Lilla Prosit kämpar fortfarande…

Antibiotikakur nr 2 gjorde ingen större nytta för Prosit och matte tog honom oroligt till veterinären igen. Hon skrev: ”Jag är så rädd att hon ska säga att det inte går att göra någonting.” Men hoppet fanns ändå och trots problemen har Prosit vuxit också:

Så vi peppade Prosits matte och jamade att Snuffefonden fortsätter hjälpa! Snart kom också en rapport:
”Var ju hos veterinären idag då. Och kan säga att veterinären lät ändå väldigt hoppfull. Hon sa att hon varit beredd att ge mig ett dåligt besked baserat på vad jag nämn per telefon. Men Prosit hade ändå ett sådant bra allmäntillstånd, han har gått upp i vikt bra för sin ålder, var pigg och nyfiken, så hon tyckte absolut vi skulle fortsätta att försöka få honom bra. I och med att han blev bättre när han åt den första sorten antibiotika så går vi tillbaka till den. Nu får han dessutom en högre dos och ska äta det i en månad. Så fick han ögondroppar, för ena ögat har runnit lite när han nyst. Återbesök om en månad. Då är det ju även dags för kastrering, ifall han är bra, och då sa veterinären att man kunde passa på och kika i näsa och hals igen när han ändå var sövd. Så hon lät väldigt positiv ändå och sa att det finns saker som katter kan växa ifrån och det var inte skadligt att stå på antibiotika en längre tid. Det som kunde hända var att han kunde bli dålig i magen så då fick vi förebyggande för det också ifall att… Men ändå..jag känner hopp om Prosit, som förtjänar allt bra i livet, han är ju så liten. Fast han har ju faktiskt blivit riktigt stor nu. Skickar med en bild på hur han sover varje natt om han inte sover i famnen. Ovanpå min huvudkudde, alltså ovanpå mitt huvud!”

Nu håller vi tassarna för fortsatt tillfrisknande i rätt riktning för Prosit! (Och lyckligtvis gillar han att ta sin medicin!)

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia Visa alla inlägg av Wikki