Har just läst i tidningen Sydsvenskan att ett par i östra Skåne som inte kunde sköta sina 51 (!) katter och 2 hundar – en kattuppfödning som på grund av sjukdom och tidsbrist gått över styr – nu får en svidande räkning på nästan en halv miljon kronor för att polisen haft deras djur på förvaring hos skandalomsusade Djurambulansen. Paret erkänner att de haft problem med sin stora mängd katter, men försökte ordna upp hemma för att få tillbaka sina djur.
Så blev det inte – 14 katter såldes för 500 kr/st och resten avlivades. I förvaret hos Djurambulansen hann några katter dessutom ”självdö” vilket jag tycker är både märkligt och tyder på dålig omsorg och hantering, inget djur ”självdör” utan vidare utan det finns alltid en skade- eller sjukdomsorsak bakom! Denna ska alltid utredas så att inte fler djur eventuellt smittas/skadas! Mycket slarvigt att så ej skett, men man kan verkligen ifrågasätta om inte katterna hamnat ur askan i elden!
Att dessutom sälja raskatter för 500 kr är att kasta bort ett stort kattvärde!
Hade en katt- eller djurhjälpsorganisation (T ex ett katthem) istället fått resurser och kunnat gå in och hjälpa paret att ordna upp sin kattskötsel kunde lösningen har gjorts både humanare för människorna och för djuren. Det skulle INTE ha kostat över 8 900 kr per individ, och det skulle inte ha behövt sluta med en räkning på 476 138 kr.
Här syns åter hur våra myndigheter kastar bort den tänkbara möjligheten att samarbeta med katthjälpsorganisationer som är proffs på att ta hand om katter och ordna omplacering. Av någon dunkel anledning ses inte katthem som kompetenta partners trots årtionden av samlad kattkunskap och stora nätverk av medlemmar som hjälper till. Istället slösas polisiära medel (D v s våra skattepengar!) på halvdana lösningar som tillhandahålls av känslokallt spekulativa företag som INTE bryr sig om djuren det minsta, de följer bara order med minsta möjliga möda. Och som i detta fallet avliva 38 djur efter onödig och uppenbart bristfällig förvaring, tänk så bortkastat!!!!
Jag undrar så när det ska finnas kommuner och Länsstyrelser som vaknar upp och inser hur bra det skulle vara att stödja ett lokalt katthem med lokaler och personal så att de skulle 
kunna finnas till hands med sin erfarenhet och organisation när sådana här saker inträffar – och ägna sig åt det som allt DJURSKYDD absolut och enkom borde vara inriktat på, nämligen att RÄDDA LIV!!!
Vilken slags brandfackla behövs för att få beslutsfattare att komma till denna självklara insikt?
Ja det ār märkligt att myndigheterna hellre dödar än tar en utsträckt hand! Jag tror dessutom att katthemmens engagemang ses som ett hot mot myndigheternas torra byråkratkultur.
Något fel är det – här borde ju finnas en samarbeteskultur, inte en konkurrenssituation! *fräser* TassKram Wikki
En halv miljon skulle räcka långt för ett katthem. Och det här vara bara ETT exempel på hur skattemedel slösas bort och hur katter får lida, helt i onödan.
Mjau – lida eller avlivas. Så onödigt! *sniff* TassKram Wikki
Alla tjatar om att vi ska se till att få värde för våra pengar, och så gör man så här?!?!?!?!??! Inget katthem hade fått så mycket pengar per katt, trots att då hade katterna faktiskt fått leva. FY ALLA INBLANDADE!!!
Mjau, hade det gått att debitera en tredjedel via katthem, räddat katterna och hjälpt människorna så hade det varit ett betydligt bättre helhetssätt att ta socialt ansvar anser jag! Bättre för samhället och alla inblandade parter plus hade inte behövt belasta polisen som har fullt upp ändå! *suck* TassKram Wikki
Jag föreslår att alla ni som tycker att det borde gå att göra detta arbete bättre kontaktar polisen med en offert över vad ni kan erbjuda och till vilken kostnad. Som samhället ser ut idag kan ingen myndighet utnyttja tjänster utan att dessa har upphandlats. En myndighet kan inte löpande betala för tjänster hur som helst. I det enskilda ärendet kan det säkert fungera, men om skattebetalaren ska ha förtroende för myndigheter måste det finnas en transparens så att varje krona kan följas.
På många håll har vi försökt få till avtal men det handlar om att det tyvärr bemötts med ointresse från motparten samt i vissa fall har man redan (Konstigt nog) dyrare avtal med ”avlivaraktörer”. Så vårt förtroende för myndigheter är naggat i kanterna ganska ordentligt!
TassKram Wikki