Månad: september 2011

Igår på kattutställningen vann jag tre pyttesmå söta fåglar – de får följa med i auktionspaketet:

Ett av Villes smeknamn är ”EldKatten” – han var ju som en röd blixt. Därför lägger vi också med en pytteliten emaljerad brosch i grönt, orange och rött som ser ut som en liten ”EldKatt”:

Broschen ligger på en vanlig bomullspad, så då förstår ni hur liten den är! Den gröna färgen är riktigt mjukt mossgrön och inte så mörk som på bilden – det var svårt att få kameran att ta upp rätt färger. Visst är den söt!

Och budgivningen i Villes MinnesAuktion står just nu på:
Kattvännen Lisa bjuder 1000 kr! *kurr*
Kungsörsligan: 800 kr! *bugar*

I veckan har jag varit KonstKatt också, nämligen klättrat på Kvarntorpshögen, ett rykande jätteslaggberg i Kumla där det är konstutställning utomhus!  ”Konst på Hög” heter utställningen, belägen på 110 meters höjd i ett annars fullständigt platt landskap. Redan på vägen dit ser man konsten:

En vindlande serpentinväg gick upp på toppen och därifrån syntes hela världen:


En brädhög, Lars Wilks ”Waaaall” kunde med viss fantasi se ut som en sittande Wikki:

Men bäst tyckte jag om Malanganerna:

Och så fanns en kyrkosiluett, byggd av någon sorts nät, som ändrade utseende hela tiden beroende på ifrån vilket håll man tittade på den:

Det var inte lämpligt att gå utanför stigarna, nere i slagghögen fanns det glöd kvar som var mer än 800 grader varm och det rykte rejält här och där.

Växtligheten var väldigt speciell uppe på högen, guiden berättade att där fanns arter som inte hittas någon annanstans i Skandinavien. Men ingen av dem har planterats eller såtts, så man kan ju undra hur de kommit dit? Fågelvägen?

På hemvägen gjordes ett stopp vid konstgalleriet i Örsta också, en märklig byggnad med fasad målad med små reflexkulor och glödande nattbelysning som gjorde utsidan mer spännande än insidan rentav:

Om man stod på rätt ställe så fick man se sin siluett på husväggen också. Ser ni att jag är med:

Idag har jag hälsat på MSK:s kattutställning i Vilsta i Eskilstuna och tittat på långhårskatternas utställningsdag. Det var mycket spännande, för Ragdollklubben hade en specialtävling med den längsta panelrad som då jag nånsin sett:

Här fanns raggisar i alla färger med imponerande pälskragar och blåaste ögon, och…. Helt plötsligt utbröt ett jubel i publiken… En av dem såg väldigt mystisk ut:

Det visade sig vara en funktionär mitt i raden, hållande en insmugen charmerande chihuahua! Som förvisso fick domaren Mauds uppmärksamhet till sist. Hon berömde fint satta öron och blå ögon, men sedan passade inte så värst mycket mer in på ragdollstandarden! Underbart med humor i den tuffa utställningsvärlden! *fniss*

Själv hade jag en mysig pratstund med en av mina absoluta favoriter NFO S*Räserråttans Gunnar, som var med och kammade hem hederspris. Gunnar är den coolaste idag!
Men det fanns fler fina missar, som t ex S*Arvanis Smashing Pumpkin, en oddeye turkisk van:

En del sov lugnt i sina burar, andra kikade fundersamt eller nyfiket ut, några pratade och några katter försökte vara utbrytarkungar:

Tillemoras Mini Cooper presenterade rockabillyfrilla för ragdolls:

Sedan var det somliga som hade hängmattan med sig:
…eller låg och sov helt avslappnat mitt under pälsskötseln innan panel:

Snygga Pysida’s Pigalle var en sådan cool katt! Han bekymrade sig inte det minsta om allt som snurrade runtom, och såg ut att njuta av borstning och uppmärksamhet. Se vilken päls ”Palle” har:
 *kurr*

Här kommer första budet:
Nytt bud från Kungsörsligan: 800 kr! *bugar*
Vi kan höja till 600! bjuder Puma & Sixten! *buff*
500 kr jamar Dui & Deco! TackJam!
KungsörsLigan bjuder 400 kr! *kurr*

Jag läser en otäck artikel i Aftonbladet idag om hur katter hittas döda utan huvud i Sundsvall och påminns med en rysning om kattplågaren i Lerum, som tack och lov åkte fast i augusti 2009, efter att ett 20-tal katter och en hund mist livet.

”Hon var charmig, ganska fet och hade ett feminint ansikte. Tuss kom bara till sin matte. Vi hade ett speciellt band och hon var min lillbebis!” berättar matte till katten Tuss, Märta-Li Melander, efter att hennes katthona hittats död på en åker väster om Sundsvall, men utan huvud. Uppgifter har kommit att andra katter hittats på samma sätt, kan man annat än rysa?

Hoppas att alla människor som läser detta och bor i Sundsvall blir vaksamma och hugger korna i den som gjort detta snarast – för det ruskiga är att den som börjat plåga djur kan ha en tendens att fortsätta och eskalera till värre våld. Det vill vi INTE!!! *fräs morr*

Stöd i stället Ditt Lokala KattHem! ♥

Jag har funderat och funderat på minnesauktionen, och när Ville lämnade oss och tassade över till SkaparKatten, då fick vi en sådan chock allesammans, att det inte var lätt att samla sig. Så gick Villes syster Tanja och blev så kattsingens sjuk, och ett tag oroade vi oss intensivt för att SkaparKatten skulle jama hem henne också… Men nu har hon piggnat till, och idag mår hon så bra att hon får t o m springa på fri tass ute i solskenet bara för att hitta sin aptit igen!

Så här om dagen fick jag en så fin kommentar från givmilda vännerna Sambo och Roxy: ”Skulle inte minnesauktionen för Ville kunna gå till bidrag till Tanjas veterinär- och medicinkostnader? Det kunde väl vara på tiden att vi läsare fick ge till er som omväxling… Nospussar Sambo och Roxy”.

Det gjorde mig rörd och fick mig att grunna ännu mer – jag samlar ju ALDRIG in pengar på mina auktioner till mig själv! Men visst kunde det nog vara Villes vilja att hjälpa Stora matte  och Stora husse att få in ett bidrag till Tanjas fortsatta behandling?! För vi vet ju att i det långa loppet kommer Stora matte ändå att fortsätta trolla med loppis, lotterier, auktioner och en massa saker för att få in slantar till hemlösa katter – också!

Så här kommer en presentation av de första sakerna i Villes MinnesAuktion:

Först en liten söt kattmats- eller soppskål i blått porslin med vit insida och söta fiskar runt kanten. Den är tillverkad i Italien, är 8 cm hög och 14 cm i diameter. Den är ganska tung och står stadigt. Fin eller hur?

Sedan är det ett gulligt köks-kit, som matte och husse hittade under sin semesterresa i Thessaloniki ”The Greek Cat” med grytlapp, grytvante och liten handduk. Motivet, ja visst liknar det en glad Ville?!
 
Och så har vi dessutom ett ”Ville-bokomslag” som just Sambos och Roxys duktiga matte har tillverkat, och en pocketbok ingår naturligtvis (Titlar finns att välja på sedan!):

Se vilka vackra pärlor det sitter på bokmärkesbandet:

Insidan har det allra sötaste fisk-bensmönster, som matchar alldeles förträffligt, och kanter med vita hjärtan. ♥

Auktionen kommer att fyllas på med några fler saker, och pågår till och med nästa lördag den 24 september kl 21.00! Till förmån för Tanja, om ni tycker att det är OK?! ♥♥♥

För ett par år sedan skrev jag med hopp i hjärtat om Jonas Johansson Wensmans påbörjade forskning om vingelsjuka hos katter och nu är till min glädje forskningen klar och bland annat har den lett till att det nu går att ge en diagnos på sjukdomen på en LEVANDE katt! Tidigare var det bara obduktion som kunde fastställa detta.

Vingelsjukan är en fruktad kattsjukdom som finns framför allt i vårt hemområde i Bergslagen/Mälardalen, och hur den uppkommit och sprider sig är en gåta. Den orsakas av något som kallas bornavirus, och ursprungligen upptäcktes bland kavallerihästar i den tyska staden Borna omkring 1885. Bornaviruset har en speciell form som gör att den lätt identifieras.

Sjukdomen drabbar framför allt katter som rör sig fritt ute i naturen, men verkar inte smitta inbördes mellan individer, så man tror att fåglar eller gnagare sprider viruset. Du kan läsa mer här i SVA:s beskrivning av vingelsjuka. Sjukdomen kan förlöpa snabbt men också drabba lindrigt och katten kan leva med den i många år.

Nu har Jonas lagt fram sin avhandling i ämnet vingelsjuka, och disputerar med den på fredag den 23e! Mer om detta kan du läsa här på SLU:s nyhetssida! ”Sjukdomsmekanismerna bakom denna mystiska sjukdom behöver klargöras ytterligare.”  säger Jonas Wensman. ”Vi vet för lite om hur sjukdomen sprids och om den kan behandlas.” Tyvärr finns inget botemedel idag, så jag håller tassarna och hoppas att Jonas ska fortsätta forska och kanske lösa det?! Vilket jag ser fram emot att få jama om då! *blink*

Stora matte funderar förtvivlat på hur hon ska få Tanja att äta föreskrivet Hills w/d – för om man frågar Tanja så smakar det sågspån endast!

Idag blev det två promenader ute för att få fart på Tanjas cirkulation och höja aptiten, först till svampskogen och sedan runt åkrarna. Tanja mumsade grässtrån och lite delikata småkryp, men eftersom magen är tom i övrigt, så är det ju inte myckat att leva på?!

Febern har försvunnit och blicken är klar igen, men hon blir deppig av att vara inomhus, så det att hålla henne inne i minst en vecka känns som ett omöjligt beslut!
 
Nu ska Tanja få pyttesmå doser med Periactin, som förhoppningsvis ska höja aptiten. Bara det går att få i henne det – den först 1/4 tabletten blev ett enda lödder som rann ut genom mungiporna…

Stora matte blir helt matt! Och Tanja tyckte att svampkorgen var väl till för henne?!

Från sitt hem nära Klippiga Bergen, Colorado, försvann sköldpaddsfärgade Willow för  ungefär fem år sedan.

1600 miles/258 mil därifrån, på East 20th Street, nära Gramercy Park, i Manhattan, New York, hittades hon i onsdags av en man som tog katten till Animal Care&Control, som tar hand om djur som hittas där. De konstaterade att mikrochipmärkningen var registrerade på en familj i Boulder och kontaktade dem, berättar AP.

Willow var i utmärkt kondition och inte längre den lilla kattunge som försvann från familjen, som under hennes frånvaro utökats med ett barn och ny hund. ”We had another dog back then, too, and I remember that Willow would lie with them as they all waited to be fed.” berättade husse Jamie. ”She thought she was a dog.” I tro att coyoter kalasat på den lilla kattungen, som smitit ut när hantverkare arbetat i hemmet, hade man gett upp hoppet att finna henne. Men vid en flytt hade ändå registreringen av adressen för chipningen uppdaterats och därför kunde ACC hitta hennes ägare.

Vilken resa – du kan se en karta med avståndet här! Under åren som gått har ändå någon skött om Willow väl. Men nu förbereds hennes långa hemresa och familjens Squires barn väntar ivrigt!

Jag jamar som jag brukar: Kastrera och ID-märk din katt! Alltid!!! Det lönar sig!

Ibland blir saker fel, fast man försöker att få dem rätt. Och igår morse blev det riktigt knasigt. Tack BM för att du hjälpte oss rädda situationen! Du är vår hjälte!

Det började med att jag snodde runt mattes fötter, jamade ihärdigt och försökte få henne att förstå att hon glömt att ge oss morgonmaten. Hon hade just blivit inringd som sjukvikarie till ett jobb och skulle iväg så fort som möjligt, så hon var hyperstressad. Jag var ju hungrig och påpekade det ganska tassgripligt, så matte snubblade på mig och morrade argt. Ni kan ju gissa att jag blev verkligt ledsen och slank iväg med det mest sårade uttryck en Wikki kan uppbringa d v s ungefär som en våt fläck som rinner längs golvet…

Matte insåg då att hon varit dum mot mig och blev så olycklig, hon också, och kom för att be om ursäkt. Men jag drog mig undan sårat och hon fick lirka ganske länge – samt servera mat – innan vi var vänner igen! Nu fick hon SPRINGA SNABBT till bussen!!!

Det var bara det att 2 minuter innan bussen skulle gå, så insåg matte att hon i hastigheten glömt plånbok, busskort och allting hemma. PANIK! Matte sprang som en trimmad iller hem…. Nu skulle hon missa bussen och komma sent till jobbet, bara för att hon inte lyssnat på mig vid första jamet!

Så i sin nöd ringde hon till BM, som ställde upp och skjutsade matte till jobbet! Matte hann hämta sin plånbok och komma till jobbet i tid och hemma hos oss lägrade sig lugnet. Vilken tur att vi har vänner som dig, BM! Tusen NosPussar som Tack!!!