Jag läser i Expressen att artisten Kalle Moraeus ofta snackar med sina katter, som båda tassat över Bron. Artikeln har lett till en del förlöjligande instick, men jag tycker bara det är sorgligt att människor över lag inte är medvetna om hur mycket vi katter kan vandra mellan världarna och mellan våra nio liv…
Vi går våra egna vägar, helt enkelt, som vi alltid gjort. Det finns inga gränser som egentligen begränsar oss. Vi kan älska alla slags människor. Vi kan överleva i de märkligaste situationer. Vi kan försvinna till synes omöjligt ur stängda rum och återkomma lika obegripligt till det ställe där vi redan efter
sökts hur många gånger som helst. Och när vi slutligen tassar över Bron, så är vi redan där – och samtidigt redan tillbaka.
En gnista av oss katter stannar alltid hos de människor som varit våra käraste och närmaste. Så egentligen är det inget märkligt med att fortsätta jama och prata med varandra…
Så behåll tanken på detta i ditt hjärta: Vi kommer alltid att höra ihop – och höra dig!
Mycket dumt skall man behöva höra med sina stora öron… apropå öron, så var det en väldigt snygg rex på lilla bilden – ungefär så där såg lille Rufus ut! *kurrar* Matte och gammelmatte pratar ofta om och med de missar som gått över Regnbågsbron, och de blir aldrig, aldrig bortglömda…
Tass från Imma, abbemissa.
Mjau, gott att höra! Vi glömmer heller ingen… Våra änglakatter spinner för oss ibland. NosPuss Wikki
Det är väl klart att man pratar med varandra. Inte är väl det konstigt? *fnyser*
Mjau, det finns alltid saker att jama med sina Änglavänner om! NosPuss Wikki
Så fint! Älskar män som vågar visa sin kattliga sida! Puss på dig Kalle!
Kurr! NosPuss Wikki
Matte pratar med vår mamma Babsan hela tiden.
Och det har hon gjort sen hon gick över regnbågsbron.
Inte konstigt alls.
SvansKram
Just det: Inte konstigt alls! *myskurr* NosPuss Wikki
Så fint & du…
Vi hade en katt som alltid rev ner böckerna på en hylla,de stod stadigt men än idag ramlar de helt oväntat ner …Är det små ”tassar” tro!? Vi tror det ♥
/Jam & Kram från mig!
Mjau, nog tror jag att små tassar kan fortsätta busa… ♥ NosPuss Wikki