Matte, Stora matte och armstarke grävhjälpen Stora husse åkte till Franciskuslunden i dag och med hjälp av kattvännen Birgit och flera av de rara och omtänksamma eldsjälarna, Gunilla och hennes vänner, som sköter djurkyrkogården, fick de Örebro katthems begravningsplats fint krattad och städad. Det blev ganska många skottkärror med ris, löv och kottar att köra till komposten! Vilken tur att den ligger knappt ett stenkast bort! Men vi krattade varsamt så den fina mossan skulle ligga kvar.
Under tiden vaktade jag de små papp-urnorna med katternas aska, som skulle sättas till vila i Lundens röda sand och omfamnande trädrötter. Stora husse och Birgit grävde en fin rad utmed ena sidan av området, där det ska bli ett litet staket till ram sedan.
Varsamt ställde våra stillsamma och tankfulla människor ned urnorna. Bindis och Lusses människor hade också kommit för att ta farväl.
Till Ninni gjorde vi en särskild gravplats precis vid sidan om där vi begravde hennes älskade kompis Chili förra året, så de får finnas där tillsammans…
Då kom där fram en vacker gyllene sten, formad som ett katthuvud, och vi förstod att Chili hälsade sin älskade Ninni välkommen…. Den fick ligga på graven:
Stora matte läste ”En liten katts bön”. De små urnorna bäddades med granris och så fylldes graven med varsamma händer.
Lusses matte och lillhusse hade med en vacker ljung som planterades i radens ena ände, ihop med en liten babygran som Stora husse hittade, och silverbladiga purpurklätt som Stora matte tagit med.
Här vilar nu katterna Trusty, Mario, Rugby, Tiina, Tintomara, Misse, Bindi (Harry), Bissa, Sirita, Ami, Milva, Lusse, Natalie, Dino, Dorinde och Bruni. (Samt några till som vi är osäkra på rätt namn, kommer att kompletteras.)
Så tändes ljusen och sju sorgsna människor stod tysta en stund, ensamma på kyrkogården, omgivna av stilla susande höga träd, mängder av små ljus och SkaparKattens Frid. Det kändes gott att ha gett dessa katter, av vilka många farit mycket illa under sina liv, ett värdigt kärleksfullt avslut och vackert farväl – tills den dag vi möts på andra sidan Bron!
Matte sade ”Ni är saknade, men aldrig glömda!”
Ett varmt tack går till Franciskuslundens Vänner, som bjöd oss på grillad korv, dricka och kaffe, för att inte tala om den generösa värme med vilken de bemötte oss och Örebro Katthem! Innerligt tack!
Besök gärna denna underbart vackra skogs-kyrkogård! I synnerhet en kväll nu i gravsmyck-ningens tid! Då är det en magisk plats!
(Om du saknar Rivas – Fröken Varbergas – namn bland de jordfästa, så beror det på att vi väntar med den begravningen tills jourhusse Angel kan vara med, som han önskat. ♥)