Skönt att Morris hittade hem igen!

I HD läste jag en artikel om lyckliga katten Morris för ett par dagar sedan – en härlig kattkille som varit på driven i hela 9 månader men som hittade hem tack vare ID-märkningen i hans öra. När Morris kom till föreningen Djurskyddet Bjäre togs han till veterinär, som tydde märkningen och gjorde det enkelt att finna rätt ägare.

Lillhusse Calle var överlycklig och bjöd sin återfunna katt på räkor och lovade att pyssla om Morris alldeles extra framöver!

Reportaget visar återigen hur viktigt det är att ha sin katt ID-märkt och att märkningen är registrerad!

När ett katthem får in en herrelös katt är det rutin att alltid kolla kattens eventuella ID-märknig, som kan vara tatuering i örat eller chip i nackskinnet, det senare läses av med en chipscanner. Ibland kan örontatueringar vara svåra att se men lyser man underifrån genom örat med en ficklampa kan de gå lättare att tyda. Och har man ingen chipläsare själv, så brukar polisen och många veterinärer kunna hjälpa till med att chipkontroll.

Alltså kan även du som matar en kringstrykande katt göra kattens chanser att komma hem större genom att snabbt fånga in den och göra en ID-kontroll! Att annonsera om funnen katt och även kontakta polisens hittegodsavdelning om den kan bidra.

Vad kloka dina människor är, Morris, som sett till att du är ID-märkt! Det är de nog väldigt tacksamma för idag!

(Men jag är lite förbryllad på några rader i artikeln om Morris: Att för Christina Fjällborg är händelsen unik. Hon säger ”Det här har vi inte varit med om i Djurskyddet tidigare.”  Underligt? Att katter identifieras och hittar hem händer ju faktiskt hela tiden?!! Både efter en vecka, tre månader och tre år?!! Och ännu längre! Återförenandet av katt och rätt ägare är ju till viss del sådant alla katthem jobbar med!)

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia Visa alla inlägg av Wikki