”Jag ger mig!” – så här ungefär känner sig Tanja. Förvånad, matt och frustrerad. (Nja, hon är rund men dock INTE så rund som den här stjälpkatten på bilden dock!)
Förvåningen beror på bristen på smarrig mat – helt plötsligt finns bara ett enda tråkigt torrfoder (Hills w/d), och det vill hon inte precis ha… Eller rättare sagt: Det passar att äta några kulor åt gången ur handen, eller om man får skålen placerad på något nytt ställe en stund. FortiFlora var inte heller uppskattat, så det får hon i spruta i munnen utblandat med vatten några gånger per dag. Stora matte får hålla noga koll på vad som kommer i kattlådan, så att det syns vad som passerat magen. Eventuellt ska hon få lite periactin, som är aptithöjande.
Tanja är feberfri, och vaken och klar i ögonen. Men hon rör sig lite försiktigt, eftersom hon haft ont i magen, och går lite snubbligt – ungefär som att hon är rädd att sträcka ut sig eller hoppa omkring. Inflammationen i bukspottkörteln har nog gjort ganska ont. Så doktor Ono har sagt att hon ska hålla sig stilla den närmaste tiden.
Frustrationen är att hon inte får gå ut i gröngräset och jaga möss som hon är van. Det får vänta ett bra tag framåt. Och på något sätt verkar det som att hon saknar oss kattkompisar, även om hon aldrig varit sådan att hon gosat ihop sig med eller lekt så mycket med någon annan än Ville. Vi hoppas att det inte ska göra henne deprimerad, och idag är Stora husse kattvakt och gosar och pysslar om Tanja. Vi hoppas i alla fall att det ska göra susen att hon är hemma igen!
Tänk vad viktig en liten katts hälsa kan bli för oss!?!
Stackars Tanja, säkert jätteskönt att vara hemma men tomt utan bästisen. Nosbuff
Mjau, Tanja stalkar hela tiden Stora matte/Stora husse, och vill bli sedd… Hon mår sakta gradvis bättre och bättre. Hoppas att det fortsätter så. TassKram Wikki
Stackars Tanja vet nog varken ut eller in, ny mat och ingen Ville, Wikki eller Nova att jama med…
Kanske får ni åka och hälsa på henne snart och hålla henne sällskap? Tur att Stora husse är hemma och VAK:ar (Vård av Katt).
Och naturligtvis är det otroligt viktigt hur ens djur mår, mina djur är lika mycket värda för mig som min son är, fast naturligtvis på olika sätt! 😉
Mjau det är inte lätt för henne nu – blir väldigt ensamt emellanåt! TassKram Wikki
Goa Tanja, se nu till att bli frisk innan du ger dig ut på musjakt.
Tanja suckar: När blir det då???! …och trampar otåligt på dörrmattan. TassKram Wikki
Precis!!
Hemmamiljö (även om det inte just nu inkluderar gröngräs . . . ) kommer nog göra susen för söta Tanja ^^
O en tvåbening som ger all sin uppmärksamhet till henne betyder garanterat massor. ^^
Mjau en betydligt piggare Tanja idag! Puh…. Hoppas att det fortsätter så?!! TassKram Wikki
Mycket glad att höra att hon blivit bättre!
Tack! *spinner* TassKram Wikki
Det är inte lätt att vara katt när man inte mår bra och saker och ting förändras utan att man begriper varför! Hon verkar ha klarat tiden på sjukhuset ganska bra i alla fall (Maurice var i och för sig rätt liten när han låt inlagd, men för honom var det en mardröm och han far fortfarande illa, varje gång vi åker dit för vaccinering och sånt) och det är ju ett sundhetstecken att hon bryr sig om vad hon äter. Hills mat ÄR inte god. Det har katterna här alltid sagt. Att döma av blickarna de gett maten så smakar den rutten kofta. Som bäst… Fast det kanske är nödvändigt om den skall vara mild…
tröstegos å tröstegottisar till er alla
Maurices & Kajsas slav lillie
Mjau, Stora matte hälsar från Tanja: Som tur är har jag fått ett kattgodis av snälla Sambo och Roxy som är ok att ge även till en kisse som mig – fettfritt och naturligt. Det får trösta – och sedan leker vi kasta-kulor-leken och kramas! Men Hill’s mat är trist och lockar INTE ens ett matvrak som Tanja… NosPuss Wikki