Så går till vila….

De kom resande den sista resan av alla i en kattransportkorg, som om de varit levande ännu – Saffran, Senza och Lona:

…och i gräset väntade Piggeman, Solomon och Tusseman:
Det gråa vädret vek och en skir eftermiddagssol lyste in på Örebro katthems gravplats, där Stora husse varit underbart hjälpsam och både byggt ett nätt staket runt katthemmets gravplats och grävt de små gravarna:

Den röda sanden omfamnar de små urnorna nu…

Klosterkatternas matte Kicki iklädde sig sin prästskrud, vigde dem högtidligt till den sista vilan och till sången ”En vänlig grönskas rika dräkt” fick sex små hittekatter sin ro! Det är gott för små hemlösa att komma till SkaparKatten!

Stora matte hade flera korgar blommor med som vi hjälptes åt att plantera. En provisorisk skylt är också uppsatt med katthemmets hälsning till alla de katter som nu finns begravda i Franciskuslunden. (Den ska bytas ut mot en helt handmålad så småningom.) Så just nu ser gravplatsen lite tilltufsad ut av grävande och staketjobb.

Men när naturen fått färga staketet till samma patina som på det stängsel som omger själva kyrkogården, och blommorna fått rota och sprida sig, så blir det säkert jättefint! Vi har alla gjort vårt bästa för att det ska bli bra!

Tack alla ni som kom och hjälpte oss:
Linnsens matte Karin, världens bästa katthjälp BM, Klosterkattsmattarna Gitte och Kicki, Slampens matte Birgit, och så vår matte, husse, Stora matte och Stora husse!

Naturen är nyckfull


Stora matte rapporterar från Landet att naturen bubblar av liv – att tvingas stanna på vägen och släppa över en liten ekorrfamilj, mamma Kurre och två nyfikna kurrebebisar som inte hade vett att akta sig för bilar – är en bit av dess guldkanter. Och när Landets mamma Rådjur går över fältet så ser man hur det vajar i gräset en liten bit ifrån henne, och där vet man alltså att det osynliga kidet är!

Men den skadade tornseglaren som hittades igår på Landet gick inte att rädda! Vingarna kunde slå, men ryggen var bruten och skatorna hade hackat den så illa.Stora matte grät, avlivade och begravde den…  Det kändes så tragiskt att denna underbara fågel, som flugit så otroligt långt för att komma till sin häckningsplats i år igen, inte skulle få leva!

Dock är naturen en nyckfull värld, där somliga av oss klarar livet och många, många lämnar det utan att vi har minsta aning om det…

Hitta till Franciskuslunden på lördag


Jag vet inte om den här kartan är nåt vidare… Men den som kommer via motorvägen (Rosa) E20 svänger av vid trafikplats Adolfsberg in på Karlskogavägen, den åker man bara ett litet stycke och tar höger i den lilla rondellen ut på Mosåsvägen. Sedan kommer infarten till lummiga Franciskuslunden nästan direkt på vänster sida! Vi ses där!

Jag vet hur det känns, Rosetta

Igår berättade Solise, Vilda och Elvan att de jamat till sin husse om att det var dags för tillökning i kattfamiljen. Och klok som han är, så lyssnade husse…
Tillökningen, det är Rosetta – och ser ni vad hon är lik min lillasyster Nova! Mjau, inte i färg, men det där speciella uttrycket, blicken!!! Se här:

De är mjuka själar, båda två! Lycka till med hemflyttningen, Rosetta! ♥
Jag vet så väl hur det känns att längta – längta HEM!!!