Ledsen om ni tycker att jag är tjatig men jag måste återkomma med mer om tjejen Linnea som skulle avliva sin katt Kerstin för att hon kissar inne lite här och där… (Se tidigare blogginlägg.)
För nu toppar hon i alla fall med att förfalska sina bloggkommentarer, och det är ju magstarkt! Själv rättar jag inte ens eventuella stavfel i kommentarer och jag publicerar alla kommentarer som inte är spam, och bevarar de flesta så snart jag kan.
Och om ni undrar vad det stod i det borttagna blogginlägget, så var det bland annat (Jag har kortat texten lite där det är fyra punkter: …. ) följande, citat:
”Katt-kerstin har sett sina bästa dagar. Antalet gånger hon kissat inne har blivit för mycket för att det ska vara förlåtligt. Förut var det ytterst sällan, och en olycka kan ske och jag tänkte att det var för att jag åkte till norrland ibland eftersom hon bara brukar göra det när jag är där, katter och förändringar. Men nu har det börjat ske mer ofta och det har aldrig något samband, och idag upptäckte jag att hon kissat på min Espiritväska. det var droppen (eller – dropparna, höhö)…
Har man en katt som börjar kissa utanför lådan så kommer det sällan eller aldrig sluta. …. Tyvärr, så är det. Jag vill inte att hon ska kissa i mina nya soffor eller någon säng så att det bara är att slänga bort. Och sen matta, kläder, skor osv… katturin är praktiskt taget omöjligt att få bort. …. Känner mest att det blir bäst, jag har heller ingen relation till katten. Hon var hur mysig som helst i början, sov i sängen och gosade jämt, men sen hände något och vad det vette gudarna …..
Sedan anledningen till varför en katt kissar inne, det kan vara många. …. I det här fallet har jag absolut INGEN aning om varför hon gör det, men jag vet av erfarenhet efter att ha haft många katter i familjen att en katt som börjar kissa inomhus flera gånger, den kommer inte sluta tvärt. Nej så i morgon ska jag ringa till veterinären och se när de har tid. Känns som att det är det absolut klokaste beslutet, har inte råd med att fler grejer ska förstöras och hon mår som sagt inte heller bra av någon outgrundlig anledning.”
Så ni förstår nog nu att man blivit upprörd och jamat!
Säger väl en del om Linneas moral, eller snarare bristen på densamma.
Spott, fräs och väs för sådana människor!!
Mjau tyvärr finns det många sådana – förljugna och falska. Varför man väljer att vara sådan är också gåtfullt. Det är ju sådant som kommer att komma i fatt en vacker dag och då står man där med skammen! Tragiskt! NosPuss Wikki
Tack för att du visade hennes inlägg – nu försvann plötsligt mitt dåliga samvete över min reaktion för Kerstins öde. Linneas kommentarer tydde ju på att hon trots allt försöker ta ansvar för sina djur – men detta inlägg visar tydligt hur hennes prioriteringar ser ut. Jag har fått slänga FYRA soffor som Imma har kissat ner, för att inte räkna allt annat som blivit förstört (inklusive ett trägolv), men det ändrar inte faktum: döda ting går att ersätta, men inte Imma! Dessutom är det inte sant att det inte går att ändra på en kissande katts beteende, det vet jag eftersom jag fått både Imma och nu också Philemon att hålla sig strikt till tyglådorna och låta bli allt annat. Man måste ha viljan att göra något och se situationen ur kattens synvinkel för att hitta orsaken till problemet. Slutligen kan jag varmt rekommendera Ecodour, ett jättebra medel för att ta bort både kissfläckar och framför allt lukten! Det har jag själv hemma och använder när (om) det behövs. Detta medel är dessutom ekologiskt, miljövänligt och förstör inte textilier m.m.
Att skriva att man inte har en relation till sin katt är att erkänna att problemet är ens eget – en katt knyter alltid an till den människa som visar den respekt, kärlek och förståelse! Katter ljuger inte… det gör däremot människor, titt som tätt.
Kram från sr. Carina, klosterkatternas tjänarinna.
Nej just det: Katter ljuger inte. Ever! TassKram Wikki
PS Tack för goda exempel du visar! ♥
Man borde egentligen tycka synd om henne för något är inte rätt där uppe, men hon skrämmer mig faktiskt. Tyvärr kommer hon nog fortsätta ha djur eftersom hon ser sig själv som djurvän, och jag tycker riktigt synd om hennes nuvarnade, dåtida och framtida djur!
*nosbuffar*
Mjau, jag tycker det är så sorgligt när min första intention att kommentera hos henne handlade om att hitta alternativ och hjälp till katten Kerstin! Man vill ju hellre hjälpa än bråka! *suck* Men när mantar till sådana här saker, då finns tydligen inte många hämningar! TassKram Wikki
Riktigt pinsamt att manipulera folks kommentarer…
Mjau, i synnerhet om man låter riktigt länkning ligga kvar! Fult! TassKram Wikki
Det verkar som hon inte ska ha någon mer djur hemma ho sig.
När möblerna och väskan är värd mer än en katt.
Mjau, kan bara sucka! TassKram Wikki
Mm…När döda ting är värda mer än levande så SKA man inte ha djur. Man skulle inte ens kunna ha barn om soffan är värd så mycket. Min 1-åriga son har spytt ner vår soffa flera gånger, men vadå då? Bara att tvätta. Och man kan faktiskt bli av med katturin också för när min Yatzy hade kristaller i urinröret så hade hon ont och kissade lite överallt. På mattor, i soffan, i sängen, i Connors babygym… Tvättade allt ordentligt och inget syns efteråt och ingen lukt heller. Då får man även tänka på att hon hade lite blod i urinen just då. Blod är svårt att få bort, men det gick ändå.
Mjau, och i morse hade Tanja spytt ned Stora mattes klädda kontorsstol – inte gjorde det nåt… Det finns rengöringsmedel för det mesta, säger matte. Ingen kisse gör så dä rmed vilje, det finns skäl hela tiden även om människorna inte ser dem! NosPuss Wikki
Jag blir såå himla ledsen och förbannad! Och jag står på din sida Wikki, både jag och mina pälsklingar stöttar dig och hoppas att den där bruden lär sig en läxa!
Mjau, jag vill vara en tydlig katt och står för det jag säger – jag inbillar mig ju att alla ska vara lika ärliga – och det är ju inte något bråk jag vill ha, det här, så det är så trist! Allt jag ville var att bry mig om en katt… Proportionerna blir så fel, och det gör mig ledsen. Mina erfarna råd brukar respekteras och nu blir man liksom spottad i ansiktet. Det är lite ”blondin-kriget” över det hela från hennes sida, och det är en stridsmetod som jag saknar förutsättningar för, jag kör med rent spel hela linjen. *suck* Tack för stödet! NosPuss Wikki
Man får inte publicera något man själv skrivit under en annan persons uppgifter. Sjukt! Jag ställde en fråga till tjejen, orelaterad till Kerstin, och det var en uppriktig och ärlig fundering som jag har, en fråga som jag ställer till alla som jag ser gillar päls. Jag frågar vad det är de gillar med päls för att jag inte förstått det fina med det. Inget argt, inget elakt. Men hos henne fick jag värsta motkontringen direkt. Något jag inte ens upplevt då jag faktiskt diskuterat något hett ämne med andra.
Mjau, det verkar vara ett allvarligt fall av ego med andra ord. Ingen talang till att ta emot konstruktiv diskussion för att lära sig något, utan bara jag, jag, jag… Sad. Undrar därför oroligt hur Kerstin har det. TassKram Wikki
Jo, jag förstår inte hur man kan ha en öppen blogg om man inte är öppen för att alla inte tycker detsamma. Jag får en del kritik ibland och jag både publicerar den och besvarar den. Och mina svar är aldrig aggressiva eller påhoppande. Börjar mer och mer tycka att man kanske skulle införa en kurs i nätetikett som obligatoriskt i skolan.
Mjau, tyvärr är ju mycket på nätet så förljuget och friserat. Själv håller jag på att vara sann, även om det är obekvämt ibland. Och när jag har fel ifråga om något så kan jag absolut ändra mig och be om ursäkt, vilket jag tycker är basen i vettigt uppförande! ♥ Låt oss fortsätta att upprätthålla det goda! TassKram Wikki
Wikki, du vet att vi står på din sida och vi vet att du är en ärlig katt. Hur kan man ens komma på att förfalska folks kommentarer? Det står nog inte rätt till i skallen i så fall.
Mjau men det är vad denna bloggerska gör – inte nog med det, hon är självgod över saken och tycker att hon gör folk en tjänst! (Det påminner om det förvridna propagandamönster som startade judeförföljelsen – Hitler tyckte också att han gjorde mänskligheten en tjänst… Så fel han hade!) Nej sanningen ska fram, tycker jag. Ljug inte mer för och om oss! NosPuss Wikki
Hej nu är det matte Linda som skriver!
Usch vad ledsen jag blir när jag läser detta. Det är ju ett djur, tror hon att katten kissar inne och på hennes väska på rent djävulskap?! Sorgligt. Katten kan ju vara sjuk, inte må bra, inte trivas, inte ha ren kattlåda, vara understimulerad osv, det kan ju finnas massor av orsaker till att den kissar inne!
Min förra katt kissade inne ibland innan han blev kastrerad. Skulle aldrig någonsin drömma om att ta bort honom pga det. det var ju bara ett tecken på att något var ”fel”!!
Nu är han i katthimlen sedan några år, men det var pga sjukdom.
Usch jag tycker den där människan verkar vara så kall.. iallafall i det lilla jag läst här.
Mjau, kall och självgod, visst är det ruskigt? Hoppas att jag kan förmedla att jag aldrig aldrig kommer att bli sådan! NosPuss Wikki
Den där Linnea är en sjuk människa. Nu har hon dock insett att hon kan åka dit för förfalskning och raderat inlägget hon skrev i mitt namn och mitt egna svar till hennes ändring, men det förändrar ingenting i min värld.
Min första katt Misse aka Katten, va en rumsren liten prick som skötte lådan perfekt när han kom in i mitt barndomshem den 4 juni 1997. Men så gjorde jag misstaget och lät honom kissa ute i rabatten när han bott hos oss i 3 dagar och då var han 9 veckor gammal (en vecka innan lagen, på den tiden, för att jag skulle få honom som födelsedagspresent). Efter det så trodde den lilla klumpen att man kunde kissa överallt, men inte avlivade vi Katten för det utan fick själva lära upp honom rutinerna igen. Allt gick bra fram till sommaren var slut och jag började skolan, mamma började med sina kurser och min pappas semester tog slut. Då började Katten återigen att kissa lite över allt i ren protest för att vi alla lämnade honom ensam max 3 timmar per dag. Men inte avlivade vi honom för det, utan vi la plast i sängar och stängde dörrar där det fanns soffor som inte gick att tvätta, samt att han fick någon spruta (vad vet jag inte) och vips så slutade han pinka över allt och blev återigen rumsren. Men så kom han upp i åldern (13), fick artros och dagliga värktabletter för att han skulle leva så bra som möjligt den sista tiden. Men när han fyllde 14 år så blev det jobbigt att komma över kanten på lådan och då hittade han ett hörn bakom soffan som fick bli hans nya toalett, men inte avlivade vi honom för det, för han var ändå pigg och hade livsgnistan kvar. Utan han fick ha sin nya toalett och vi klädda den nya kisse platsen med gamla tidningar. 4 månader efter det så blev han mycket sämre och då insåg vi att tiden var kommen. Han började ramla, hade svårt att resa sig och svårt att lägga sig ner. Då, när det inte fanns något att göra, fick lilla Misse somna in. Men han levde ett långt och lyckligt liv så länge han orkade och några kissefläckar här och där var väll skitsamma. Man avlivar ju inte barn när de råka kissa i sängen och då ska man inte avliva djur heller.
Mjau, jag tycker så mycket mycket mycket om din berättelse om katten! Det är precis så jag önskar att alla människor skulle gå in för att förstå och ge levnadsutrymme till sin katt! Om folk kan fördra hundar som äter upp skorna och dörrkarmarna, alkoholiserade sambos och utflippade tonåringar – varför skulle man då inte också kunna leva med en liten kissarkatt?! ♥ Och som många säger, problemen kan också gå över…
Stora mattes Ville svartsjukekissade och revirmärkte inne ibland när vi var på Landet och hälsade på i början av vårt liv med matte, men idag när han inte finns längre så saknar man det, hur konstigt det än låter. (Nu ler Ville gott, där han sitter och putsar morrhåren på ett av SkaparKattens GuldMoln!)
Vet du, vi får nog tyvärr lämna den där Linnea att ruttna i det särskilda limbo där sådana som hon hamnar så småningom, när allt för många tröttnat på hennes falskhet. Vi fortsätter att stå för ärligheten!
TassKram Wikki
Hon verkar vara en stor IDIOT! Kan inte säga mer än det, det fångar precis vad jag vill säga. Tazzkramar Sara.
Mjau, tur att det finns goda människor i världen också – som du och alla som hjälper hemlösa katter! ♥ NosPuss Wikki
Skummade igenom hennes tidigare inlägg om Kerstin och blev inte särskilt förvånad…
Citat: ”Nu är hennes p-piller slut, skulle haft en hankatt till hands! Men någon sådan har jag självklart inte så det får vänta…”
”Jag funderar på att göra Kerstinkisse till en riktig marskatt! Dvs ta bort hennes p-piller och släppa ut henne och låta grannkatterna befrukta henne! Perfekt då det är ett villaområde hon varit ute i under sommaren och då slipper jag dessutom leta efter en okastrerad hanne. Jag vet inte riktigt vad familjemedlemmarna i huset skulle tycka om detta, men….. de kan få en gratis kattunge som tack för att de i så fall står ut med någon dags brunstkattskrik ;-)”
Mjau, då är man inte riktigt riktig?!! Har man inte mer tanke om sin katt (det kanske säger något om hennes egen syn på barn och fortplantning?! Örk…) så ska man nog inte ha djur äver huvud taget! *suck* TassKram Wikki