Det är troligen inte många människor som ens sett en så mager katt som Liv. Men Sigge Svamphund och hans matte Helena på promenad förra onsdagen behövde bara se henne en kort stund för att förstå att utan deras hjälp så skulle denna katt inte leva länge till…
Sorgligast av allt är, när hjälpen äntligen kom, att Livs kropp trots kärleksfull omsorg och mycket ömsint vård inte orkade utan idag somnade den vackra svartsilvertigrerade flickan stilla in i sin hittemattes famn – men varm, mätt, älskad!
”Så är det!” säger SkaparKatten, och rör ömt vid Livs panna med nosen. ”Alla katters liv är exakt lika långa – de varar precis samma tid, nämligen från Början till Slutet. Vad som händer däremellan kan ju vara väldigt olika, och kanske minns man helst sin kattungetid eller någon annan del av det…” Liv sträckar på sig. Hon är inte mager längre utan har blomstrat till en strålande skönhet med gnistrande päls. ”Å mjau, jag önskar att Sigge och matte kunnat se mig nu… De här dagarna hos dem, det var verkligen det som var mitt finaste liv… Jag undrar om de förstod hur jag njöt av varje sekund?! Sigge var så snäll och lånade ut sin fåtölj och sina leksaker för att trösta mig…” SkaparKatten spinner så att mängder av vårblommor slår ut överallt i världen, och små djur föds. Liv och ÄnglaKatterna omkring dem börjar också spinna. Ljudet hörs ända till Sigge Svamphund med det goda hjärtat och han lyfter på örat och lyssnar stilla… ”Det är fullbordat.” sjunger ÄnglaKatterna.
Tack för ett alldeles underbart inlägg!
Så fint skrivet, mattes ögon svämmar över varje gång hon läser det.
Nu åker vi till Eskilstuna och hämtar bil sen väntar begravning på en vacker plats.
Mjau, tack matte och Sigge! Vi spinner en mild tröstande sång och är med er idag!
Jag lovar att kattänglar i massor följer er och välsignar det ni gör!
NosPuss Wikki
Vi blev så ledsna när vi läste igår att hon inte klarade sig. Men hon fick avsluta sitt liv i en varm kärleksfull famn och äntligen känna riktig kärlek från alla runtomkring sig de sista dagarna. Lilla fina Liv. *tårar på nosen*
*nosbuffar*
Mjau, att få vara älskad sin sista tid är en nåd också det. Jag tycker att vi via Sigge fått dela något mycket vackert och har djup respekt för det. Lilla Liv valde dem, kanske visste hon redan att det var för en kort tid… Ibland får vi små kattänglar till låns! NosPuss Wikki
Jag vill också tacka för ett underbart inlägg! Vill också sända en tacksamhets tanke till Sigge och hans matte som gav den lilla kattem en liten tid i kärlek och ömsint vård.
Nosbuff
Kurr, jag vet att de av kärlek gjorde sitt allra bästa – och det är den finaste gåva man kan ge! *spinner* NosPuss Wikki
Det var vackert skrivet !
Vi både ler och blir tårögda.
Mjau, tack så mycket! ♥ NosPuss Wikki