I mitt Påsk-ägg…

Jag hade en fantastisk dröm i natt, jag drömde att det blev en stor tävling mellan svenska företag om vem som sponsrade det mest slitna lilla katthemmet och gjorde det till det finaste katthemmet i hela Sverige. Men det var inte på tv och inte som någon sorts dokusåpa, utan följden av att en känd affärskedja verkligen läst in sig på CSR – Corporate Social Responsibility eller Företags samhällsansvar som det heter på svenska. De hade redan gjort mycket för att tänka på miljön, sina anställda och omvärlden, men så hade de också frågat sina anställda vad de skulle göra med sin TID om de fick EN BETALD ARBETSDAG ATT ANVÄNDA TILL VÄLGÖRENHET ELLER VÄLGÖRANDE VOLONTÄRSARBETE – ett socialt ansvarstagande där arbetstiden donerades.

Och ett överväldigande svar hade blivit: Hjälpa ett katthem eller djurhem! För inom idrottsrörelsen ochh ungdomsverksamhet finns redan så mycket. Men katthemmen som hjälper dessa utsatta minsta, som ingen vill ha, de har nästan ingenting och behöver hjälpen så mycket!

Varpå de anställda satte sin volontärdag till att planera, projektera och gå in och hjälpa katthem efter katthem i landet. De började med att ta reda på vilka katthjälpare som fanns och var exakt behoven var störst. Sedan fördelades hjälparbetet så att många händer och många arbetsuppgifter gav stöd till så många ställen som möjligt. Idén spreds till andra företag, och så blev den något av en brandfackla: En möbelkedja gav hjälp på en ort, ett bilföretag på en annan och ett försäkringsbolag på den tredje platsen.

Hjälpen gavs utan motkrav och utan att det behövdes reklam eller sponsoravtal. Vetskapen om att katthemmen fick resurser att verkligen rädda de behövande katterna var de enda mål som givarna hade – i företagens personalrum blommade generositetens glädje och företagens medarbetarindex för trivsel och arbetsglädje steg i höjden.

Å vilken underbar dröm!!! I mitt Påsk-ägg ska den drömmen få ligga kvar som en vacker godbit att suga på. Tänk om den kunde bli sann! Glad Påsk och Tass på er!

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia Visa alla inlägg av Wikki