Många av våra katthemsvänner är rädda och oroliga: Vågar de berätta att de har en skyggis hemma som de arbetar med att socialisera? Vågar de tala om vilka de är och var de bor och hur många rädda och försiktiga katter de har?! För tänk om LSTs (Länsstyrelsens) djurskyddsinspektörer upptäcker det och kommer? Tänk om de tar katterna och avlivar dem?
Idag, i många djurskyddsinpektörers ögon, är det nämligen omöjligt att ”tämja en vildkatt” utan att utsätta den för ett så ohyggligt lidande att processen socialisering av katten över tid är otänkbar! De anser att katten lider så ohyggligt av att vara inomhus och umgås med människor, att det är ”humanare att avliva den”!
Jag förstår inte hur man resonerar! Visst, döden är ett smärtfritt intet som ersätter ett liv i vad som ur mänsklig synvinkel – vissa inspektörers dito! – inte är godtagbart. Men hur många ger katten tid och möjlighet att svara för sig vilket som är dess vilja? INGEN katt vill dö!
Alla vi som under många år jobbat med skygga och förvildade katter via katthem eller via privata insatser, vi har mött mängder av sådana katter som vid en första kontakt är spottande, fräsande, försvarande eller flyende vilddjur som verkat helt ohanterbara! Men mer än hälften av dem har varit hanterbara redan inom 1-3 dygn, 25 % har blivit handtama efter 1-3 veckor, och resten har tagit längre tid på sig att anpassa sig. I händerna på rutinerade och kunniga människor har ingen katt varit ett omöjligt fall – även om vissa katter ändå valt att fortsätta hålla distans till människor och inte precis blivit knäkatter, men ändå fått bra liv, accepterade som de är, ibland som stallkatter eller liknande i frihet.
Men med våra interaktiva liv på nätet, med hemsidor, facebook, twitter och bloggar, kommer också rapporterna om hur tillslag efter tillslag sker av LST runtom i landet där det, utan urskiljning och större samarbete eller förståelse för katthjälparnas goda arbete, avlivas skygga, rädda eller ”vilda” katter i parti och minut. Varje LST i landet tycks ha ett hemsnickrat regelverk för bedömningen av dessa katter och konsekvensen av bedömningarna blir utan minsta förbarmande avlivning, oavsett hur många kunniga katthem som är beredda att rädda dessa katter!
Följden blir att somliga katthem ger upp och slutar ta emot de rädda och förvildade katterna, då trycket från myndigheterna hotar hela verksamheten. Det tas nämligen ingen hänsyn till att ett katthem räddar hundratals och åter hundratals katter årligen, med små medel, frivilliga insatser och en gåvobaserad ekonomi. Tvärtom, anser LSTs djurskyddsinspektör vid ett kort besök i katthemmet – så kort tid att någon verkligt god kattobservation knappast låter sig göras! – att någon katt inte är ”godkänd” ur skygghetsperspektiv, så ska den avlivas! Det finns ingen tid att överklaga en sådan dom som verkställs omedelbart, och det kommer dessutom en nota på många svidande tusenlappar för detta!
En annan följd är att många aktiva katträddare vågar inte andas en stavelse på sin blogg eller FB om sin skygga katts utveckling, fram- och tillbakagångar, eller hur det är att leva med en katt som aldrig syns. Väl vetande att katten mår alldeles utmärkt, mycket bättre mätt, varm och trygg inne även om den inte vill låta sig klappas eller bäras, än om den fått gå sjuk och svältande ute i kylan. Men ”fel person” d v s LSTs inspektör kan ju råka läsa det på nätet och bedöma att katten lider, och komma och ta den till avlivning?!! Följden blir ett undergroundarbete och ett smussel, och människor som är rädda fastän de vet att de följer hjärtats kallelse att göra rätt sak!
Tänk om allt detta istället kunde få tryggt lyftas fram i ljuset och synas – om varje räddad katt kunde få vara ett trovärdigt ansikte som bevisar för LST att de har fel? Vi har många många hundratals historier som baseras på verkligheten, alla med lyckliga idag helt socialt anpassade katter som ingen kan ana en gång varit ”vildkatter”!
Men med oro ser jag hur dessa katter, de verkligt ägarlösa, hemlösa, övergivna, utkastade, svältande, frysande och illa hanterade katter, de som verkligen BEHÖVER HJÄLPEN, det blir de som ställs utanför! När t o m etablerade djurhem blundar för dem som mest behöver hjälpen och istället bara tar in de ”tama och sociala för omplacering” – då har man svikit sitt kall!!! Och vad blir följden, när också VI ANDRA KATTHJÄLPARE blir rädda, undvikande och ”skygga”!!? Ska vi verkligen acceptera att leva så – inte våga stå för det vi vet är rätt? Att inte våga blogga om hur en förskrämd vildkatt börjar ett nytt liv inne i värmen?
Jag jamar:
Gör uppror! Våga synas! Men organisera dig och engagera dig:
Gå med och stöd katthem som värnar ALLA katter, även de skygga!
Be ditt katthem att gå med i SVEKATT och ha en no-kill-policy!
Vägra att svika dem som behöver hjälpen mest!
Alla katter vill leva! Höj tassen! ♥
Bra fräst, Wikki & Crew!
Man häpnar över den stupiditet som somliga lst och dess inspektörer uppvisar. Man hävdar att man grundat sin uppfattning baserat på en studie som Jordbruksverket försett dem med. Att de forskare som utfört studien vid direktkontakt säger sig dra en helt annan slutsats än den som inspektörerna gör ignorerar man. Man vill inte heller ta andra studier i beaktande som stödjer att förvildade katter visst kan må bra under samma tak som människor. Att en enskild studie är ett allt för begränsat material för att räknas i forskarvärden vill man heller inte ta till sig. Även om vi här talar om högutbildade människor med akademisk examen som därmed är väl insatta i forskarvärdens värderingar.
Man låter polisen stå för upphandling av uppstallningsplatser för de djur lst beslutar om omhändertagande av för att på det viset kunna gömma sig bakom att ’vi har inte gjort någon upphandling och kan därmed inte ansvara för om platsen är lämplig eller ej’. Förvara katter i hundstall, t ex. Vilken katt reagerar inte negativt och med rädsla av lukten av hund? Och rädslan förvärras sedan av att de känner doften av rädsla från övriga infångade katter. Alltså: dödsdom för katten är ju inte tam eller ens kontaktbar. Tacka *** för det!!
Upprörande är bara förnamnet! Vi har hamnat i en närmast Kafkask situation där folk gömmer sig med de katter de räddat.
Mjau, och det känns som man är så LITEN i kampen mot något så stort som en myndighet! Men… Kan en rättvis kamp leda till förändring, då ska jag också höja tassen och ta strid för den! NosPuss Wikki
PS. Sprid mina ord!!!
Det kan du tro, Wikki, att vi sprider dina ord. Nu har vi höjt en varningens tass till myndigheterna som tycks försedda med skygglappar. Och det finns många, envisa och kunniga hittekattshjälpare som nu håller på att mobilisera sig.
Mjau, tillsammans måste vi klara att rädda våra skygga vänner! De har också rätt att leva! NosPuss Wikki
Sprider dina ord Wikki!
Bra jamat Pelle! Tillsammans måste vi slåss mot det orättvisa bedömandet av oss oskyldiga katter! Det är inget fel i att vara skyggis och bli socialiserad. Det borde vara en rättighet! NosPuss Wikki
Vår husse har postat ett liten protest idag. Han blev sur när han fick en påminnelse från Svenska Kennelklubben ang Rosetta. Hon är reggad hos Sverak.
Svenska Kennelklubben skänker 10 kronor per registrering till Djurhemsföreningen som inte har någon förståelse för att skygga behöver tid. Får de tillståndet att sköta det register som den nya djurskyddslagen föreslår kommer husse ställa sig på barrikaderna med oss. Tråkigt att de blandar ihop id-register med stöd till tvivelaktiga organisationer.
Så nu har SKK fått ett långt brev där husse förklarar läget o fråntar dem att lagra våra personuppgifter.
Kan bara hålla med i din syn på godtycklighet från lst. Finns ingen rättssäkerhet för våra fyrbenta vänner. De verkar ha bättre djurskydd i Spanien. Min syster berättade om en katt som brukar komma förbi. En dag var den borta för att komma tillbaka med ett klipp i örat. De bedriver visst TNR i området 🙂 nu funderar de på att adoptera killen som tyr sig till dem på en skyggisväg.
Tassar
Solise,Vilda,Elvan o Rosetta som inte skulle vara vid liv om vi träffat på lst i vg
Mjau det tragiska är att LST efter LST uppvisar ett maktfullkomligt och hjärntvättat beteende där man menar att avlivning är lika med djurskydd. Jag undrar när någon LST ska visa civilkurage och gå emot strömmen!!! NosPuss Wikki
PS SKK skulle hålla sig till hundar! Den kostnad man betalat för kattregistrering borde lätt finansiera ett eget register!!!
Avlivning av friska djur kan aldrig kallas för djurskydd!
Vi är många som börjat höja våra röster
Förstår inte heller varför SKK tar 150 kr för något som SVERAK levererar gratis. Vore intressant med lite granskning av SKK ekonomi. Vår husse kommer iaf ta upp frågeställningen kring SKK på nästa styrelsemöte.
Tassar Solise, Vilda, Elvan o Rosetta om min skyddsling Nysotarn som jag numera är gudfar till. (mammas yngsta katt som numera har sin framtid tryggad ifall det händer henne något, chippad,vacc o försäkrad nu)
Mjau, vi håller varann i tassen och gör vad vi kan för våra vänner som inte har det lika bra som vi! Vi fortsätter att klösa ifrån när det gäller orättjamade och dumma människobeslut! Vi katter har alla rätt att få leva! NosPuss Wikki
PS Hur lyckas man få namnet Nysotarn!!??
Nysotarn får man heta om man är en kopia av en av vår första katt Kajsas barn, Sotarn. Hon är ett mirakel. Kom till mamma bodde där ett år,försvann o var borta ett halvår. En dag satt hon bara utanför dörren mager o tilltufsad. Nu är hon innekatt o trivs med det. Har aldrig mött en katt som spinner som henne. Vid vet besiktningen hade de svårt att lyssna på henne pga att hon spann så högt 🙂
Nu är hennes framtid iaf tryggad
Sådana mirakel är underbart att få höra om! NosPuss Wikki
Knuten tass! SVERAK har en stor funktion att fylla och naturligtvis vi alla tillsammans.Nosbuff
Mjau så är det! Höjda tassar! NosPuss Wikki
Positivtt med alla dessa kommentarer som stöd för våra underbara kattkollegor. Jag tror jag ska kontakta miljöpartiet i frågan. Förr stod de på djurens sida, hoppas de gör det nu också!!
Mjau, jag tackar ödmjukt för alla positiva jam! Men vi måste fortsätta slåss för rätten att få finnas! Höjd tass! NosPuss Wikki