Mjau, jag bad Stora matte att odla lite kattgräs åt oss tills hon kommer och hälsar på nästa gång. Men istället skickar hon bilder på en kaktus som inte ens är ätbar?! ”Men den blommar så vackert!” Den kan heta Mammilaria Gracilis eller nåt sådant och började med en liten boll som inte var större än en körsbärskärna! Den rotade sig och växte och bildade nya bollar på bollar på bollar och tja, så här ser den ut nu:
Okej, jag visar väl bilderna då… Men nu var det kattgräs jag ville ha! Fixa det! Jam!!!!
Mjau, vi har också fått missväxt i vårat kattgräsland nu, men tur i alla fall att det inte tar så många dagar för nya saftiga strån att växa upp (ska bara kloa husse i baken så att han sår en ny omgång ikväll, det är hans uppgift)
Dom där KATTusarna var fina, men hu, vi tror att det gör ont om man sticker dit nosen!!!
Ni kanske behöver färskare frön? Jag ska be kattgräsombudet att ordna en förpackning! NosPuss Wikki
Alldeles riktigt…Mammillaria gracilis. Så vacker den är…och grattis till att den blivit så gammal och ändå så fin. Hur gammal är den? Innan jag började med Hoyorna…så samlade jag på kaktusar…hade nästan 300 stycken och många fick jag i blom, det var kul!
Mjau, den här kaktusen har nog minst 10-12 år på nacken, och den har knappt jord eller plats i krukan längre – men den och dess 2 likadana kollegor har blommat intensivt hela hösten. De gillar att leva lite strapatsrikt! Nu blommar Stora mattes cirka 30 år gamla novemberkaktus också. den är ett monster och täcker hela överdelen på en bokhylla… Eh ja hon har också samlat på kaktusar. Men slutade när hela fönsterbänken vek sig under en enorm Opuntia av nåt sällsynt slag och hon fick plocka taggar ur golv, matta och möbler i flera veckor! visst är hoyor lite kattvänligare?! NosPuss Wikki