At nigths I prowl the streets of Vivalla

Innan Stora matte åkte hem till sig efter styrelsemötet igår, så åt hon lite av husses goda pasta med baconsås. Därefter tog vi en nattlig kattlig promenad! Ni anar inte (Om ni inte är utekatter med fri tillgång till ute dygnet runt!) hur mycket goda dofter det är om natten och hur mycket krispigare gräset smakar när det är daggvått! Jag patrullerade av hela gården framför vår huslänga och brydde mig inte ens om ett milt duggregn.

Men sedan stötte vi på en LÄSKIGHET! Det skramlade till vid bortersta porten mot lekparken och sedan brummade en moped igång! Alltså, är det något jag är livrädd för så är det skramliga knattriga fordon – fastighetsskötarens lilla elbil med rasslig vagn efter, gnissliga cyklar och ettriga mopeder. Någon gång i livet har jag lärt mig att akta mig massor för dem, så vad händer: Jag rusar till min port och kurar in mot dörren och vill bara HEM, IN och till TRYGGHETEN!
Det kan vara svårt att ana att jag, som är så tuff annars, blir så rädd!

Hur svår ska tillvaron ute då inte vara för en katt som är SKYGGIS?!! 

Och när ska den rädslan bli ett argument – inte ett hinder – för att hjälpa dem att komma in i värmen och tryggheten?

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia Visa alla inlägg av Wikki