Månad: mars 2012

Här kommer min mattes bilder från soffexpeditionen som redan Sippo själv och Klosterkatter  jamat om! Först var Sippo lite perplex: ”Milda makaroner, ska det behöva gå åt så här många 2beningar för att få ihop våran soffa?”
Och Tindra satt lite orolig i Peters famn: ”Husse kommer dom för att ta mej ifrån er?!!” men husse kunde lugna henne med att detta var mycket snälla människor…

 Sedan började soffjobbet övervakat av förste säkerhetskatten Sippo givetvis, som gav orderjam: ”Här upp! Nu har jag läst manualen, här pekar jag på den första biten som ni ska använda! Den här stora alltså!!! Och kuddfodral på dynan här, marsch pannkaka!”
 
Tindra bevakade arbetet på säkert avstånd, men var faktiskt jättemodig!

”Så där ja, det här är ju gjort i en tassvändning! Provliggning godkänd, eller hur, husse?!”
Då kan vi koppla av med lite Wikktig bloggläsning också, eller hur?

Jag vill ha fler långa varma sköna dagar på min balkong nu! ♥

Hon sitter i en cirkel av Änglakattungar, som andlösa lyssnat till de spännande berättelserna om kattutställningarna som hon deltagit i. Pälsen skimrar i svart och guld, och rösten är mild när vackra Norpan jamar vidare: ”Det viktiga, förstår ni, det var inte att vinna rosetter och guldpokaler, utan det viktiga var att hela tiden känna mattes stolthet och glädje och hela tiden veta att hon hade älskat mig lika högt och varit lika stolt och glad, även om vi aldrig någonsin satt tassen på en utställning – att veta att för henne var jag världens mest älskade Norpan, vad som än hänt. Det är en verklig mattes kärlek, och den värdesättar jag långt över alla priser jag fick!”

Norpan suckar lite, får något längtande i blicken och tystnar en stund. Hon ler lite när SkaparKatten kommer tassande och sätter sig intill henne, och lägger sin väldiga mjuka svans runt dem alla. De små Änglakattungarna gosar in sig i svansen som om den varit ett fluffigt duntäcke.

Så lägger sig Norpan ned och fortsätter: ”Genom att vara en före detta katthemskatt är det ändå en bra sak att bli utställd, för det kan visa omvärlden att alla vi katter är lika mycket värda och lika fina, vare sig vi har stamtavlor eller inte, och det kan hjälpa andra katter att få det bättre. På det sättet tyckte jag om att visa upp mig – men ibland när allt det med domarens granskande, prisutdelningar och fotograferingar var passerat, då fick jag det som överträffade alla beröm och prisrosetter: Att krypa upp i mattes trygga varma famn igen! Kattutställningarna var bara en pytteliten del av mitt liv. Den stora delen var det fina livet hemma med familjen och jag är så tacksam för det goda kattliv jag fick. Och jag är helt säker på att matte fortfarande kan känna att jag spinner för henne här i från KattHimlen…” Norpan blundar stilla och hennes spinnande rullar som en mild våg över dem alla. Hon spinner och spinner och spinner….

Stilla viskar SkaparKatten: ”Det är fullbordat.”

Vi tassar detta idag till minne av Norpan, som tassade över Bron den 30/1, tryggt och varsamt insomnad i mattes famn. Vi saknade att du inte kom till senaste utställningen, men vi tänkte på dig och höll en tyst minut. Vila i frid, tappra hjärta!

Sitt bästa Gos delar Jansson med sig av:
Han riktigt lindar sig kring mattes arm för att få bästa kliet under hakan och hålla tassen-greppet! Det är gott att vara en lycklig katt!

Jag visar din gosbild också, om du vill! ♥

Det blev en massa saker över och vi fick en hel del nytt användbart, förra helgen när det tassades ihop lotterier! Här är ”eftersorteringen” när Stora matte försöker ordna upp innehållet i alla lådor (Vi har lärt oss den nyttiga läxan av Nalle & co att ha bra packlådor!) och som ni ser så finns det så det räcker till nya lotterier och kommande Tasserier!

Nu var det ju bara så att Tanja ville hjälpa till… Hon hoppade upp och började sortera högen med kattleksaker ganska vildsint och dök plötsligt upp ur den med en stor röd kudde i munnen! Det var en fin leksak som vi fått av Pelle Boman och hans matte och nu ansåg Tanja att den måste väl ändå vara till henne – det var ju så god mynta i den!

Tanja blev så vild att Stora matte försäkerhets skull lyfte ned henne och myntapåsen i en tom packlåda där inget skört kunde komma till skada… Tanja vägrade därefter att släppa ifrån sig leksaken. Sååååå… Nu fick den bli hennes!

Har ni hört ordet förut? ”Crowdfunding”!? Jag hörde det inte förrän idag! Slår man upp ordet i Wikipedia (HÄR) så finns en gedigen historia kring ordets innebörd – d v s att många människor via internet ekonomiskt samlar in medel för att genomföra något, vilket alltså kan handla om företagsamhet, välgörenhet eller katastrofhjälp. Det finns hur många användningsområden som helst. Men kontentan är att många människor lockas att satsa ett litet belopp för att utveckla och genomföra en idé eller affär, och med många bäckar små och god PR uppnås detta mål.

FundedByMe är en svensk sajt som jobbar med detta. Så här långt har de fått in 1 040 971 kr i bidrag från 3273 personer för 252 projekt – med en hög genomförandeprocent. Det har renderat dem en utmärkelse som årets webbentreprenörer och pekar på att detta är en växande trend. Det fascinerande är att projekten kan handla om vad som helst, från att bekosta en kompis bröllop till att förbättra en skolutbildning. Ofta bygger det på en generostitet och gemenskap mer än en fråga om att skapa vinst.

Visst känner ni igen ordet nu? Fast vi kallar det ”Tasseri” här på min blogg, eller ”Insamling till katthjälp” på FB eller HitteKatteriFokus. Tänk vad moderna och fiffiga vi är som kommit på det utan att ens ha vetat om att det var crowdfunding vi gjorde!!! *svansdans*

Här är man snäll och lånar ut sina människor till det beslutsamma gänget av Klosterkatternas samt Linnsens, Franks och Lurrvars människor, för att de tillsammans ska åka och hjälpa Sippos och Tindras husse att få ihop sin maffiga soffa. Och det sista jag jamar innan de åker är att ”Ta nu med Wikki Flat Cat så att jag kan ha en Tass med!”

Vad ligger kvar hemma på hallbänken? Min Flat Cat. Suck.

Den som t o m varit till Grekland och jamat med grekisk bar-kisse! Och som nu skulle ha fått träffa Sippo, min idol, min…

Mattes örongnuggning är nåt av det bästa jag vet!!! Sedan kommer magkliet!

Vår vän Lill-Berra, kattpensionären Benkes fosterson, kämpar för sitt liv på Blå Stjärnans Djursjukhus i Göteborg! (Jag berättade ju tidigare om dem från utställningen.)

Lill-Berra har råkat ut för något som slagit ut mage, tarmar och urinvägar och läget är allvarligt. Jag spinner HelaingSpinn allt jag orkar och hoppas det kan telekattera ända till Göteborg… Hjälp mig med spinnet, snälla kattvänner!

Det oroande är ju att tänka att han kan ha råkat få någon bacill från något på kattutställningen – alla katter ska vara vaccinerade och friska naturligtvis, men naturens nycker rår man inte alltid på. Så jag hoppas verkligen att inte fler katter insjuknat.

Likaså har vännen Basco och hans familj haft allvarliga hälsoproblem, och varit tvungna att ha Cinnamon på djursjukhuset. Vilket får det att kännas som att det smyger många otäcka baciller omkring så här på vårkanten. Morr på dem allesammans!

Håller tassarna för att ni alla ska krya på er!!! ♥♥♥