Månad: november 2012

Hur mycket strul har det inte varit senaste tiden? *svettas*
Inte går det att hitta någon vettig SupportKatt heller!

Om man skulle byta bloggplattform undrar hur det skulle gå till?! Har ni några rekommendationer?

Skulle du tycka det var OK om ”någon” lät avliva din hund, häst eller kanin om den råkat komma på avvägar och dykt upp hemma hos ”någon”???! Knappast, eller hur?!

Katten Jakob, 16 år, svart och stilig, kom vilse från sitt hem i Fröslunda för en månad sedan. Hade det velat sig illa hade han igår kunnat vara bland de avlivade katterna vars öden aldrig uppdagas! Hans upphittare tog honom till veterinär för att de inte visste vad de skulle göra och såg avlivning som ett eventuellt alternativ!

Men tack vare en klok veterinär som inte ville avliva en fin frisk katt och att Livbojens personal, som råkade vara hos just denna veterinär just då och kände igen Jakob från en efterlysning, så fick han komma hem igen till sin familj!!!  Dubbel tur för Jakob! Läs mer om det lyckliga återförenandet av Jakob och hans ägare HÄR på Livbojens FB!

Lyckligtvis har många veterinärer detta samarbete med närliggande katthem så att när personer kommer med en katt som uppenbart INTE är deras egen och vill ha den avlivad av olika skäl, så tar de istället emot katten och ordnar så att den genom katthemmet får en chans – både att hitta hem igen eller att få ett nytt hem.

Men det finns tyvärr en stor grupp okänsliga veterinärer som utan att tveka sätter avlivningssprutan i vilken katt* som helst och på uppdrag av vem som helst, utan att ifrågasätta. Somliga av dem anser sig t o m göra samhället en tjänst genom att avliva ”vildkatter” som ohyra ungefär. Man kan upprört fråga sig: MED VILKEN RÄTT?

INGEN veterinär skulle utan noggrann ägarkontroll eller utan Länsstyrelsens/polisens tillstånd avliva en omhändertagen frisk hund, då det skulle betraktas som egenmäktigt förfarande! Men hur kommer det sig att detta sker – om och om igen – med katter!!! Till och med händer det med MÄRKTA katter!

Som det är i dagens läge, så lever en omärkt ”lösdrivande” katt, som inte helt säkert uppehåller sig på sin ägares tomt, stor risk att saklöst dödas av jakträttsinnehavare av den mark katten beträder eller av den som fångar katten på sin fastighet. Att dessa kattbödlar skulle ha något ansvar att kontrollera om katten är ID-märkt med tatuering eller chip eller att ägare finns, det bryr de sig sällan om. Även raskatter riskerar att stryka med om grannen bestämt sig för att hata katter. Och det är sorgligt att somliga veterinärer lättvindigt sällar sig till skaran eftersom det är bekvämt ”för katter finns det ju så gott om” – de har liksom inget värde… Synsättet är något som jag anser strider mot vad som borde vara god veterinär etik.

Under det senaste året har katthem rapporterat hur veterinärer t o m på efter eget beslut avlivat katthemskatt som inlämnats för kastrering ”för att den var vild” – utan att vidtala katthemmet! Likaså hur djursjukhus (!) slarvat med hantering av skygga katter och varit så oaktsamma att de rymt ifrån väntrummet – sjuka och innan de fått vård. Och viftat bort det med ”Men det var ju bara en vildkatt!”…

I samvetets tomrum mellan de veterinärer som inte bryr sig eller som är oskyldiga katters skarprättare är jag rädd att många katter som skulle kunnat räddas finner sitt slut, i ett mörkertal som är omöjligt att uppskatta men som säkert är mångfalt större än man vill förstå! Det borde inte få vara möjligt att katter ”försvinner” så, men det gör de!

Och värmens goda låga hos de veterinärer som handlar med hjärtat hittar katter som Jakob tillbaka hem! Tack Bina och Livbojen!

Så några råd:
– Fråga din veterinär vad de har för policy beträffande avlivningar av ”okända katter”! Anlita inte veterinärer eller djursjukhus som inte kollar upphittade katters identitet med polis och katthem, eller som kan tänka sig att avliva friska katter på diffusa grunder!
– Om du tvingas anlita ett djursjukhus eller en veterinär du inte känner väl med din skygga eller ”förvildade” katt – var noga med att kräva att katten hanteras med samma omsorg och professionalitet som en tam katt eller fin raskatt!

(*Notera att detta avser FRISK KATT! Jag anser det helt godkänt och etiskt riktigt att veterinär utan tvekan avlivar och förkortar lidandet för så sjuk eller svårt skadad katt, att behandling ej är försvarbar! Katt som är behandlingsbar på ett rimligt sätt ska däremot ha hjälp.)

Det verkar som om någon pratat allvar med 4G-supporten i Södra Sverige?

Jag har kontaktsvårigheter, försöker igen senare!

Ända sedan i februari har vi gnott på den  här lilla julauktionen!
Bjuder någon över Rom-katten Nisse och matte Karlavagnen som tassat upp 500 kr?
Budgivningen avslutas den 15 november kl 20.00 – alltså på torsdag kväll! ♥

Mjau, jag bad Stora matte att odla lite kattgräs åt oss tills hon kommer och hälsar på nästa gång. Men istället skickar hon bilder på en kaktus som inte ens är ätbar?! ”Men den blommar så vackert!” Den kan heta Mammilaria Gracilis eller nåt sådant och började med en liten boll som inte var större än en körsbärskärna! Den rotade sig och växte och bildade nya bollar på bollar på bollar och tja, så här ser den ut nu:

Okej, jag visar väl bilderna då… Men nu var det kattgräs jag ville ha! Fixa det! Jam!!!!

httpv://youtu.be/qWHAVKD4mvU

Här myser Maja Gräddnos och Zigge Kolfart, två f d hittekatter. Tänk hur annorlunda det började?! Som en svart skugga kom han tassande, Kolfart, och blev en älskad katt. Det var i slutet av januari 2011. Blivande matte Gunsan skrev:

Det går en svart katt runt vårt hus,
han tar små fåglar och ibland en mus.
Rör sig skyggt och pejlar med sitt öra,
för att han faran snabbt skall höra.
Skyndar runt garagets knut.
Skyndar ifrån gården ut.

Hans varma tassar gör i snön små spår,
där han i mörka, kalla vintern går.
Jag tänder lampan och han ser på mig.
Kom vännen, jag vill värma dig!
Vem är du lilla hittekatt?
Var sover du när det blir natt?

Det går en svart katt runt vårt hus,
han jagar fågel, han jagar mus.
Var morgon nya spår jag ser.
Var morgon, dom blir fler och fler.
Kanhända jag behåller dem,
kanhända katten hittat hem….?

Matte matade och lockade, den svarta katten blev modigare. I slutet av februari vågade han sig försiktigt in i huset och dörren kunde smygas igen. Sedan följde spända dagar med en mycket tillbakadragen skyggis som knappt vågade röra sig i huset, men som bemöttes med tålamod och mjukhet. Förvånansvärt snabbt redan i början av mars, fick matte röra vid sin svarta inneboende. Ganska snart var den blå soffan hans och efter att ha  blivit kliad under hakan i mitten av mars, så lossnade mycket av försiktigheten. Sedan kom en jobbig period när Kolfart hetsåt och hans mage var i olag så det gick åt mycket provande med olika foder innan kräk- och bajsproblem lugnade ned sig. Sår och skador som han haft från tiden ute läkte också.

Mot slutet av april sov Kolfart i husses och mattes säng! Framsteg – någon gång måste han ha haft mänsklig kontakt? Det gick åt ganska många avmaskningar men till slut fick den svarta pälsen glans. Och i början av juni var det dags för det stora jobbet med kastrering, vaccination och ID-märkning. Vad som blev fel då är okänt, men Kolfart mådde inte bra! Det gick åt mängder av veterinärbesök, kunde han ha reagerat på vaccinet? Kolfart åt inte, var hängig och matt. Men i slutet av juni, efter 4 månader inomhus, fick han gå ut i koppel och klarade det med glans! Senare på sommaren när Kolfart mådde bättre fick han gå ut mer – men han var måttligt road av det.

Så rullade hösten och vintern 2011 och Kolfart blev trygg och förtrolig med sin matte och husse, tog ut dem i koppel ibland och levde ett gott liv med mattskrynkling, kickeroo-frisering och festräkor….

I mars 2012 kom den stora förändringen i detta: Randiga Maja med gräddnosen flyttade in från katthemmet Bill&Bull! Det blev lite chockartat och de fick vara särbos med varsin del av huset ett tag. Maja var blyg och försiktig, men med en tålmodig matte blev hon gosig ganska snart. Husse satte upp en nätdörr så att Kolfart och Maja kunde bekanta sig med varann genom den. I slutet av maj fick de träffas utan nätdörren på dagtid, men Kolfart var väldigt vaktande så Maja vågade knappt gå till kattlådan ens. Men så hände något under hösten, medans husse och matte var bortresta! När kattvakten berättade hur Kolfart och Maja gosat och legat tillsammans trodde de knappt sina öron! Och där är de nu! Titta på filmen en gång till och se så bra ett par hittekatter kan ha det!!!

Så där oberörd är jag också. Tror jag.

Jag vill utdela veckans kattmyntaros till Roffes husse Björn och matte Jannie, som inte gav upp utan fortsatte leta envetet efter sin katt som smet ut den 16 augusti. Ni har säkert redan läst om Roffe i tidningen Barometern eller på FB, men jag tycker att hans människors superdedicerade kattsökande är värt att ta upp och berömma ändå!!!
De annonserade efter Roffe under rubriken ”Bortsprungna” i tidningen VARJE DAG I ELVA VECKOR!!! Det kostade en del men familjen ansåg det värt det för att få tillbaka sin innekatt som rymt från kattvaktens balkong. Massor av lappar sattes också upp och många tips kom in, dock inte på rätt katt.

Men förra veckan fick paret intressant information om att en katt som liknade Roffe synts till vid Stensö VVS i Kalmar. ”Vi började åka dit och lägga mat och ropa på honom. Och i måndags åkte vid dit igen med mat. Vi åkte sedan i väg igen, men jag sade till Björn att vi tar en sväng förbi matstället en gång till innan vi åker hem. Björn satt kvar i bilen och jag gick fram till matskålarna, och där såg jag en skugga. När jag tände ficklampan satt Roffe där och jag började störtlipa direkt!” berättar Jannie för Barometern. Roffe fick äta lite makrill, som han slukade. Sedan tog matte honom i famnen i bilen hem, gråtande av lycka.

Tänk om alla som saknar sin katt sökte lika envist och träget! Då skulle fler katter hitta hem, det är jag helt säker på! Och ännu bättre skulle det vara om ALLA katter var ID-märkta och deras ägaruppgifter registrerade – då skulle ytterligare fler komma till rätta!

Roffe vilar  ut hemma på favoritplatsen på soffkarmen, säkert medveten om vilken lyckligt lottad katt han är! ♥♥♥♥♥

I morgon öppnar Royal Canin sin fototävling för den som vill tävla om äran att bli katten på framsidan av 2014 års kattkalender! Så här ser senaste vinnarbilden ut: