…och det är inte alltid vi finns där man tror! Men när det gäller en Wikki och chansen att gå ut på promenad, då finns det bara ett ställe där jag är: Vid ytterdörren, ivrigt kvittrande ”Mirr mji mjaiiii ♥sätt på mig selen, skynda dig, ♥ irrrr jag vill ut!!!” och så spinner jag så högt jag kan!
Sedan är det full galopp nedför trappan till ytterdörren! Jag har svansen uppe som en plym och är som en kapplöpningshäst, vild av förväntan!
Först av allt ska parkeringen kollas. Jag vet inte varför, men där är det godaste gräset i remsan mellan de parkerade bilarna, och så är alla bilar fulla av så mycket intressanta dofter…
Fortsättning följer!!!
Visst är det härligt när dörren öppnas och man kommer ut och känner alla dofter! Nosbuff
Mjau, det är mys att ”ha ute under tassarna!” och kunna sniffa omkring. Kattpromenader är ju inte precis motionspromenader för den människa man har med sig, eftersom det går åt massor av stopp och massor av nosa nosa nosa! TassKram Wikki