För ett tag sedan fick jag frågan från kollegan Tusses matte hur jag skötte min päls, eftersom de ville ha tips om hur de skulle hjälpa Tusse med en päls som visserligen inte var superlång som min men som ändå tovade sig bakom öronen, i armhålorna, på insidan av ”baklåren” och ned på bakbenen trots regelbundna jobb med borste och ”tovdelare” ett par gånger i veckan – ”Slutar väl med helsnaggning…” suckade Tusses matte, och fyrade av ett batteri med frågor: ”Har du några tips att dela med dig av? När brukar du klippa dig? Hur brukar du klippa dig?”
Jag börjar väl med bilden ovan av mig alldeles nyrakad! Den är väl inte så …hm… elegant, eftersom den avslöjar att allt i min volym är inte bara Fluff! Men då kan jag passande sticka in en del av svaren på första frågan ”Har du några tips att dela med dig av?” för allt handlar egentligen inte bara om pälsen/utsidan utan lite om pälsen från insidan också!
Mycket trassel i pälsen kan faktiskt handla om smuts även om det inte ser ut så! Nu kan man ju tycka att de flesta katter är bra på att tvätta sig själva, och visst, det är vi. Men ibland blir pälseriet en ogenomtränglig snårskog och t ex för mig är det en sorglig historia att hålla snyggt under svansen när vinterfluffet är som längst. Så ett bad då och då med ett BRA pälsutredande schampoo (INTE människoschampoo och inte ett billigt kattschampoo från matbutiken!) är nödvändigt. MEN nu ska man veta att badning av en lurvig katt INTE är som att bada en korthårig dvs bara schamponera, skölj, torka det värsta och låt resten självtorka. Självtorkning gör nämligen vår underull till ännu mer tovor! Läs gärna mer HÄR hos en van badare! En långhårig katt behöver många schamponeringar, MASSOR AV NOGGRANN SKÖLJNING samt fönas och kammas medan pälsen torkar så det inte blir ännu mer trassel.
Samtidigt, att få bli av med hela tråkpälsen (Se HÄR hur bedrövlig jag var i pälsen innan den klipptes förra sommaren!) brukar ge en skön chans att komma i balans med egenvården igen. Som nyklippt ovan syns hur jag njuuuuuter av att få tvätta mig utan att få pälstrassel i munnen – det var det enda jag höll på med i flera timmar!
Klippning är det då den enda lösningen? Mjau, ibland kan ett foderbyte eller ett fodertillskott som gynnar bra ”pälsbalans” faktiskt också ge resultat! Sådana foder kan kosta lite mer och finns hos djurbutiker eller veterinärer, men är värt besväret att leta på! Jag äter ett foder för ”indoor longhair” som motverkar att jag får pälsbollar i magen att kräkas upp också, det fungerar bra. Man bör välja ett foder som passar ras, ålder och typ av katt (T ex aktiv, inne/ute, dietbehov.).
Resterande frågor då ”När brukar du klippa dig? Hur brukar du klippa dig?”:
Jag tycker klippning är så skönt. Det befriar mig, tovorna gör verkligen ont och gör mig sur och lättirriterad. Vi tar det en gång om året, i slutet april/början av maj hos veterinären i samband med vaccination och tandstensfix så jag får sova medans pälsen rakas bort. Kostar lite men är absolut värt det. Det blir lite urrigt första dagarna, då kan jag ta på mig en stickad tröja. Men sedan växer det väldigt fort ut kort mjuk päls.
Man ser så klart lite kul ut – har bara pälsboots på halva benen, svansen och så det på huvudet och halskragen kvar… Och får givitvis undvika stark sol och kall blåst den första veckan när snaggen precis är gjord. Jag som annars inte brukar ligga under filtar är då en glad gäst under mattes sängtäcke ett tag! Och jag blir genast efter avpälsning på mycket bättre humör när dumma tovor försvinner!
Att vara nyklippt och hoppa i selen och gå ut är inget problem, det klarar jag, fast inte gärna om det blåser iskallt och busregnar. Fast då brukar jag stanna inne i alla fall! Och framåt hösten är pälsen tjock och fin men utan bas för tovor, och brukar klara sig så till ungefär den här årstiden, när torr inomhusluft gör den statisk och trasslig igen. Eftersom jag ogillar att bli kammad så är det tovsaxen som åker fram då! Jag får leva med det ett par vintriga månader till, men sedan kan jag njuta av detta:
Matte skickar ett paket till din stora matte imorgon, om hon hittar en kattong i lagom storlek!
Du e jättefin både i päls och lite mera avklädd*kurr*
Mjau tack för kattplimangen! NosPuss Wikki
Med all din päls så förstår vi att det är skönt när tovorna försvinner. nOsbuff
Mjau matte sköter ju min päls och kammar och borstar och pillar men det blir ju tovor ändå, tyvärr. NosPuss Wikki
Det där med att man ska föna en långhårskatt efter bad är svårt här hemma. Båtsman går med på det men Ullviva är vettskrämd för fönen. Som tur är så får hon inte tovor alls lätt, bara pälsen på bröstet som blir lite krullig och som ju tyvärr inte gillas på utställningar. Men hemma går det an. Som långhårig huskatt är det många som säger att man får leva med tovor, men Båtsman är underbar i sin päls och har inte en tillstymmelse till tovor någonstans 🙂
Mjau det gäller att träna med fönen i ”torr övning” ganska mycket, och vissa katter tycker varma blåset är skönt. Kunde de bara uppfinna tysta fönar så vore det en välgärning! En del torkar med dammsugaren, vete katten hur??! NosPuss Wikki
Först ut Wikki… Du ser ut att vara en välmående dam i dina bästa år och jag slår vad om att hankatterna blir som galna och busvisslar efter dig när du är ute på dina promenader 😉
Tusse (den svarta snyggingen i länken) hälsar så gott och tackar för tipsen 🙂 jag vet inte om jag skrev det sist, men Tusse har nog aldrig blivit borstad i hela sitt fyra-femåriga liv, så det kom som en chock för honom första gången borsten kom fram *tihi* ( När Tusse kom vägde han endast 2,6 kg och var så mager att han frusit ihjäl om man tagit all päls då.) Bad/dusch har vi helt ärligt inte försökt oss på… Kanske är en bra ide att göra dock… Tips på bra schampo?
Tusse är tyvärr som en liten hare (även om han inte gärna vill erkänna det). Han är rädd för följande (bara en handfull rädslor av flera):
– dammsugaren (gömmer sig under fåtöljen i timmar efter städning)
– saker som prasslar (om han inte står och ser på rakt framifrån)
– män (alltid läskigt när husses vänner kommer på besök, mattes kvinnliga vänner går bättre)
– hundar (man skulke kunna kalla dem skräckblandad förtjusning)
– barn (särskilt utomhus)
– bilar
Gemansamt för ovanstående är att de gör ljud och i vissa fall oljud. Därför bli jag som Matte orolig att Tusse ska bli rädd för hårfönen och få men för livet :S
I övrigt så äter alla fyra missarna torr och blötfoder från bozita. De gillar det mycket och är faktiskt det enda foder som de älskar men inte slukar i två tuggor. Upplever att många andra foder slukas på två röda och tio minter senare är de hungriga igen. Tusses ”lillasyster” Alice (röda damen i länken) är ju semilånghårig, men hennes päls är toppenfin. Och de korthåriga ”syskonen” har visserligen inte glansig päls, men de få omöjligt några tovor ändå. Och ingen av dem har levt samma liv som Tusse, som blev övergiven av sin familj. Lämnad att klara sig själv i den stora, tuffa världen. Jag tror att han känner sig lyckligt lottad att jag fanns där i grannskapet och tog emot honom med öppna armar!
Det lutar åt att det blir ett återbesök till vetten inom kort för snaggning (och tatuering för det saknar han). Och jag tror tyvärr att han kommer att bli av med her hår än dig Wikki. Men hey, nakenkatterna klagar ju inte 😉
Ha en bra söndag! 🙂
Nosgos
Michaela med Tusse, Hümmud, Amelia och Alice
Mjau jag är inte så bra på det där med schampoon – jag badar aldrig om jag kan slippa! Matte säger att så länge jag kan sköta min hygien på katters sedvanliga vis så får jag göra det. Det fungerar perfekt numera när jag får min årliga rakning och så här års räcker lite borstning. Dock kan jag säga att man ska nog välja ett bra långhårskattschampoo i en djurbutik, inte billigt kattschampo i lågprismatbutiken.
Lycka till med snagg och tatuering! NosPuss Wikki
PS Dina kattplimanger gömmer jag i hjärtat! <3