Hittills är det 17 katter som är med och tävlar!
Var är alla ni andra??! På höstlov? *blink*

Är jag för tjatig med Tasserier så att det blir tråkigt, eller har höstmörkret fått er andra att missa denna chans att hjälpa SnuffeFonden och samtidigt – för bara 30 kr! – chansen att vinna bl a dessa saker som ingår i ett fint prispaket?

Här syns fotoalbum, kattdagbok och den grönögda katten sitter på ett coolt kontokorts/busskortsfodral som snälla Sambo och Roxy skänkt! Du hittar all info om Tasseriet HÄR!

Vi åker till Franciskuslunden i morgon lördag 27/10 kl 13 och gör lite vinterfint på Örebro katthems gravplats på djurkyrkogården! Vill du vara med så är det bara att komma!

Stora matte kommer att ha med fint granris från Landet som vi kan smycka katternas gravar med, och du får gärna komma med din blomma eller med ljus att tända! Några enkla gravljushållare finns redan på plats intill staketet.

Dock väntar vi till våren med att gravsätta de missar som tassat över Bron senaste tiden.

Franciskuslundens vänner har dessutom städningsdagar både lördag och söndag denna helg, och dem är det alltid trevligt att träffa, och de är tacksamma att få lite hjälp med omsorgen om hela kyrkogården. De brukar bjuda alla som hjälper till på fika!

Franciskuslunden är en plats fylld av ro, minnen och kärlek!

När Stora matte i förrgår eftermiddag satt på bussen på konstresan till Norrköping, så fick hon se ett märkligt himlafenomen: Vädersolar! De fanns på båda sidor om den sjunkande solen och såg ut som små regnsbågskantade kattögon!

Det var inte så lätt att fånga fenomenet på bild från en svängande skakande buss!
Den här vädersolen var på den riktiga solens vänstra sida, och nog liknar den ett kattöga?

När man tittar på färgsprakande höstmoln, så tassar fantasin raskt iväg med oss – visst liknar det här molnet en katt i ett stort språng där du ser bara kroppen med svansen och bakbenen kraftfullt utsträckta bakåt i det muskulösa avsprånget:

Om man kisar lite med blicken syns det ännu bättre! Kan det vara SkaparKatten?! *blink*

Den här coola leksvansen och ett mörklila fotoalbum att fylla med dina bästa kattbilder ingår:

Du hittar TÄVLINGSFRÅGAN och alla instruktioner HÄR! Frågan handlar om detta godis:

Häng på nu!!!

Ett litet svagt jam, det kan vara skillnaden
mellan liv och död, mellan finna eller försvinna!

Jag läser idag i tidningarna om försvunna katter som hittats bara för att någon som letat har hört det där ynkliga jamandet, ropet på hjälp ibland med kattens sista krafter… Nya Åland berättar om hur stackars Vetekatten hittades, efter att ha varit borta i 4 veckor – kraftigt avmagrad och svag, fångad i en lagerlokal till säsongsstängda nöjesanläggningen Mariepark bara några hundra meter hemifrån! Tack vare ett jam!

Katten Malte Edlund hittade också hem – efter hela 3 år på vift! – tack vare ett gediget detektivarbete av Kalmar djurhem, berättar Barometern. Han hade fått bo hos en familj på orten innan dess, men alltså inte varit så långt hemifrån.

Och så är det många gånger när katter smitit ut eller sprungit bort – de är sällan så extremt långt från stället där de kommit från!

Mina grundråd när en katt saknas är:

– Ge dig ut och leta och var beredd på att letandet kan ta mycket tid och engagemang i anspråk. Din katt behöver dig – så var uthållig!
– Det räcker inte med att sätta upp en lapp i närmaste porten! Sätt upp mycket lappar med efterlysningar på alla tillåtna ställen i området – men gå också och PRATA med grannar och t ex företag i omgivningen. Ha med ett foto på katten och visa!
– Be alla att de kollar i sina stängda uthus och garage, källare, soprum, lager eller förråd. Ta inte ett ”Vi har inte varit där på länge!” som garanti, folk har dåligt minne ifråga om sånt. Be dem vänligt att kolla ändå, igen!
– Prata gärna med BARN i området, de är alerta och ser mycket, och rör sig där på olika tider. De kan också komma med fantasifulla tips om platser att söka på. Engagera många!
– Utnyttja sociala medier: Din lokaltidnings web, FaceBook, bloggar, lokala katthemmets annonssida, allt du kan komma på! Var noga med bra kontaktuppgifter till dig själv.
– Återvänd till närmaste grannarna efter en tid och fråga IGEN! Håll kontakten igång! Prata särskilt med pensionärer eller sådana som är hemma mycket och be dem spana.
– Och säg åt alla du träffar att LYSSNA efter det där jamet!

– Klä dig varmt och bered dig på att gå ute och locka LÄNGE. Katten kan ligga och trycka i en buske intill dig, men kommer ändå inte fram förrän den bedömer att allt är lugnt.
– Ha resurser att fånga katten redo: En rejäl handduk att linda den i, en hopvikbar kattransportväska/ryggsäck eller koppel/sele. Tänk på att en skrämd katt kan vara besvärlig att bära hem i famnen.
– Komplettera med en bra ficklampa och extra batterier till den.
– En handvärmare/värmekudde som går att knäppa på så den alstrar värme kan vara bra att ha med vintertid om du hittar en nedkyld katt.
– Kom ihåg handskar. En chockad/skadad katt kan rivas/bitas av rädsla.
– Och ha med lappar med foto att visa/ge till folk du möter ute, på gatan, i närområdet, vid motionsspåret, vid skogsstigen, i affären.

– Hur brukar du locka på din katt? För inte oväsen och skrik jättehögt – locka lugnt och pockande, skramla med favoritgodisburken och rör dig lugnt och sakta. Stanna ofta och LYSSNA efter svar!
– Rör dig i kattnivå: Lågt på huk! Kika ned under buskar, bilar, husgrunder, under och bakom saker. Sitt stilla i långa perioder och bara lyssna och se dig om. Kliv ned i diken, under vägbroar, viadukter. Lys in i rör, trummor och ned i brunnar. Försök tänka som en katt: Var skulle du ta skydd? Vart skulle du riskera att falla?
– Lys med ficklampan, även upp i träd och spana efter reflekterande kattögon! Eller lågt, in under saker.
– Var aktiv, i synnerhet innan gryning och i skymning. Använd väckarklockan och ge dig ut, din katt är värd det! Du kan inte bara sitta hemma i soffan och vänta på att kisse ska komma hem, tänk om katten ligger skadad i ett dike?

GE INTE UPP!
– Katten Krister satt tre dygn i en tall, bara tjugo meter från porten där han smet ut. Först på fjärde dygnet började han jama och hittades. Då hade ändå matte gått runt där och ropat både morgon och kväll i flera dagar.
– En katt som varit borta i sju veckor hittades död innanför garageporten i grannhuset, den hade törstat ihjäl. Grannarna hade rest bort på längre semester samma dag som katten försvann och i samband med avresan hade den troligen råkat stängas in. Så synd att ingen lyckats höra katten – för helt säkert hade den jamat på hjälp!
– Vi minns också skogkatten Pepsi som efter en trafikolycka på julafton försvann ut i skogen. Efter 37 iskalla dygn återfanns hon på en gård inte långt från olycksplatsen. Ibland är katter närmare än man anar!

GE INTE UPP! Mjau!

Den syntes knappt, den lilla mässingskatten av brasilianaren Tony Borges, bland all färgsprakande konst hos Galleri Art21 i Norrköping, som Stora matte besökte igårkväll.

Först stod den lite undanskymt bland keramik, men Stora matte lyfte fram katten och smekte den. Det stod 3 000 kr på prislappen, den kändes tung och massiv som en riktig katt…

Å om den ändå fått följa med hem… Men 3000 kr är viktigare till levande katter och den vackra statyetten fick stanna på galleriet. Men tassavtrycken finns kvar…

Mjau, jag är så stolt över min lillasyster Nova, som är så modig och tapper, även om hon är världens mest försiktiga katt i okända miljöer och ovana situationer!

Som ni ser på bilden till höger, så är det här ungefär vad folk såg av Nova i utställningsburen på ”Stora Kattdagen” i lördags – ett öra och ett halvt ansikte – mer visade hon sig inte bakom burskynket… Det gick åt att sticka in nosen i buren om man skulle hälsa på henne.

För säkerhets skull stod en presentation av oss båda uppe på burtaket, så folk skulle förstå att vi var fler katter där inne.

Men så var det ju dags för bedömning och matte tog Nova i famnen och gick runt lite först så att hon kulle få se sig om – och då var hon minsann inte det minsta rädd, bara försiktigt nyfiken och tittade med stora ögon på allt:

Det var sedan en samlad Nova som träffade domaren Malin Sundqvist på bordet:

Nova fick beröm, men också en grundlig inspektion. Malin missade ingenting, hon hittade t o m den lilla kroken längst ut på Novas svantipp (En sned svanskota som hon troligen är född med, som känns men inte syns.).

Nova är faktiskt ett riktigt muskelpaket, kompakt och superstark! Och vackert rödspotted-prickig!

Så här gjorde domaren på mig också och det framgick att Nova har lite mer nos än jag, hi hi! Snäll var hon i alla fall och kliade Nova lugnande bakom öronen!

Så efter en stund satt Nova helt avslappnat och tittade på när bedömningssedeln skrevs:

Och Nova är väldigt stolt och nöjd över det som står i den, särskilt det om pälsen – och om husses prinsessa! Det här var verkligen en domare som förstod katter som Nova!

Det passar sig så här till Halloween! Jag har hittat en gammal visa som är mustugt makaber:

Kattens död och begravning

Och katten lade sig från ungar sju, och hon beklagade sitt öde:
”Jag är så sjuk, jag är så sjuk, jag har så ont i mitt hudä!”
– Ty då var kattemisen sjuk, ja sjuk, Ja då var kattemisen sjuker.

Bonden tog sin stav i hand Och skulle så till prästen gånga:
”Kära pastor, förj med mig hem! Jag tror, att katten dör av vånda.”
– Då var kattemisen sjuk, ja sjuk, Ja då var kattemisen sjuker.

Prästen tog sin lilla bok Och skulle över katten läsa.
Katten tog sin krokig fot Och högg till prästen över näsan.
– Ty då var kattemisen sjuk, ja sjuk, Ja då var kattemisen sjuker.

Prästen tog sin lilla bok Och skulle åter hemåt gånga,
Och när han kom i farstun in – Då slapp katten av med våndan.
– Men då var kattemisen död, ja död, Ja då var kattemisen döder.

Små råttorna, som i vrårna smög, de blevo hjärteligen glada:
”Nu har vår katta blivit död, nu ska vi göra bonden skada.”
– Ty då var kattemisen död, ja död, Ja då var kattemisen döder.

Små ungarna, som på ugnen låg, De voro intet så glada:
”Bara vi få upp vår ögon små, vi ska väl råttorna borttaga.”
– Då var kattemisen död, ja död, Ja då var kattemisen döder.

De skickade bud, ja bud på bud Efter snickaren från Lista:
Han skulle skyndsamt infinna sig Och göra katteliket kista.
– Då var kattemisen död, ja död, Ja då var kattemisen döder.

De skickade bud, ja bud på bud Efter fröknarna i Rone:
De skulle skyndsamt komma dit Och göra katteliket krona.
– Då var kattemisen död, ja död, Ja då var kattemisen döder.

De skickade bud, ja bud på bud Efter biskopen i Rava:
Han skulle skyndsamt komma dit Och katteliket begrava.
– Då var kattemisen död, ja död, Ja då var kattemisen döder.

De skickade bud, ja bud på bud Efter bärarna de långa:
De skulle manstarkt infinna sig Och under kattebåren gånga.
– Ty då var kattemisen död, ja död, Ja då var kattemisen döder.

Så har jag lagt till en egen vers:

Små ungarna, som på ugnen låg, fingo ur flaska välling
och stor och ståtlig växte upp varenda liten källing
– Snart var då råtteplågan död, ja död, ja då var råtteplågan döder!

Man måste ju ha ett lyckligt slut, eller hur?