Ibland blir saker fel, fast man försöker att få dem rätt. Och igår morse blev det riktigt knasigt. Tack BM för att du hjälpte oss rädda situationen! Du är vår hjälte!
Det började med att jag snodde runt mattes fötter, jamade ihärdigt och försökte få henne att förstå att hon glömt att ge oss morgonmaten. Hon hade just blivit inringd som sjukvikarie till ett jobb och skulle iväg så fort som möjligt, så hon var hyperstressad. Jag var ju hungrig och påpekade det ganska tassgripligt, så matte snubblade på mig och morrade argt. Ni kan ju gissa att jag blev verkligt ledsen och slank iväg med det mest sårade uttryck en Wikki kan uppbringa d v s ungefär som en våt fläck som rinner längs golvet…
Matte insåg då att hon varit dum mot mig och blev så olycklig, hon också, och kom för att be om ursäkt. Men jag drog mig undan sårat och hon fick lirka ganske länge – samt servera mat – innan vi var vänner igen! Nu fick hon SPRINGA SNABBT till bussen!!!
Det var bara det att 2 minuter innan bussen skulle gå, så insåg matte att hon i hastigheten 
glömt plånbok, busskort och allting hemma. PANIK! Matte sprang som en trimmad iller hem…. Nu skulle hon missa bussen och komma sent till jobbet, bara för att hon inte lyssnat på mig vid första jamet!
Så i sin nöd ringde hon till BM, som ställde upp och skjutsade matte till jobbet! Matte hann hämta sin plånbok och komma till jobbet i tid och hemma hos oss lägrade sig lugnet. Vilken tur att vi har vänner som dig, BM! Tusen NosPussar som Tack!!!
Riktiga vänner är det allra bästaste man kan ha!! <3 ^^
Mjau, jag hoppas att jag kan återgälda hjälpen på ett fint sätt någon gång! ♥ TassKram Wikki
Blev ju mäkta förvånad, när läser BM…men, slog sedan bort tanken att det var riktat till mig. Har ju gjort bort mig förr, när det skrivs BM..vilket ofta är BarnMorska som menas…hehehe. Det var ju bara tur att jag var hemma. Hade nyss gått upp och inte fått av mig natt-t-shirten ännu, men fort gick det och det var ju skönt att med hjälp av bilen, så kom du i tid.
Kan jag hjälpa, så är det väl en självklarhet att göra så, tycker jag.
Jag tycker att det var snällt av din matte att ta det lugnt med dig en stund, trots att det blev som det blev. För en katt/hund som inte riktigt förstår varför matte/husse har bråttom och är stressad, då det händer såna här saker…ja, de kan faktiskt må dåligt av detta…de kan läsa in otäcka saker i alla rörelser, om de inte får en lugn stund och förklaring till varför. Det har mina djur lärt mig och jag är bara en lydig slav *ler*.
Kramisar till er alla
Mjau, matte prioriterade att gottgöra… Det är förlåtet nu och vi samsas så bra. Det är ju det där att nån gång innan jag kom till matte och husse, så var någon väldigt hård mot mig, så jag är mycket rädd för att få bannor, och det vet matte. Så hon fick förskräckligt dåligt samvete. Vi hade rett ut det hela ♥ innan hon sprang till bussen, och det var ju otur sedan resten med att glömma. Tack för att du hjälpte! *spinner igen lite extra* NosPuss Wikki