Stora matte berättar:
I kväll tog jag hand om den döda hittekattens kropp, bäddade in den fint i en mjuk vit filt. Smekte en sista gång och slöt de gåtfulla ögonen. Och katten såg väldigt fridfull ut – hade i alla fall fått somna in med mat i magen och värme omkring sig.
Men något så magert har jag aldrig sett i hela mitt långa kattliv. Det var bara ett skelett kvar, som vägde 2,3 kilo, av det som en gång varit en stor reslig smoketecknad katt med säkert minst 75% Maine Coon i sig. Det var inte ens skuggan av en katt.
Jag var tvungen att fråga Livbojen om katten, i total brist på muskelmassa, ens kunnat stå eller gå? Jo, den hade varit rörlig, ivrig efter mat och fullt mobil. Men det måste ha varit på sin sista energireserv.
Pälsen hade varit en stretande plågsam tova, den hade varsamt klippts bort – och skulle någon tycka att det var onödigt arbete, tänk om… Mina tårades när Livbojen berättade hur katten befriat sträckte på sig, sträckte och vred sig och NJÖT av att vara fri från den smärta som pälsen orsakat. De sista timmarna i sitt liv slapp den i alla fall det.
Varför? Vem vet… Vi i det här hittekattjobbet blir aldrig härdade nog att sluta sörja även en främmande katt – vi kommer aldrig att låta våra hjärtan hårdna och bli kalla. Nästa katt vi räddar kommer att vara tacksam för det! ♥
Stöd Ditt Katthem! Gör det nu!
Hejsan hej!!
God fortsättning på det nya året! Hoppas att ni hade en bra och mysig jul-nyårshelg!
Tasskramar från
Tetris & Findus 🙂
Mjau den var bra! Kurr! NosPuss Wikki
*torkar tårarna från nosen*
Tack och lov att den iallafall fick somna in med magen full av mat, varm och utan den otäcka toviga pälsen! Förhoppningsvis känner han av de mjuka smekningarna av kärleksfulla händer när han går över regnbågsbron.
Det är så hemskt att det finns människor som bara väljer att se bort. *hänger med huvudet*
*nosbuffar*
Mjau – några valde att inte se bort i alla fall och gav kissen lite hjälp in i värmen. *sniff* TassKram Wikki
🙁 vila i frid lilla katten.
*sniff* TassKram Wikki
Jag säger det igen. Usch så hemskt. Tårarna forsar.
Mjau – stackars skuggankatten som ingen såg. Tänk om Livbojen bara fått chans att få in den tidigare – då kanske den klarat sig. *sniff* NosPuss Wikki
Sov gott, fina tuss. Så otroligt sorgligt…
Mjau, det värker i hjärtat när en sådan stor fin kisse svikits av sin omvärld. Tungt att veta att den efter sin död berör fler hjärtan än när den levde, tänk om det fått vara tvärtom!?? *djup suck* Så jag jamar som alltid: Stöd lokala katthjälpare, hjälp dem att rädda dem som är utsatta och nödlidande! Kurr! NosPuss Wikki
Sara från Livbojen här! Jo Wikki det är den smalaste katt jag nånsin sett, bara ett skal, inget annat! Att den kunde stå var ett mirakel, mår så fruntansvärt dåligt över dens skick så jag känner mig svimmfärdig o illamående då jag skall äta, för nu har man nått botten…värre än såhär blir det inte..vi har sett det värsta vi kan se, vi har sett ondskan i vitögat via en försvarslös katt och vi står häpna och chockade kvar här och undrar VARFÖR HUR!????? MEN vi kommer alltid minnas kissen, alltid att tänka på den och den finns i våra hjärtan. Vi älskar dig lilla kissen!!! Kram Sara, Livbojen!
Mjau, Sara, men vi tar oss samman och orkar vidare, för vi vet att det behövs sådan hjälp till kommande katter. De behöver oss! Och d ska vi finnas där eller hur? Så mycket vi kan!
NosPuss Wikki
Hur kan man inte se? Hur kan man inte bry sig? Är man mänsklig ens, när man kan?
Fruktansvärt. han fick i alla fall några timmar av värdighet.
Den magraste katt jag sett, i livet, kunde man räkna svanskotorna på, på håll. Han har det bra nu, i ett nytt hem för min allergi klarade inte honom.
Mjau men du hjälpte honom till ett nytt hem och bara det är värt att berömmas! Många allergiker stänger bara dörren, försöker inte ens. Ändå är det en levande varelse som behöver hjälp och det finns ju alltid någon att larma… (I den bästa av världar….) Och som många allergiker – man kan hjälpa på andra sätt t ex stödja ett katthem. Bara viljan finns! *kurr*
NosPuss Wikki
Ändå skönt att katten fick hjälp på slutet så den fick möjlighet att sträcka ut och fylla magen med lite mat. Så mycket som katterna här sträcker på sig så förstår jag att det måste vara plågsamt för en katt att inte kunna det på grund av att det gör ont av tovig päls. Förstår verkligen inte hur folk kan ignorera sådant? Hur tänker de när de ser? Tänker de: ”vad synd”, och sedan går de bara vidare för att det man inte ser har man inte ont av eller? Mig stannar saker hos, men då är inte jag en person som bara går förbi heller. En massa kramar och tasskramar till alla som spenderar tid och kärlek på att hjälpa katterna!
Mjau, och guldstjärna till alla som i alla fall försöker göra det goda! *spinner* TassKram Wikki
Men lilla kise, varför, hur….!!! Tårar trillar, denna lilla katts fruktansvärda levnadsöde… Vi säger som de andra här, hur kan man inte se, reagera och göra någotför detta lilla liv innan det gått så långt?! Sara och de andra på Livbojen såg, tog sig an och gav av sin kärlek omdsorg -gav värdighet – som h?n skulle haft under hela sitt liv! Alla värme och kärlek till dem för det! Lilla kise, du kommer att vara ihågkommen, dansa nu den lätta sköna tassdansen där i landet över Regnbågsbron tillsammans med alla de andra små däröver…
Det är sådant här som man önskar att man slapp uppleva – men tyvärr sker det och då måste vi göra vad vi kan ändå för att rädda katten. Nu gick det inte och vi bedrövas, men kommer att göra vad vi kan ändå för nästa katt och nästa!!! TassKram Wikki
Åååå, lilla, lilla goa katten.
Så skönt att den fick somna in så fint hos dig. Du bor för alltid i den kattens hjärta.
Vilken lycka att det finns människor som du, som så helhjärtat jobbar för alla katters rätt till ett liv. Ett lugnt, tryggt och fint liv.
Du är underbar!
Kram
Mjau, tack snälla…. Men vi sörjer ändå att det blev för sent. Vi vill ju i hjärtat rädda alla vi kan – om vi kan! *suck* NosPuss Wikki
Min kommentar kom inte med. Jag skrev den igår. Men det kanske är så att bara ett visst antal kommer med och att det blev fullt?
Mjau, nej då alla kattentarer kommer med, men ibland hinner jag inte godkänna dem samma dag, det går ju åt tid att fixa lite annat utanför bloggosfären också! ^^
NosPuss Wikki
Oj, nu står den ju där. Vad virrig jag är.
Mjau du är inte alls virrig – det är vi som är lite sega idag! *fniss* TassKram Wikki