Det vet du inget om…

Stora Matte tittar på sin 12-åriga Tanja, som fötts, vuxit upp och levt hela sitt liv på Landet och tänker:

Du ligger trygg bredvid mig på den mjuka varma kudden
och spinner belåtet när jag kliar dig bakom örat.
Att huka undan hårda slag och falla smärtsamt
på den kalla marken, det vet du inget om.

Du stryker dig kärvänligt mot min hand
och vänder din runda mage i vädret för att bli kliad också där.
Att gå frusen ute, med tom mage, sliten av trötthet,
oro, rädsla och hunger, det vet du inget om.

Du somnar belåten på min arm, med nosen mellan tassarna,
och jag klappar din blanka lena päls från öronen till svansen.
Att få tilliten bruten och pälsen trasad till sår av våldsamma tag
med grymma händer och sparkar från brutala fötter, det vet du inget om.

Du bor i mitt hem, din trygga vrå,
i full förtröstan om att alltid ha en fylld matskål,
en behaglig bädd och en osviklig kärlek från oss i familjen.
Du är en av de lyckligt ovetande.
Du har aldrig upplevt svält, frusit eller behövt fly från misshandel.
Du är en älskad katt.

Det andra: Ondskan och hemlösheten…
Det vet du inget om.

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia Visa alla inlägg av Wikki