Som ni vet är det snart dags att fira kattvärldens största helgon, nämligen Den Heliga StallKatten! Mjau, människorna känner ju inte så väl till det där med Den Heliga StallKatten, men vi katter har bra kunskaper om saken, eller hur?
Det hände sig för mycket mycket länge sedan, att en man och hans fru, som var havande och skulle föda sitt första barn när som helst, var tvungna att göra en resa. När de kom till staden som var deras mål, så var alla hotell och vandrarhem fulla, ja varenda sovplats överallt var bokad. Det var så märkligt att det enda ställe som fanns ledigt för dem, det var ett stall!
I detta stall bodde och regerade en klok StallKatt. Hon hade just fått tre små ungar och var väl förtrogen med barnafödande, så hon beslutade sig för att ta hand om detta människopar! ”Kom!” jamade hon till de trötta resenärerna. ”Se stallet där borta, det som det lyser en stark stjärna över – där finns en trygg plats för er, och där kan din hona föda!” och hon sprang snabbt före och jamade till kon och fåren: ”Mjau, maka på er, och gör en fin bädd i halmen och lägg er bästa ull i bädden, för här kommer snart att födas en unge!”
Fåren och de andra djuren gjorde som den kloka StallKatten sa, för hon var allas vän, ja, till och med var stallmössen vänner och lekte med hennes ungar! Den utmattade kvinnan fick en mjuk bädd, och snart hade kattmamman lagt sig nära henne och spann milt och tröstande när födslovärkarna kom.
Alla djuren ställde sig runtom och höll vakt i den mörka natten, och stjärnan lyste in på dem… Att föda barn tar en stund, och natten i det här landet där detta skedde kan faktiskt bli lite kylig, så djuren fungerade faktiskt som värmeelement!
Och StallKatten lade sig intill kvinnan och lät tassarna massera hennes mage och jamade ”Nu kommer barnet!” och se, där föddes en liten pojke! Herdarna, som ägde stallet och som också sett den strålande stjärnan kom just, och de förstod att detta var ett märkligt barn… De hjälpte till att ge barnet en vagga i form av en krubba – alltså en sådan där balja som djuren får sin mat serverad i. Där kom även tre visa män och en mängd änglar, och man kan lugnt säga att plötsligt var förlossningssalen tämligen överbefolkad, alla pratade med alla och de plockade fram gåvor och stod i.
Det var bara StallKatten som såg att det lilla barnet i krubban började frysa och det visste hon att är det något som små barn inte får råka ut för, så är det att bli för kalla! Hon kröp snabbt ned och lade sig nära barnet, och hon jamade på sina ungar att de skulle komma också, och värma stallets senaste lilla medlem. Babyn kände trygghet av de spinnande katterna och slumrade fridfullt in i deras mjuka värme. De sov tillsammans resten av natten, ända tills barnet vaknade och ville ha di hos sin mamma.
Då slank katterna ned ur krubban, tvättade tassarna och beredde sig att gå på jakt. Men barnets mor hade sett katternas ömsinta kärlek och varsamma omsorg till det lilla barnet. Hon lyfte upp StallKatten i sin famn, strök henne över huvudet och sade ”Välsignade lilla katt! Du har värmt mitt barn hela natten och jag kommer alltid att vara dig tacksam för det! För din godhet utnämner jag dig till Den Heliga StallKatten, och alla katter ska i alla tider minnas Dig för detta!”
Mjau, sedan hände en massa saker med det lilla barnet när han växte upp, men det är människornas historia. Vi katter firar minnet av Den Heliga Stallkatten, och även om människorna oftast glömmer att ha med en kattfigur i sina julkrubbor, så vet vi mer om den saken än de gör! Och vi fortsätter att sova hos barnen!