Ledsen om ni tycker att jag är tjatig men jag måste återkomma med mer om tjejen Linnea som skulle avliva sin katt Kerstin för att hon kissar inne lite här och där… (Se tidigare blogginlägg.)

För nu toppar hon i alla fall med att förfalska sina bloggkommentarer, och det är ju magstarkt! Själv rättar jag inte ens eventuella stavfel i kommentarer och jag publicerar alla kommentarer som inte är spam, och bevarar de flesta så snart jag kan.

Och om ni undrar vad det stod i det borttagna blogginlägget, så var det bland annat (Jag har kortat texten lite där det är fyra punkter: …. ) följande, citat:

”Katt-kerstin  har sett sina bästa dagar. Antalet gånger hon kissat inne har blivit för  mycket för att det ska vara förlåtligt. Förut var det ytterst sällan, och  en olycka kan ske och jag tänkte att det var för att jag åkte till norrland  ibland eftersom hon bara brukar göra det när jag är där, katter och  förändringar. Men nu har det börjat ske mer ofta och det har aldrig något  samband, och idag upptäckte jag att hon kissat på min Espiritväska. det var  droppen (eller – dropparna, höhö)…

Har  man en katt som börjar kissa utanför lådan så kommer det sällan eller aldrig  sluta. …. Tyvärr, så är det. Jag vill inte att hon ska kissa i mina  nya soffor eller någon säng så att det bara är att slänga bort. Och sen matta,  kläder, skor osv… katturin är praktiskt taget omöjligt att få bort. …. Känner  mest att det blir bäst, jag har heller ingen relation till katten. Hon var hur  mysig som helst i början, sov i sängen och gosade jämt, men sen hände  något och vad det vette gudarna …..

Sedan  anledningen till varför en katt kissar inne, det kan vara många.  …. I det här fallet har jag absolut  INGEN aning om varför hon gör det, men jag vet av erfarenhet efter att ha haft  många katter i familjen att en katt som börjar kissa inomhus flera gånger, den  kommer inte sluta tvärt. Nej så i morgon ska jag ringa till veterinären och se när de har tid. Känns som att  det är det absolut klokaste beslutet, har inte råd med att fler grejer ska  förstöras och hon mår som sagt inte heller bra av någon outgrundlig  anledning.”

Så ni förstår nog nu att man blivit upprörd och jamat!

Som ni ser börjar det att komma tillbaka massor av länkar i min sidokolumn, äntligen…

Alla sådana försvann när bloggen bytte till WordPress, men jag hoppas att jag hittat de flesta.

Om ni saknar er själva eller har pejl på någon viktig länk eller bra och nyttig länk, låt mig gärna veta i ett mail eller en kommentar!

HurrJam!

Min kära kompis Slumpen är återfunnen! Han mår bra!

Min ordväxling med katten Kerstins matte Linnea har blivit stora reaktioner på, inte minst från Linnea själv – hon tycker inte om följderna av sitt eget handlande.

Men jag gömmer mig inte  under täcket och raderar inte blogginlägg utan står för det jag skrivit, precis som vanligt.

Linnea gör mig kollektivt ansvarig för alla kattvänner som reagerat och kommenterat på hennes blogg, och kallar oss djuraktivister, vilket sannerligen är en ny titel – i alla fall för mig som katt! Djur är jag bestämt, men aktivist? KattRättsAktivist kanske passar bättre? Det tar jag i så fall som en komplimang. Dock kan jag bara ta ansvar för det jag själv skrivit – och det har hela tiden handlat om att försöka förmå Linnea att ändra uppfattning och inte låta avliva Kerstin. Det tänker jag inte ge några ursäkter för.

Här kommer hela hennes senaste kommentar:
Jag har haft djur hela mitt liv, just nu har jag två deltidshundar, min katt och jag passar ofta andras hundar av den anledning att folk litar på mig och min hand med djur. Jag har ALDRIG misskött ett enda djur på något sätt någonsin, och gett 110% kärlek till alla djur jag haft oavsett om det varit katter eller hästar eller hundar. Jag har aldrig någonsin skaffat mina djur för att jag tycker att de är gulliga och i mening att ha dem som leksaker eller showa med dem, det krävs enorm kunskap för att äga ett djur och jag skulle heller aldrig ge mina djur till vem som helst.Jag är tillräckligt kunnig för att äga dessa djur, annars hade jag inte haft dem – självklart. Så ni behöver inte läxa upp mig i de mest grundläggande sakerna när man ska ha ett husdjur och i detta fall katter. Hade ni varit trevligare i er ton hade ni HEMSKT gärna fått komma hem och se hur jag behandlar mina djur – med glädje!

Tycker att ni är rent ut sagt elaka som ni håller på och hoppar på mig och vissa påstår att min katt måste hata mig och liknande, hör ni hur det låter? Jag har övervägt detta under en lååååååång tid efter att ha försökt med allt möjligt för att få bukt med problemet – tror ni att avlivning är det första som dyker upp bara för att min katt kissar på väskan? Tror ni det är det absoluta problemet? KATTEN MÅR INTE BRA! Och det är inte bara av den orsaken!

Att ni djuraktivister väljer att lägga dövörat till och enbart fokusera på det ni själva vill höra och stryka över de relevanta saker är så förbannat tråkigt både för er skull som brusar upp er och för min skull som trots radering av inlägget får motta korkade kommentarer om hur hjärtlös jag är. ALLA som läst inlägget har missat när jag skrivit att jag försökt få en lösning och att en katt som kissar inomhus utan anledning utan bara fokuserat på ”kissat på väska” och ”avlivning”. Men självklart kommer ni missa även denna del.

Bry er om de som misshandlar sina djur istället. Som inte ger dem kärlek, mat eller som slår dem. Som har sommarkatter och som använder sina hundar som accessoarer.

Hur mycket människor är ni som påstår att jag har en katt som hatar mig då jag istället självklart mår dåligt över hennes betende? Hur kan ni säga något sådant efter att ha läst några få ord? Har ni funderat på att fråga innan ni häver ur er massa elaka kommentarer? Skärp er bara, lägg er tid på något viktigare och låt mig vara.

Detta svar kanske inte förändrar sitationen särskilt mycket – vi tycker ju alla att om katten Kerstin ”mår dåligt” så ska hon ha hjälp, inte avliving. Måhända är det ett ständigt hundpassande som skulle ha valts bort så att Kerstin känt sig trygg hemma? Att kissa inomhus gör en katt nämligen av någon anledning – det finns ALLTID skäl. Det är ofta ett rop på hjälp, precis som när utagerande barn slår sönder saker för att bli sedda…

Och har man en blogg med namnet LIFE IS FOR LIVING så kanske man ska leva upp till det istället?

PS. Matte och jag hade ett MYCKET ARGARE replikerande på tungan först. Men på något sätt känns det mer rimligt att Linnea med sitt eget svar får fortsätta visa skillnaden mellan oss. Där jag står för ett hjärta med innehåll.

Nu är det inte Stina  på EyeScreamTattoo på den här bilden, men det får symbolisera henne! Stina är kattägd av missarna Otto den skelögde och tuffingen Katt – och hon visar hur stort hjärtat är på en cool tattoo-drottning genom att anordna ”Kalla Tassar”-dagen den 17/12!!!

Det innebär att just denna dag så gör Stina småtatueringar för 500 kr styck, så många hon bara hinner och orkar, och hela behållningen av detta går till hjälp för SkåneKatter! Mer info finns också på Facebook. Om ni BARA ANAR vilken kö det normalt är till att boka tatuering hos Stina, så ska ni inse att detta är ett högklassigt event!

Min dröm är så klart att Stina ska tatuera en Wikki på någon nån gång…. ♥

Det kommer att bli fullt hus hos dig den 17e, kompis! Klappa pälsvännerna från mig!

Den var bäddat ganska fint, kartongen som lämnades vid sopstationen vid Framnäs, Lidköping, i lördags, berättar LT. En eller två kattungar – kanske fler – hade den innehållit. Hur har man tänkt då?

En kattunge finns nu lyckligtvis infångad av en snäll kille. ♥

Och Pia på DT berättar om kattmamman med sina fem ungar som stängts in i en banankartong med en tung plåt ovanpå, i ett soprum vid Tjärna Ängar i Borlänge:

Nu finns hon med barnen på Borlänge Katthem. Skönt det i alla fall. Men jag kan bara jama: Hur hade man tänkt där?!!

(Nu går åskan här så jag måste slå av min dator… KvällsKurr!)

Men nu har jag gjort det… Ni såg säkert förra inlägget om katten Kerstin. När det kom ett kommentarssvar från dennas matte, så blev min svans som en flaskborste av sorgsen vrede. Ni vet ju alla, att jag brukar inte fara ut i ilskna svar. Må SkaparKatten förlåta mig. Men…

Matten skriver:                                    2011-09-14 14:25
Väljer att inte bemöta varken ditt inlägg eller dina anhängares dumma kommentarer. Jag vet vad som är bäst för mig och min katt. Istället för att störa sig på mig kan ni väl gå ut och rädda några sommarkatter istället, det finns de som är i behov av bra mycket mer hjälp än min katt.

Jag svarade:
Ursäkta men jag har inte gett dig några dumma kommentarer, bara försökt komma med konstruktiva råd och få dig att tänka om, och tänka mer på din katt – en levande varelse – än dig själv! Och några anhängare anser jag mig inte ha, de är var och en ansvariga för sina åsikter, precis som du och jag.
Om du öppnade ögonen och tittade på vem jag är, så skulle du också se att jag är heltidsaktiv i räddande av hemlösa katter, så det behöver du inte ge mig några pekpinnar om. Jag har troligen hanterat fler sådana också, om jag inte samtidigt behövt lägga tid på att rädda katter som Kerstin från egoister som dig! Du vet bäst för DIG, ja men bryr dig tydligen inte ett skit om vad du dömer din katt till.
Jag brukar inte utbrista i sådana här uttryck i vanliga fall, eller ens förvånas över människors kortsynta missbruk av levande varelsers existensberättigande. Men du tar priset idag! *fräs* Wikki

Varför ska vi katter ha denna kamp för livet? Vi är värda mer!!!

”Jag ger mig!” – så här ungefär känner sig Tanja. Förvånad, matt och frustrerad. (Nja, hon är rund men dock INTE så rund som den här stjälpkatten på bilden dock!)

Förvåningen beror på bristen på smarrig mat – helt plötsligt finns bara ett enda tråkigt torrfoder (Hills w/d), och det vill hon inte precis ha… Eller rättare sagt: Det passar att äta några kulor åt gången ur handen, eller om man får skålen placerad på något nytt ställe en stund. FortiFlora var inte heller uppskattat, så det får hon i spruta i munnen utblandat med vatten några gånger per dag. Stora matte får hålla noga koll på vad som kommer i kattlådan, så att det syns vad som passerat magen. Eventuellt ska hon få lite periactin, som är aptithöjande.

Tanja är feberfri, och vaken och klar i ögonen. Men hon rör sig lite försiktigt, eftersom hon haft ont i magen, och går lite snubbligt – ungefär som att hon är rädd att sträcka ut sig eller hoppa omkring. Inflammationen i bukspottkörteln har nog gjort ganska ont. Så doktor Ono har sagt att hon ska hålla sig stilla den närmaste tiden.

Frustrationen är att hon inte får gå ut i gröngräset och jaga möss som hon är van. Det får vänta ett bra tag framåt. Och på något sätt verkar det som att hon saknar oss kattkompisar, även om hon aldrig varit sådan att hon gosat ihop sig med eller lekt så mycket med någon annan än Ville. Vi hoppas att det inte ska göra henne deprimerad, och idag är Stora husse kattvakt och gosar och pysslar om Tanja. Vi hoppas i alla fall att det ska göra susen att hon är hemma igen!

Tänk vad viktig en liten katts hälsa kan bli för oss!?!

Sören är en hedrande representant för oss hittekatter! *spinner* Klicka på bilden så kan du se alla Agrias foton!

Jag förstår mig inte på människor som prioriterar en ny soffa ** framför en livs levande katt. Kerstin råkade kissa på Espiritväskan. Matte ringer och bokar tid hos veterinären… *kräks*

**Inlägget är borttaget nu. Kerstins matte fick för mycket kritik fför sitt beslut att avliva sin katt, att hon valde detta. Tyvärr ville hon inte lyssna på välmenta råd heller.