Månad: februari 2013

Vissa dagar jamar man alla sina kloka ord på en enda gång, redan innan första frukosten avnjutits. Sedan kommer man liksom inte på mer vettigt att säga. Suck.

Idag är det Alla Hjärtans Dag. Butiker säljer massor av Hjärtan-saker. Människor ger varann presenter. Massor av kärlek sprids och delas. Massor av chokladaskar, massor av rosor, massor av små hjärtformade paket och fullt av romantiskt tingel tangel.

Jag önskar så att detta vore en dag av Kärlek för Alla, men jag vet att det är det inte. För att jag vet att där ute i kylan, bakom ryggarna på alla dem som kramas, skrattar och lämnar varandra paket och presenter och gulliga små kort, där finns alla de som ingen kommer till… De som inget får. De som glömts. De som ingen frågar efter.

Det finns en sorg i att vara den som ingen frågar efter. Det finns en smärta i att inte höra till. Och det handlar inte om att någon gång få vara vinnaren som triumferar eller den som alla beundrar, vara rikast eller den som löst den svåraste gåtan… Utan att bara helt vardagligt få vara en av de vanliga, bara vara en i gemenskapen, få vara EN SOM ÄR MED! Bara få vara sedd!

Och det gäller inte bara den hemlösa katten i mörkret bakom lagerbyggnaden, gömd bland tomlådorna. Det gäller väldigt många människor som ingen ser och ingen någonsin frågar efter… Ingen som vet vilken dag de fyller år, vilken musik de tycker om, vilken sorts saker som gör dem glada, eller gör dem ledsna.

Istället för att sätta mig och tänka på hur jag ska skicka Alla Hjärtans-Hälsningar till Hela Världen där ute, så ska jag sätta mig och fundera på vilka det är som jag tror är alldeles Ensamma idag… Alldeles alldeles Ensamma. Och höra av mig.

Och alla ni andra: Leta ni också, med kärlek, efter någon som är Ensam idag! Skicka ditt hjärtepaket till den som du tror längtar att bli sedd… Om innehållet är praliner eller diamanter är inte det viktiga. Det viktiga är din utsträckta hand och din vänskap genom tomhetens landskap. Om andra vill stå i kön med fång av rosor till de redan populära, låt dem göra det. Men om du däremot vill förändra hela tillvaron för en ensam medmänniska – så är din enkla tulpanbukett det finaste som finns!

Om detta hjälper En Enda medmänniska eller medkatt idag att bli uppmärksammad alldeles bara för sin egen skull – så känns det rätt. Det handlar INTE om medlidande, medömkan eller skuld. Det handlar om eftertanke och öppnade ögon:
Här kommer mitt Hjärta till Dig!

Robotkatten Knäppen skänker glädje hos dementa vårdtagare på äldreboendet Eskilsgården i Eskilstuna:
httpv://youtu.be/9b9hZ8bhZ2c

I Metro berättades igår att sex olika robotkatter används nu på prov, som ett led i att förbättra trivseln för dementa. Det är väl känt att sällskapsdjur i hög grad påverkar människors välbefinnande, och där allergi eller vårdsituation hindrar möjligheten att ha en riktig katt kan en robot som Knäppen fungera.

Sjuuksköterskan och vårdforskaren  Christine Gustafsson har tillsammans med Lars Asplund, professor i robotik, tagit fram robotkatten. Bakom projektet står Mälardalens högskola, Samhällskontraktet, Almi och Robotdalen och man samarbetar med Attendo. ”Robotkatten är konstruerad att efterlikna en levande katt, reagerar på beröring och avger värme.” berättar Robotdalen.

Mjau på dig, Knäppen!

 

Hon är vacker som en sommarmorgon – men har inte riktigt ännu hittat människan att lita på…

Vem vill ge sin tid och omsorg och hitta nyckeln till Fröken Missys hjärta? Kontakta i så fall Örebro katthem!

Vi har inte riktigt hunnit i fatt med produktionen av Hittekattsband! Allt vi hade gick nämligen åt vid kattutställningen i början av månaden – och dessutom gick sedan Stora matte, som sköter delen med post/utskick, och fick influensa, är fortfarande inte fullt ok. Men snart ska BandVerkstaden ta ny fart! ♥ Håll ut, ni som väntar!

httpv://youtu.be/zNkVzK0Xj4k
Tanja visar att även en dam med viss ”rondör” kan röra sig snabbt!

Matte och jag har samma passion för den röda stinkande kladdiga fiskbiten, undrar vad det beror på? Och varför ska en annars urslickbar burk ha så vassa kanter att man INTE får slicka den?! Dum konstruktion! Ett uppdrag för KattOmbudsmannen!

Personalen på katthemmet i Örebro längtar verkligen efter att få avsluta ”karantänstiden” efter kattkräksjukan… Alla katter har mått bra de senaste dagarna, och det är ju vad vi hoppas ska fortsätta så. Men två hela veckor måste alla må bra först!

Alltsammans kommer att därefter att att följas av en redig storstädning – sedan öpnnas dörrarna igen för gäster!

Under tiden blomstrar våriga idéer om allt fixande som också skulle kunna göras för att piffa upp och förnya vår slitna katthemslokal, och från vår Anna kom ett bra förslag att måla ett fint klätterträd på någon vägg!

Jag kunde förståss inte hålla tassarna i styr utan letade lite efter idéer… Vad säger ni om det här nästan 8 m höga klätterträdet från Angels for Animals, i Canfield, Ohio:

Drömma kan man ju alltid! Tass på er!

Mattes foto på min fina syster blir allt vanligare spritt på internet. Det gör inget, säger matte – för man blir så glad av Nova – hon är ett levande pälsigt lyckopiller!

Torrfoderskålen for omkull och det var torrfoder i hallen, köket, sovrummet och vardagsrummet… Begriper inte varför matte envisas med att placera skålen vid bästa rundningshörnet???!