Till minne av Rembrandt och Lucky

Det är alldeles tyst i KattHimlen. Alla KattÄnglarna och SkaparKatten sitter alldeles stilla och tysta och ser med rörda nosar på hur två mycket spröda gamla katter med stor kärlek ses igen…

Rembrandt hade jamat till SkaparKatten ”Jag vill möta min älskade Lucky som den mycket gamla katt hon minns – det var så vi hade varandra!” och så var det också det skedde! En hedersvakt av kattänglar med mycket välputsade morrhår stod på var sida om PärlePorten, när Sankte Pelle, GrindKatten, öppnade för Lucky… Och mitt i paraden, distingerad och gentleman som alltid, stod Rembrandt där och bjöd henne in med en mild nosbuff!

Lucky hade bara ögon för en enda katt – hon smög sig med ett förtjust och ungkattsförälskat mjau intill sin Rembrandt, och sida vid sida gick de, tätt tilsammans, glömska av omgivningen, rakt in i Paradiset!

SkaparKatten log förtjust, och det fick höstrosor att slå ut kring Katthemmet Kompis.
”Det är fullbordat!” jamade ÄnglaKatterna.

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia Visa alla inlägg av Wikki