Jag skrev i ett tidigare inlägg ”Ibland passerar katter som torpeder rakt genom ens själ och man blir sig aldrig mer lik. De slår klorna i ens hjärta och håller greppet för alltid.” För många kattälskande vänner i landet har Djurskyddet Katthjälpen Sundsvalls röda Victor blivit en sådan katt, och många är vi som följt hans kamp för livet de senaste dagarna…
Många är vi därför nu som börjar lördagen med att gråta strömmar av heta tårar i sorg över att få veta att Victor i natt somnat in och tassat över Bron till SkaparKatten! Hans tärda och skadade kropp orkade inte – mycket troligt är att kallbranden och förstoppningen av grus och barr, som han i sin förtvivlan ätit, tog sin tribut. Jourmatte Lilly höll Victor i sin famn och viskade kärleksord i hans öra ända in till det sista andetaget. Hunden Liston och de andra katterna tog stilla farväl. Och alla som läste det sista inlägget om Victor vid midnatt lät en våg av kärlek följa honom till Evigheten!
Sankte Pelle öppnar varsamt PärlePorten. Det är alldeles tyst i KattHimlen. Alla kattänglars blickar riktas mot den skimrande RegnbågsBron, där en mager och tufsig röd katt kommer mycket sakta vandrande. Hans ögon är stora och hans nos skimrar av tårar. Precis utanför PärlePorten stannar han och sätter sig ned, och ser sig om. Långt långt bort, vid Brons fot är ännu som ett litet fönster öppet, och där syns en sorgsen matte hålla en liten orörlig kattkropp i sin famn…
SkaparKatten tassar fram och sätter sig intill Victor, och fullt av små violer slår ut runtom dem. Det är fortfarande alldeles tyst, men det gnistrar i luften. Victors päls börjar glittra och det händer något med honom: Alla spår av svält, smärta och köld bleknar bort och hans magra form förändras – snart sitter en vacker välmående och blänkande ren katt där bland blommorna. Hans gamla trötta skal ligger kvar i mattes armar för att bäras till en annan vila i jordens mjuka mörker, men här i KattHimlen får hans ögon klar blick och gyllene små kattvingar reser sig på hans axlar. Ett susande spinnande fyller luften – det är alla kattänglarna som hälsar Victor välkommen!
”Victor, detta som hänt dig kommer att få en mening för alla de goda människor som följt din livskamp!” SkaparKatten reser sig upp och buffar tillgivet Victor med Nosen. ”De kommer att förstå hur viktigt det är att hjälpa även den svagaste katt och att inte ge upp hoppet!! Att våga kämpa och satsa sitt hjärta för räddningen – för nästa katt och nästa och nästa! Och när de i sin famn får bära en hjälpt och åter frisk och lycklig katt till att möta de människor som ska ge den sitt ”För alltid-hem”, så kommer de att minnas den här stunden, när du Victor fick deras hjärtan att öppnas och bli katthjälpare! Så är det – din gåva till dem som behöver mer hjälp!”
Och tillsammans går Victor och SkaparKatten de återstående stegen in genom PärlePorten till KattHimlens eviga bo. En kör av KattÄnglar sjunger mjukt för dem och Sankte Pelle ler och viskar ”Det är fullbordat!”.
Vi som är kvar på den här sidan Bron kommer aldrig att glömma dig, Victor!