Stora matte kommer förbi en stund och vi ska ha pysseldag – det måste göras massor av saker:

Packa kattgräs, göra hittekattsband och fixa med mattes fina origami! Och så funderar jag på vad som ska bli ett Tasseri lagom till jul… Det vill ni väl ha?!!

Här är en kryddsamling till! Klicka på bilden så får du se livestream med kattmamman Rosemary och hennes ungar Basil, Mace, Pepper och Sage! Du kommer att fastna resten av natten!!!

Höjer jag tassen till en hälsning som jag hoppas når ända upp till SkaparKattens Himmel och betygar min vördnad för denna kattvän, som även efter livet visar kärlek och omsorg om katthemmets behövande:

*morrhårsdarr* Vila i frid! ♥

…känns det att ha ”tappat bort” en hel dags bloggarbete – i synnerhet det blogginlägg med att vår vän katten Nisse i Rom vann den roliga julauktionen! Det och alla inlägg jag fixat till idag är försvunna. Jag ska försöka komma ihåg vad jag skrivit och göra om alltsammans, men jag känner mig lite som dragen i svansen nu och deppig! Att bara gå omkring och morra gör ju ingen glad – men jag har verkligen försökt nå nån sorts bloggsupport… Densamma verkar dock lika otillgänglig som månen… Nå jam…

 

Alla inlägg gjorda från igår eftermiddag till nu är bara försvunna?

JAMARNS VAD FÖRGRYMMAD
JAG ÄR PÅ DENNA KRÅNGELBLOGG???!

Jag har legat vaken och tänkt på hur ohyggligt arg jag var igår mot den som skadade katten i Skoghall så illa att den dog. Och så tänker jag på hur våld föder våld, och vrede föder vrede, och det bara blir en ond spiral av mer plågor som aldrig tar slut.

Det som skett går inte att förändra, tiden går inte att vrida tillbaka. Men hur man hanterar det som skett kommer att göra avtryck i framtiden. Det är inget fel i att bli arg – vreden måste få finnas, liksom sorgen. Det är bara det att vad man gör sedan – det är viktigt!

Jag läste en mycket fångande artikel i Hemmets Journal om Stefan Zablocki, en av de sista som ännu är kvar av dem som överlevde Hitlertidens förintelseläger, bland annat Auschwitz. Och där fanns ord som berörde mig starkt! Stefan säger:
”Hat hjälper inte.  Tänk på Newtons 3e lag som säger att varje kraft i en viss riktning skapar lika mycket kraft tillbaka. Hatet du känner slår tillbaka mot dig själv.” Och så tillägger han det lika viktiga: ”Men jag kan aldrig förlåta.”

Och så är det… Det finns val! Jag kan inte förlåta den som gjorde det onda mot katten, men jag väljer att istället för att göda ett blint hat bestämma mig för att nära min medkänsla och empati för den familj som mist sin älskade katt. Liksom att jag kommer att fortsätta lägga kraften till kämpa för alla katters rätt till ett VÄRDE, till goda och trygga LIV och till att slippa vara OÖNSKADE. Jag vill inte dras med i strömmen av hat – jag vill verka för det POSITIVA och GODA. Likafullt, som Stefan, känner jag att det finns sådant jag kan förlåta, och sådant jag aktivt väljer att aldrig förlåta. Men det oförlåtliga ska aldrig få stjäla styrka och kampvilja från mig! Aldrig!!! ♥

Kolla vilka häftiga Klös! Det är de fem statyetter som delas ut varje år till fem ”Jazzkatter” av Sveriges Radio P2 och de får alltså varsin av dessa coola tassar, utförda av Benjamin Slotterøy och Halvard Börgesson Skeie. JazzTassHäftigt! ♥

Gorys, en av våra vänner här i Örebrotrakten har tassat till SkaparKatten efter en tids sjukdom. Tolv härliga år fick denna jovialiska tungviktare med sin älskade matte och sina kattkompisar!

Det knakade aktningsvärt i Regnbågsbron när Gorys med bestämda steg kom klivande. Grindkatten, Sankte Pelle, log roat mot SkaparKatten: ”Nu är Gorys här! Vilket av de Förlovade SorkHålen var det han skulle ta hand om?!” – men innan SkaparKatten hinner svara tränger sig en liten ivrig mottagningskommitté fram istället och jamar: ”Gorys! Gorys! Hej!”

Gorys omges av sina saknade gamla vänner från hemmet – Andrea, Kattis, Smulan och många av de katter som matte hjälpt en gång. Alla vill de höra om hans liv och om matte och om det hemma, som de numera bara besöker i minnets stillhet… Rörda och andäktiga sitter de runt sin runda stora nya ängel och lyssnar på hans mjuka mjau.

SkaparKatten lägger sig ned intill gruppen och låter sin mjuka Svans bädda in dem som ett stjärnskimrande varmt täcke, och de lägger sig tillsammans, precis som de gjorde en gång hemma hos matte.
Och KattÄnglarna sjunger: ”Det är fullbordat!”

Jag hittar inte luft till ett nog argt jam! En kisse i Skoghall har plågats så vidrigt så jag orkar helt enkelt inte beskriva det! Du kan läsa om det HÄR i Värmlands Folkblad – men varning, det är hemskt! Stackars arma katt – som inte gick att rädda…

Det måste – utöver kattens hemska lidande – varit ett trauma för kattens familj och barnet som hittade sin katt. Hur är man funtad som kan utföra ett dylikt brott?!! Jag kan inte andas när jag tänker på smärtan och det bara sliter i mitt hjärta!! Hur, hur?

Rubriken innehåller inte ens förnamnet på allt det jag vill betitla en sådan djursadist! Jag brukar inte förespråka hämnd, men jag jamar:
Må dina ögon falla ut och dina fingrar förtvina, må du drabbas av alla dina offers smärta men ej befrias av döden och må du ruttna sakta i kyla och ensamhet, förtärd av ånger! Morr!!!

Aj?! Släpper de ut den över kanten på balkongen eller? Stackars kisse!
Vad ont det ska göra i tassarna!!! *ryser*