Månad: februari 2013

Gustavo är en sällskapskatt på äldreboendet i Adolfsberg som smitit ut, troligen i samband med hantverkarbesök. Örebro katthem hjälper till med fälla nu och vi hoppas att han snart är inne hos sina vänner igen! Om du ser Gustavo så skicka sms till Linda på 070-2705031 bums!

Gustavo är lyckligt inne hos sin älskade tant igen! Han gick i fällan och tyckte det var skönt att komma in!

Oj oj matte misstänker något! Hon stryker mig på huvudet och säger ”Vad tänker en liten Wikki på då?”… Jag försöker skingra misstankarna genom att rusa till matskålen!

Jama inte ett knyst! Matte fyller år snart och jag har kommit på en superbra present till henne… Nu gäller det bara att komma på HUR jag ska få hem den och gömma den utan att hon märker något. Oj vad mycket jag måste klura nu!

Har ni också en prinsessan-på-ärten-människa? En sådan som, om det så olyckligtvis råkat hamna ett endaste mikrokorn av kattsand från dina tassar någonstans i sängen, klagar förtvivlat och måste riva ur alla sängkläder och ruska dem absolut helt mikropartikelfria?!

”För det gåååååår ju inte att sova i nån sorts sanddyn av grovt grus?” stönar dom. Fnys – kan vi skita i sanden så kan väl dom också göra det???!

Hi  hi – jag kunde bara inte låta bli att jama det där sista…

 

”Var hälsad, Sotamurra!” jamar Sankte Pelle, och skjuter upp PärlePorten. Snöflingorna gnistrar i Sotamurras tjocka fäll som verkliga stjärnor och hela RegnbågsBron är kantad av frost. SkaparKatten och en hel flock av förut hädantassade vänner står där och väntar. Hennes hjärta slår nu starkt som en klocka och varje millimeter av kroppen fylls av värme och kraft. Hon minns mattes tårar i avskedet men samtidigt fylls hennes själ av en sådan energi och ett sådant jubel: Sotamurra kan inte motstå känslan och gör en sprittande rusning, precis som en lekvild kattunge, rakt mot SkaparKatten och de andra – och så gör hon språng på språng och bara skrattar och spinner om vartannat, med ögonen lysande av lycka! SÅ känns ett helt hjärtas slag! SÅ känns det!
Nya froststjärnor gnistrar runtom dem och SkaparKatten spinner: ”Det är fullbordat!”

I morse satt Sotamurra förväntansfull nedanför mattes frukostbord och väntade som vanligt på sin smörklick. Matte blev glad att se henne orka detta med tanke på hur dålig hon varit bara dygnet innan, med flera timmars dropp hos veterinären på Jourkliniken. Sotamurra njöt av att slicka runt sin smörklick på golvet…

Det var 2006 som Sotamurra hittades i en gatukorsning och kom till sin matte som jourkatt. Snart upptäcktes att den eleganta svarta kattflickan liksom stannade upp och tappade orken ibland, och det visade sig att hon hade ett hjärtfel,  förmaks- och kammarseptumdefekt. Men Sotamurra lät sig aldrig handikappas av det – hon gick sin långa fria dagliga promenader, vilade om hon behövde och kom ofta hem med en mus, graciöst framburen på ett sätt som pekade på en ädel raskattgen någonstans i det svarta lurvet! Jourmatte blev matte för alltid – lite mer än 6½ år av kärlek fick de dela – tills idag, när Sotamurra tassade över Bron…

Den fantastiska personalen på Jourkliniken i Kumla mötte under de senaste dygnen Sotamurra och hennes matte med en värme, omsorg och tröst som var helt fantastisk. Sotamurras hjärtfel skulle kunnat ända de lyckliga smörklicksdagarna när som helst, men när hon plötsligt senaste tiden magrade av kraftigt så slog ändå hjärtat troget på – istället fanns där en elak tumör… Sedan gick allt så fort så fort idag från den lyckliga smörklicksstunden tills tassarna plötsligt inte bar och matte grät.

Men Sotamurra bara spann tryggt och mjölktrampade när hon lades i kattbädden i transporten för att resa tillbaka till  veterinären en sista gång. Hon hade, de senaste smörklicks-stunderna hemma, noga delat med sig till en annan av mattes skyddslingar. Hon hade lämnat någon efter sig, som skulle ta över och se till att matte inte alls skulle vara ensam med sorgen – eller frukostsmöret…

För ett tag sedan fick jag frågan från kollegan Tusses matte hur jag skötte min päls, eftersom de ville ha tips om hur de skulle hjälpa Tusse med en päls som visserligen inte var superlång som min men som ändå tovade sig bakom öronen, i armhålorna, på insidan av ”baklåren” och ned på bakbenen trots regelbundna jobb med borste och ”tovdelare” ett par gånger i veckan – ”Slutar väl med helsnaggning…” suckade Tusses matte, och fyrade av ett batteri med frågor: ”Har du några tips att dela med dig av? När brukar du klippa dig? Hur brukar du klippa dig?”

Jag börjar väl med bilden ovan av mig alldeles nyrakad! Den är väl inte så …hm… elegant, eftersom den avslöjar att allt i min volym är inte bara Fluff! Men då kan jag passande sticka in en del av svaren på första frågan ”Har du några tips att dela med dig av?” för allt handlar egentligen inte bara om pälsen/utsidan utan lite om pälsen från insidan också!

Mycket trassel i pälsen kan faktiskt handla om smuts även om det inte ser ut så! Nu kan man ju tycka att de flesta katter är bra på att tvätta sig själva, och visst, det är vi. Men ibland blir pälseriet en ogenomtränglig snårskog och t ex för mig är det en sorglig historia att hålla snyggt under svansen när vinterfluffet är som längst. Så ett bad då och då med ett BRA pälsutredande schampoo (INTE människoschampoo och inte ett billigt kattschampoo från matbutiken!) är nödvändigt. MEN nu ska man veta att badning av en lurvig katt INTE är som att bada en korthårig dvs bara schamponera, skölj, torka det värsta och låt resten självtorka. Självtorkning gör nämligen vår underull till ännu mer tovor! Läs gärna mer HÄR hos en van badare! En långhårig katt behöver många schamponeringar, MASSOR AV NOGGRANN SKÖLJNING samt fönas och kammas medan pälsen torkar så det inte blir ännu mer trassel.

Samtidigt, att få bli av med hela tråkpälsen (Se HÄR hur bedrövlig jag var i pälsen innan den klipptes förra sommaren!) brukar ge en skön chans att komma i balans med egenvården igen. Som nyklippt ovan syns hur jag njuuuuuter av att få tvätta mig utan att få pälstrassel i munnen – det var det enda jag höll på med i flera timmar!

Klippning är det då den enda lösningen? Mjau, ibland kan ett foderbyte eller ett fodertillskott som gynnar bra ”pälsbalans” faktiskt också ge resultat! Sådana foder kan kosta lite mer och finns hos djurbutiker eller veterinärer, men är värt besväret att leta på! Jag äter ett foder för ”indoor longhair” som motverkar att jag får pälsbollar i magen att kräkas upp också, det fungerar bra. Man bör välja ett foder som passar ras, ålder och typ av katt (T ex aktiv, inne/ute, dietbehov.).

Resterande frågor då ”När brukar du klippa dig? Hur brukar du klippa dig?”:
Jag tycker klippning är så skönt. Det befriar mig, tovorna gör verkligen ont och gör mig sur och lättirriterad. Vi tar det en gång om året, i slutet april/början av maj hos veterinären i samband med vaccination och tandstensfix så jag får sova medans pälsen rakas bort. Kostar lite men är absolut värt det. Det blir lite urrigt första dagarna, då kan jag ta på mig en stickad tröja. Men sedan växer det väldigt fort ut kort mjuk päls.

Man ser så klart lite kul ut – har bara pälsboots på halva benen, svansen och så det på huvudet och halskragen kvar… Och får givitvis undvika stark sol och kall blåst den första veckan när snaggen precis är gjord. Jag som annars inte brukar ligga under filtar är då en glad gäst under mattes sängtäcke ett tag! Och jag blir genast efter avpälsning på mycket bättre humör när dumma tovor försvinner!

Att vara nyklippt och hoppa i selen och gå ut är inget problem, det klarar jag, fast inte gärna om det blåser iskallt och busregnar. Fast då brukar jag stanna inne i alla fall! Och framåt hösten är pälsen tjock och fin men utan bas för tovor, och brukar klara sig så till ungefär den här årstiden, när torr inomhusluft gör den statisk och trasslig igen. Eftersom jag ogillar att bli kammad så är det tovsaxen som åker fram då! Jag får leva med det ett par vintriga månader till, men sedan kan jag njuta av detta:

Maila till mig bloggkatten@hotmail.com om du råkar ut för det!

Orsaken är ofta att WP testar i DERAS tycke smarta plug-ins (Utan att man vet om det!) som inte alltid fungerar perfekt för alla användare – eller verkligen ÄR så smarta som de tycker själva!

Ett tag kunde jag t ex inte ens besvara kommentarer på bloggen för då tyckte en ”stop spammer plug in” att jag var spam som skrev i varenda kommentar på min egen blogg. Grundkorkat va?!!

Ibland undrar man verkligen hur saker går till:

Nu gäller det bara för mig att försöka hitta om det är nån sådan här ny plug in som spökar eller inte, och försöka åtgärda det! Håll ut!

Du hittar LÄNK HÄR till ett fantastiskt och inspirerande program om Kattstallet och deras arbete med hemlösa katter, en verklighet som alla vi i hittekattsbranschen känner igen oss i! Lyssna på alla Mias kloka ord! Lyssna igen och igen! TUSEN nosROSOR av tusen möjliga!!!! Tänk om alla katthem hade en egen Mia!!!

”Utan katt är ett hem bara ett hus…”