratade och dreglade och stampande precis som vår Mogge gjorde! Så ikväll åkte vi till henne och kollade: Och när vi såg katten var han en exakt kopia av Mogge med det gråa och en kort svans! Så han fick följa med oss hem! Och det första han gör är att hosta precis som Mogge… så det styrker verkligen att det är han! Så det här är verkligen en solskenshistoria!”

Självklart gör man extra glädjeskutt av att få dela detta, och vi hoppas få höra mer om hur Mogge trivs med att vara i mattes famn igen! Tänk, efter SEX ÅR! ♥

Mjau, vi VET att ibland hittar katter hem igen till sina människor efter förvånansvärt lång tid. Oftast har de funnit skydd hos någon under tiden, men ibland har de farit illa i utelivets prövningar. Många gånger återfinns de ganska nära platsen där de försvunnit. Men en sak är säker, och det är hur mycket det skulle underlätta fär borttassade katter att hitta hem igen om ALLA KATTER VAR ID-MÄRKTA och deras märkning registrerad!

Så jag tjatjamar som alltid:
ID-märk och registrera din katt – även en innekatt kan komma på villovägar!

Om man scannar världsnyheterna eller skummar tidningsrubrikerna så känns det som att det enda som skriker mot ens trötta ögon är kaos, elände, nöd, krig , våld och ännu mer våld… En värld i virvlande ondska och helt utan empati eller kärlek. Ändå kan jag inte annat än hisna och känna förundran och värme i hjärtat över den godhet som jag ser manifesteras och levandehållas omkring mig, både i hittekattsvärlden och annars, överallt!

Och det som förundrar mig mest, det är hur de som knappt har till sig själva, det är de som alltid ger och alltid ställer upp, som delar och stöttar och hjälper, oförtröttligt: Väl medvetna om att nästa gång kan det var de själva som lider nöd och behöver hjälp!

Den berömde Khalil Ghibran säger ”And there are those who have little and give it all.”

Det kommer små gåvor till våra katthem, till våra insamlingar och till våra hjälpnödrop på nätet. Givarna säger lite generat ”Jag hade inte mer att ge!” – men istället ska de sträcka sig i stolthet och känna styrkan i att DE GAV I ALLA FALL ALLT DE KUNDE! Och mer kan ingen någonsin begära…

”Havet formas utav vattnets droppar!” är en sanning som jag gärna anammar i tanken om givandet också. Det är många små slantar som skapar en slutlig summa som kan täcka det som vården för en sjuk katt eller räddningen för både djur och människor kan kosta.

Tack, alla små droppar av godhet, för att ni finns! ♥

I SVERAKs tidning ”Våra katter”s senaste nummer är den kära vännen Sören med i presentationerna av alla som fick utmärkelsen ”Årets Katt 2012”! Men jag måste säga att han valt en ovanlig klass – ”Huskatt långhår”???? *fnissar*

Hela 5 000 kr gav den fina kampanjen som Miss Mjau höll för Örebro katthem över påsken! Det är ett underbart tillskott i kassan och vi gör tasshonnör för alla generösa smyckeköpare som bidrog! TACK spinner vi alla Örebrokatter!!!

Nu räcker vi med varm tass över stafetten idag till nästa katträddande organisation som får Miss Mjaus bistånd: Katthjälpen i Malmö! Lycka till!

Så här ser budläget ut bland mina vackra vårstjärnor:
1. Ascella – ljusblå med fåglar
250 kr jamat av Prickisarna och Starwatcher
150 kr bjudet av Dui och Deco

2. Betria – mörkgrön och turkos med fåglar
200 kr bjudet av vännerna Alice, Bosse och Mårrgan

3. Merak – ljusgrön med fyrkantsmönster
200 kr bjudet av katten Sven! <3

4. Vindemiatrix – röd med virvelmönster
200 kr jamar Dui och Deco över med! Spinnande!
150 kr bjuder Herkules, Charlie Chaplin och Sir Rufus ( f d Bing )!

5. Alchiba – gul och orange med blommor
200 kr jamat av vännerna Alice, Bosse och Mårrgan

6. Zaniah – ljusgrön och mörkgrön med cirkelmönster
200 kr jamat av katten Oskar och Karin

7.  Kleeia – mörkröd och ljusrosa med fyrkantsmönster
150 kr bjudet av Helen – tack!

8. Mintaka – mörkblå och rosa med virvelmönster
200 kr bjuder vår kära Kattson!

9. Arich – orange och gul med blommönster
200 kr jamat av Prickisarna och Starwatcher

10. Tureis – rosa och mörkblå med cirklar
200 kr jamar Pontus och Milou

Du hittar hela auktionen och all information HÄR!
Du har chans att bjuda ända till den 1/5.

Tack kära trogna vännerna Dui & Deco samt Alice & co som så gott som alltid alltid alltid har vänliga kommentarer här hos mig, och tack alla som läser – hur står ni och alla andra ut med mig som är så dålig på att få tiden att räcka till att själv kommentera och hänga med hos er???! Förlåt! ♥

Mao är en katt med verkligt speciellt behov i fråga om hemmiljö – nämligen att hon absolut INTE på några som helst villkor ska behöva komma i kontakt med andra katter, INTE alls! Hon accepterar inte konkurrens: Mao vill ha dig helt för sig själv!
Hon är den ultimata ENSAMkatten!

Det är något visst med Mao – hennes jourmatte berättar:
”En mer tillgiven, smart och gosig vän får man leta efter!! Hon är en påhittig, busig, pratsam och fruktansvärt rolig katt med många egenheter. En av favoritplatserna har blivit på en pall framför spegeln. Ibland sitter hon där och beundrar sin skönhet, leker arga leken mot spegelbilden eller annars håller koll på vad jag gör med en förhoppning om att vara lite mer diskret i sitt iakttagande.

Då hon är på bushumör hittar hon på diverse trix för att få med mig i leken, många gånger har lekstunderna slutat i någon form av ”kull” för att snabbt byta riktning till en gosestund. För gosa, det vill hon göra för jämnan och utnyttjar nästan varje tillfälle som ges; framför datorn, soffan, sängen, (när man går på toa) och hon ger mig alltid ett varmt välkomnande när jag kommer hem.

Ju mer tiden har gått och vi fått lära känna varandra, desto mer kärlek har denna fantastiska katt gett mig. Med ett tålamod och ett inre lugn från din sida kommer er blivande vänskap säkert att bli lika fin som våran har blivit!”

Men dessvärre kan jourmatte inte ha Mao hos sig så länge till. Och Örebro katthem letar verkligen med omsorg efter ett nytt, helst PERMANENT hem för att denna känsliga flicka ska flyttas omkring så lite och så varsamt som möjligt.

Mer information om Mao finns på Örebro katthems sida HÄR – scrolla bara ned en bit – och där finns också kontaktuppgifter till Anna som är jourhemsansvarig!

Den här coola tavlan gjordes i airbrushteknik av Linda Tolind (Känd som skickliga ”Flickan” i motivlackskretsar!) under Sundsvalls Custom & Hot Rod Show som var i helgen – nu auktioneras den ut HÄR på FB till högstbjudande. Auktionen pågår t o m den 26/4 och nyss när jag tittade var senaste bud 4000 kr! Pengarna skänks till Sundsvalls Djurhem. De blir säkert glada!!!

Två resande kattänglar var ute på en vandring. De hade gått i flera dagar, och var både trötta och hungriga. Det var en kylig årstid och natten för kall för att tillbringa utomhus, även för en kattängel.

När änglarna så fick se ett ståtligt hus blev de glada och jamade och krafsade på kattluckan. Katten som öppnade visade sig vara en mycket rik och välbärgad katt, eftersom hans människor var väldigt viktiga och mäktiga på platsen. Men han visade inte det minsta tecken på någon gästvänlighet, och först efter att änglarna bett ödmjukt om nattlogi och förklarade hur trötta de var, lät han dem komma in. Och fastän den rika kattens hus var stort och hade många rum och fina gästrum, så förvisade han dem ner till en fuktig och kall källare, där de fick övernatta. Särskilt trivsamt var det inte, och inte minsta foderkula bjöds de trötta vandrarna på.

Natten gick, kattänglarna kröp ihop intill varandra och lyckades sova litet, de var ju åtminstone inomhus. På morgonen, precis innan de skulle ge sig av, såg den äldre kattängeln ett hål i källarväggen, och hon hittade några tegelstenar och lagade väggen prydligt.

Då frågade den lilla kattängeln förundrat: ”Varför gör du så? Den här katten och hans människor var inte det minsta gästvänliga och ändå hjälper du dem och lagar deras vägg?” Den äldre kattängeln var tyst en stund och svarade sedan bara stilla: ”Saker och ting är inte alltid som de ser ut att vara…”. Och så gick de vidare på sin långa vandring.

När natten började falla igen sökte kattänglarna på nytt efter en plats att övernatta på. Det enda som fanns i närheten var en liten, liten stuga till vilken de gick och jamade vid dörren. Det visade sig, att de som bodde i huset var mycket, mycket fattiga katter och deras människor var en bondefamilj som hade det väldigt enkelt. Men de välkomnade kattänglarna, tog fram den lilla mat de hade och bjöd dem på, och gav dessutom de trötta resenärerna sina egna mjuka kattbäddar att sova i, så att de riktigt skulle få vila ut. Själva lade bondkatterna sig att sova på filtar på golvet.

Men på morgonen väcktes kattänglarna av hjärtslitande snyftningar, och när de gick ut för att se vad som hänt, fann de den fattiga katten och hans fru gråta över att bondefamiljens enda ko, som var deras levebröd, låg död på ängen.

När de börjat sin vandring igen, kan den yngre kattängeln inte längre hålla tyst, han var riktigt arg och frågade uppbragt den äldre kattängeln: ”Hur kunde du tillåta att någonting sådant kunde hända? Den elaka rikemanskatten i det första huset hade allting, där var de hemskt otrevliga och du hjälpte honom ändå genom att laga väggen. Och trots att de fattiga katterna hade väldigt lite, så delade de det de hade med oss och du tillät likväl att deras enda ko dör? Kunde du inte låtit kon leva för att dessa katter förtjänade det?”

”Sätt dig ned, min kära lilla bror, och lyssna!” sade den den gamla kattängeln, och hon satte sig varsamt i gräset och lade sin svans runt de vägdammiga tassarna.”Saker och ting är inte alltid som de ser ut att vara…” Hon satt tyst och spann stilla en stund och så mycket hade den unga katten lärt sig på färdvägen att han hade förstånd att vänta lugnt tills hon var redo att berätta fortsättningen.

”Så här var det…”, sa kattängeln, ”att i det första huset där vi sov över i den kalla källaren, där var de förvisso mycket rika men snåla. Och när jag tittade in i hålet i källarväggen, såg jag att där innanför fanns gömda skatter med massor av guld, som människor gömt för länge sedan. Så jag tog några tegelstenar och murade för väggen, för den rika katten och dess människor hade bara blivit ännu girigare av att hitta guldet. Saker och ting är inte alltid som de ser ut att vara…”

Ängeln lade sin skimrande vinge om sin yngre vandringskamrat och kramade honom mjukt. Så tog hon ena tassen och slickade den ren, och putsade sedan morrhåren med tassen, innan hon fortsatte: ”Och i natt när du låg och sov i den fattiga kattens hus, kom dödens ängel för att hämta både bonden och hans fru, katternas älskade människor… Men jag bad dödens ängel att bara ta kon istället. Så saker och ting är inte alltid som de ser ut att vara…”

Den unga kattens tårar rann nedför nosen och hon kramade honom igen. ”Ibland sker saker i våra liv, sådant vi inte kan finna någon mening i. Någon gång händer det saker som man är helt oförberedd för och blir olycklig över. Ibland tar vägen en riktning som man inte alls ser eller förstår. Och saker är inte alltid sådana som man tror.

Men det vi ska göra i sådana stunder är att ta vara på dem och tro att allt händer för vårt egna bästa… Med tiden kommer du att få veta varför. Betänk att allt som sker är en del av SkaparKattens formande av Ditt Hjärta, det som gör dig till den du är. Men du är du, och du ställer nyfikna och nödvändiga frågor, och det skall du fortsätta göra, så sluta aldrig att fråga ”Varför?” – håll dina ögon öppna och ta emot det som SkaparKatten lär oss.” Hon slickade honom milt på kinden. ”Och kom ihåg att allt måste inte förstås eller förklaras, för det är sannerligen katters sak att vara gåtfulla, så som änglar!”

(Förf: Stora Matte Inger Andersson – fritt omskapat från en allmänt spridd engelsk text.)

Och firande ska det bli, jag vet inte riktigt hur ännu… Det kommer!

Man ska inte jama om kattdamers ålder, sägs det, men jag tycker det är helt OK att vara sju år och mitt i livets bästa tid!

Jag har hittat följande tabell över katters åldrar kontra människors:

3 mån = 5 människoår
6 mån = 10-14 människoår
1 år = 15-17 människoår
2 år = 24-27 människoår
3 år = 28-31 människoår
4 år = 32-41 människoår
5 år = 36-45 människoår
6 år = 40-46 människoår
7 år = 44-51 människoår
8 år = 48-58 människoår
9 år = 52-61 människoår
10 år = 56-62 människoår
11 år = 60-67 människoår
12 år = 64-68 människoår
13 år = 68-71 människoår
14 år = 72-78 människoår
15 år = 78-81 människoår
16 år = 82-87 människoår
17 år = 88-91 människoår
18 år = 92-95 människoår
19 år = 96-99 människoår
20 år = 100 människoår

Alltså är husse bara 2 kattår! Ha!!!!