Man ska börja dagen med ett leende säger Stockholms Katthem på sin facebook och jag kan inte annat än hålla med när de har lagt upp den här filmen:
httpv://youtu.be/Ym7YNqSSZf8

Mjau, det handlar inte om att jag vill dejta någon marskatt – utan om att Örebro Katthem ska delta som vanligt med monter på ”NERK” Nerikes Kattklubbs stora utställning på Conventum Arena i Örebro helgen 3-4 mars! Jag har hört att Nalle och Sören och co kommer, så jag hoppas att fler kattvänner vill komma och träffa oss alla! Det är ju gott om tid att planera!!! Skriv in det i din almanacka!

NERK har  tidigare haft en utställning i januari och en i juni, men i år är de alltså sammanslagna till en enda. Så här såg det ut förra årets junibord för katthemmet:

Oj oj hur ska vi toppa det? Nu måste vi samla ihop lotterivinster!!!

När matte städat vår kattlåda, så skakar hon den så att sanden blir alldeles slät och jämn. Stora matte använder spaden att släta ut sanden och så ritar hon ett litet hjärta. Hur gör din människa med sanden?

Och finns något härligare än att få vara först i en nyskurad toalåda fylld med bara splitter ny kattsand?!

Stora matte berättar:
I kväll tog jag hand om den döda hittekattens kropp, bäddade in den fint i en mjuk vit filt. Smekte en sista gång och slöt de gåtfulla ögonen. Och katten såg väldigt fridfull ut – hade i alla fall fått somna in med mat i magen och värme omkring sig.

Men något så magert har jag aldrig sett i hela mitt långa kattliv. Det var bara ett skelett kvar, som vägde 2,3 kilo, av det som en gång varit en stor reslig smoketecknad katt med säkert minst 75% Maine Coon i sig. Det var inte ens skuggan av en katt.

Jag var tvungen att fråga Livbojen om katten, i total brist på muskelmassa, ens kunnat stå eller gå? Jo, den hade varit rörlig, ivrig efter mat och fullt mobil. Men det måste ha varit på sin sista energireserv.

Pälsen hade varit en stretande plågsam tova, den hade varsamt klippts bort – och skulle någon tycka att det var onödigt arbete, tänk om… Mina tårades när Livbojen berättade hur katten befriat sträckte på sig, sträckte och vred sig och NJÖT av att vara fri från den smärta som pälsen orsakat. De sista timmarna i sitt liv slapp den i alla fall det.

Varför? Vem vet… Vi i det här hittekattjobbet blir aldrig härdade nog att sluta sörja även en främmande katt – vi kommer aldrig att låta våra hjärtan hårdna och bli kalla. Nästa katt vi räddar kommer att vara tacksam för det! ♥

Stöd Ditt Katthem! Gör det nu!

Stora mattes vänner från Livbojen ringer: ”Vet du någon djurkyrkogård i Eskilstuna? *snyftning* Där vi kan begrava den stackars utsvultna katten? Den som inte klarade sig…”

Vännerna på Livbojen försökte verkligen ge den ytterligt magra katten en chans att få leva – men dess tunna knotiga kropp orkade inte. Missen dog, precis när den nådde mållinjen, precis när den kommit i trygghet… De sista timmarna av sitt liv fick en mager grå katt mer omsorg och kärlek än den troligen fått på mycket länge. Utmattad slöt den ögonen och somnade stilla.

Det är sorgligt att en katt har kunnat gå osedd till sådant sorgligt skick och ingen har reagerat eller ingripit. Man undrar ju hur sådant kan ske över huvud taget…

Men för oss som hjälper hittekatter är det här en syn som möter oss då och då. Jag kan bara fräsa sorgset och låta tårarna rulla!

Med tasshjälp från Stora matte kommer denna skugga av en katt att få vila i en minneslund i alla fall. Så småningom. I kväll tänder vi ett ljus och ber SkaparKatten famna denna misse i sina Mjuka Tassar och spinna Fridens spinn!

—

Vi lyckas inte rädda alla, hur gärna vi än vill. Ibland är vi helt enkelt maktlösa. Ibland hinner vi inte i tid. Livbojen försökte i alla fall. Du hittar information hur du kan stödja Livbojen HÄR.

Å varför måste jag vänta ända tills i mars när boken kommer ut för att få läsa fortsättningen på Linda Skugges bok ”Godnatt min katt”!??

Trots att det är en barnbok avsedd för åldrarna 3-6 år så har de få sidor som ligger på ProvLäs-sajten fångat mitt hjärta! Jag måste ju få veta hela Sebbes historia!

Boken beskrivs så här: Minnet av en katt kan rymma så mycket: det allra första mötet, leken, en varm nos som tröstar när man är ledsen…

Just den här meningen fångar mitt intresse: ”Det är något extra fint med dem som är blyga, tycker jag.” – där tycker jag att Linda Skugge har fångat essensen av det ljuva mysteriet med katt! Läs mer HÄR: Intervju med Linda Skugge om boken.

Linda berättar: ”Jag har haft den här idén i flera år, kanske över fem år. Men min yngsta dotter kom ”i vägen”. Jag hann helt enkelt inte med att skriva den förrän hon blev fem år. Jag hade en katt som hette Sebbe (som var en flickkatt). Hon var min allra bästa vän i 14 år. Att förlora henne är bland det sorgligaste jag varit med om. Jag tänkte att det ämnet skulle passa som barnbok. Nu börjar jag känna väldigt starkt att jag måste köpa katt igen. Men säg inget till mina barn…”

Ser ni vilken kattunge här som är Sebbe?

En katt observerades ”sitta fast” i en tall i Hagsätra utanför Stockholm, berättar Metro. Sedan den 30 december satt den där – totalt tio dagar utan mat eller vatten.

Boende i området tog hjälp av en arborist som klättrade upp för att hjälpa katten ned – något som katten visade sig inte vara så intresserad utav… Den flyttade sig fräsande ut på allt smalare grenar, men kom också nedåt i tallen – och slutligen så långt ned att den kunde hoppa sista biten och visa vad den ansåg om att bli räddad:

Jag vill ändå ge en eloge till arboristen som försökte hjälpa katten! Det är inte alla katter som kommer frivilligt upp i armarna på en främmande människa full av skramlande klätterutrustning, och även den snällaste tamkatt kan vara ganska chockad och skärrad efter nyårsfyrverkerier och många nätter på hög höjd, även om man lockar med en nyöppnad burk av finaste kattmaten…

Hoppas katten sprang hem till någon som längtat nu i tio dagar!!! ♥

Har du inget att göra, så klicka in på PROCATINATOR och slumpa fram en film eller animering kopplad till en passande låt! Och LE!!!!
”You spin me round” med DeadorAlive ser ut så här, fick tyvärr inte med länken:

och ”Move bitch!” med Ludacris så här:

Men mjau, det måste ses och höras samtidigt! *jamfniss*

Klicka på den här bilden så hör du Alphaville’s ”Big in Japan” till den:

Just nu jobbar vi – Wikki crew med matte och Stora matte – intensivt med flera stora projekt som vi inte kan jama så mycket om förrän de är klara… Det känns besvärligt att vara hemlighetsfull, men bara för att ni inte ska undra varför vi kan verka lite disträ här på bloggen, så berättar vi i alla fall att det är för att vi har tassarna fulla just nu!

I kväll har arbetsgruppen kring Svekatt ett nytt möte, och jag hoppas snart också kunna berätta mer om vad som händer där ! Så mycket kan jag viska att en logo och en hemsida är under framtagande och det kommer att finnas bra information tillgänglig där!

Så håll ut – det kommer att klarna så småningom!