Jag brukar inte fräsa på folk jag inte känner

Men nu har jag gjort det… Ni såg säkert förra inlägget om katten Kerstin. När det kom ett kommentarssvar från dennas matte, så blev min svans som en flaskborste av sorgsen vrede. Ni vet ju alla, att jag brukar inte fara ut i ilskna svar. Må SkaparKatten förlåta mig. Men…

Matten skriver:                                    2011-09-14 14:25
Väljer att inte bemöta varken ditt inlägg eller dina anhängares dumma kommentarer. Jag vet vad som är bäst för mig och min katt. Istället för att störa sig på mig kan ni väl gå ut och rädda några sommarkatter istället, det finns de som är i behov av bra mycket mer hjälp än min katt.

Jag svarade:
Ursäkta men jag har inte gett dig några dumma kommentarer, bara försökt komma med konstruktiva råd och få dig att tänka om, och tänka mer på din katt – en levande varelse – än dig själv! Och några anhängare anser jag mig inte ha, de är var och en ansvariga för sina åsikter, precis som du och jag.
Om du öppnade ögonen och tittade på vem jag är, så skulle du också se att jag är heltidsaktiv i räddande av hemlösa katter, så det behöver du inte ge mig några pekpinnar om. Jag har troligen hanterat fler sådana också, om jag inte samtidigt behövt lägga tid på att rädda katter som Kerstin från egoister som dig! Du vet bäst för DIG, ja men bryr dig tydligen inte ett skit om vad du dömer din katt till.
Jag brukar inte utbrista i sådana här uttryck i vanliga fall, eller ens förvånas över människors kortsynta missbruk av levande varelsers existensberättigande. Men du tar priset idag! *fräs* Wikki

Varför ska vi katter ha denna kamp för livet? Vi är värda mer!!!

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia

36 reaktioner till “Jag brukar inte fräsa på folk jag inte känner”

  1. Men hur öppna är dina ögon om jag får fråga? Vad vet du om mig? Hur mycket läser du emellan raderna, hur mycket vet du om mitt liv med min katt och alla mina andra djur? Du behöver inte lägga din tid på mig, bry dig om hemlösa katter eller misshandlade katter istället om det då är ditt jobb. Något djur har aldrig någonsin mått dåligt i min omgivning och jag har haft katter hundar hästar osv hela mitt liv. Jag förstår att du är väldigt strikt med dina åsikter och inte vill öppna ögonen vad jag än kommer säga, men jag tycker inte att det är bra att ha en katt kvar i livet som mår dåligt. Det är INTE pga min vård, jag har försökt med alla metoder som finns för att få katten att sluta kissa inomhus men tyvärr fortsätter det. Sluta haka upp dig på mig och bry dig så fruktansvärt mkt på saker du inte vet. Att jag skriver ett kort blogginlägg med odetaljerad information gör inte att du vet bäst bara för att du jobbar med hemlösa katter. Jag har övervägt detta i flera flera månader efter att ha försökt få förbättring men tyvärr, varken hennes lynne eller kisseri förbättras.

    Du har energi att välja vad du vill lägga det på. Lägg det för guds skull inte på mig för ingen katt eller hund mår dåligt i mitt sällskap och jag har alltid gjort allt i min makt för att få mina djur att må bra, tyvärr går det ibland inte lika bra och då är det bästa beslutet att låta dem somna in istället. Att du skriver arga blogginlägg om mig – vad gör saken bättre? Att fler personer som hade kunnat rädda hemlösa katter lägger sin energi på mig? Är det bra? Antar att du är vuxen, och borde veta bättre. Tänk ett steg längre innan du hoppar på någon.

    Tack och hej.

    1. Mjau, jo uppenbarligen mår Kerstin faktiskt dåligt i din omgivning/ditt sällskap. Hon signalerar det med sitt kissande.
      Visst är det mycket jag inte vet om dig och dina åtgärder för katten. Det går bara att utgå från det odetaljerade du skrivit. Samt att resultatet blir att du låter katten somna in.
      Jag hade nog mest önskat att du velat lyssna på några goda råd och låta henne leva, kanske byta miljö och få en chans…
      Det är värt engagemanget att försöka, anser jag, och genomtänkt.
      Däremot ber jag om ursäkt att jag brusat upp. Det är jag katt för.
      // Wikki

    2. Hej, Linnea!

      Jag är en sådan där katt som kissat på fel ställen i många år (har bl.a. förstört fyra soffor för matte), men så kom min matte på lösningen: jag försökte blanda min lukt med hennes! Så hon uppfann en tyglåda, där hon lägger sina använda sängkläder när hon bäddar om och så får jag kissa på dem. När hon sedan bäddar om nästa gång, åker de nerkissade sakerna in i tvättmaskinen (90 grader vittvätt) och hennes använda lakan m.m. hamnar i min låda. Sedan jag fick lådan har jag aldrig någonsin kissat på fel ställen! Kanske en tyglåda skulle vara en hjälp för Kerstin? Eller så kan du väl hjälpa henne till ett nytt hem, där någon har tid att verkligen ägna sig åt henne? Du verkar ha många djur, och Kerstin kanske behöver få vara ensam om sin matte/husse? *fundilerar*

      Tass från Imma, abbemissa, 13 år gammal f.d. kissruska.

      1. Mjau, med lite kärlek kan man lösa många problem. I Linneas fall kanske det räckt med att sluta lägga kissvänliga saker på golvet?! Och så att verkligen gilla sin katt så att den känner det – inte känner avsky, ilska, irritation?! *kurr* TassKram Wikki

    3. Nu vet jag inte så mycket om dig som person, men jag tycker det verkar som att du projicerar dina egna negativa personlighetsdrag på någon annan… Att du drar upp att du har haft djur i hela ditt liv (och att inget utav dem dessutom mått dåligt – grattis) drar en paralell till Wiki som har haft hand om djur hon med. Och du verkar minst lika ”strikt” i ditt tänkande.

      Jag hoppas att du försökte med dina metoder i mer än ”ett par månader” – hade du verkligen varit insatt hade du nämligen insett att det kan ta mycket längre tid än så att åtgärda ett problem av den typ du beskriver. Jag menar, varje metod förtjänar ju minst ett halvårs testtid i sig…?

      Sedan tycker jag ju att du borde förstå att den här typen av situation gör folk upprörda, och då i synnerhet när det gäller människor som bryr sig. Det är sådant som händer när man väljer att lägga ut information på internet. Jag menar, vad hade du egentligen förväntat dig…? Folk som bryr sig rent generellt kommer att bry sig om en sånhär sak också. Och jag tror knappast att det engagemanget tar tid från något annat engagemang – jag vet inte när du läser andras bloggar, men jag gör det i alla fall under den tid då jag inte är upptagen med annat…

      / Spiken

      1. Tack Spiken för MYCKET kloka synpunkter! Mjau, tiden som vi lägger på blogg och bloggkontakter, den är nog likvärdig oavsett detta kring Linnea och hennes katt. Det ingår ju att bevaka kattligheter och om möjligt tassa till kontakter och och kommentarer för att HJÄLPA och RÄDDA så många missar som möjligt. Och det ursprungliga syftet i de flestas agerande – det som fick till följd att det skrivna om Kerstin raderats (Fast jag har en kopia av det sparad.) var nog att försöka hjälpa till med Kerstins problem. Vi är verkligen katter och människor som BRYR sig! Men vill man inte lyssna, så… *suck*
        TassKram Wikki

  2. Bra svar. Såg att det ligger under kattgruppen på Facebok också så det lär komma fler syrliga kommentarer till tjejjen som gillar sin väska mer än sin katt.
    Nalle

    1. Mjau, jag tycker att jag är mer värd än en väska. Det borde vara så för alla katter. *morrhårsdarr* TassKram Wikki

  3. Vilka människor det finns!!! Sådana borde absolut inte ha husdjur överhuvudtaget. Ingen vilja att förstå eller hitta bakomliggande orsak. ”Bäst för katten” skriver hon. Det bästa för katten är ett kärleksfullt hem med en ägare med lite bakom pannbenet…

    Beteendeproblem hos katter gå att lösa precis som hos hundar. Varför finns sällan viljan, energin eller tålamodet när det gäller katter? För att vissa inte värdesätter katter på samma sätt? För att de skänks bort? För att de inte kan se katter som tänkande varelser och individer? Det största felet måste vara avsaknad av kärlek……..

    1. Mjau, jag önskar att det gått att få henne att känna att det finns goda råd att ta emot. Men hon har redan bestämt sig. Sorgligt. *suck* Fast skäms lite för att jag brusade upp. Det är inte min stil i vanliga fall. NosPuss Wikki

  4. Jag blir så ledsen så det inte är sant och matte gråter. Vi sörjer stackars Kerstin och alla andra katter som inte får den chans de har rätt till här i livet. Tydligen är alla vägar till kommunikation stängda och det kommer att kosta en levande varelse dess liv. Man blir väldigt ledsen.

    Kram till dig Wikki som i allafall försökte, förstår hur ont det gör i dig.

    Nea, Simba och matte

  5. Tänk att en väska är värd mer en kisse??

    Här hemma får man inte ha några kläder på golvet, för då kommer Milou och kissar på dom. Hon har även kissat på mina väskor som är på golvet, men det är ju bara att köpa nya tycker jag.

    1. Mjau, många saker har man kissat på i sitt liv, men hittills ingen märkesväska. Det finns alltså saker kvar att uppleva! NosPuss Wikki

  6. En del verkar tycka att det är samma sak att skaffa sig ett husdjur som att köpa sig en accessoar. Är man inte 100 procent nöjd så lämnar man tillbaka den. Eller slänger den i soporna…
    Kramar och tassklappar till alla som förstår att ett husdjur är en familjemedlem

    1. Mjau, tänk om man gjort så med en hund eller ett barn, vilket liv det skulle bli. Men katter… Ofattbart – det är ju också liv! TassKram Wikki

  7. Att rengöra lådan ofta är ack så viktigt tycker jag även som ensamkatt i hemmet. Lite kräsen är jag men nån ”olycka” har inte skett eftersom att husse och matte är nog med att plocka rent och byta sand. Men dumma matte råkade en gång stänga badrumsdörren (där min låda finns) när hon dammsög. Vad gör man, hon hörde inte mina jamanden.. Så såg jag en vidöppen kattsandsförpackning i hallen, tryckte in min stora bak och gjorde det jag skulle. 🙂

    Ägare kan ju vara lite småtröga ibland, vissa mer än andra. Min matskål står ofta tom eftersom att jag älskar mat. För att husse och matte verkligen ska förstå så buffar, knuffar och styr jag hela min fodertunna så att den står alldeles framför matskålen. Då fattar de! Men det är ju inte alla katter som pratar klarspråk som jag och då får ägarna försöka sätta sig in i kattens liv för att komma till rätta med problemet.

    1. Du är en smart kille, du Alvin. Och du har rätt, man måste se till att ha en stadig tass med sina människor och fostra dem hela tiden… NosPuss Wikki

  8. Linneá!
    Varför blir du otrevlig i tonen när du får goda råd om hur du kan komma tillrätta med din katts kissande? Om du verkligen hade brytt dig om din katt Kerstin hade du varit både glad och tacksam över att andra med stor erfarenhet ville hjälpa dig.
    När en katt börjar kissa fel har det alltid en orsak. Kommer man på orsaken kan man i regel också få bukt med kissandet. Att ha husdjur går inte alltid på räls, något man måste ta med i beräkningen innan man skaffar sig ett djur. Att avliva så fort det blir problem som om det vore en värdelös slit och slängvara är inte att ta sitt ansvar.
    Jag hoppas att du tänker dig för framöver och inte skaffar några flera katter eller andra djur nu.
    // Lena – Hittekatter iFokus

  9. Jag tycker absolut inte att du skall be om ursäkt för ditt svar till henne!
    Jag blev så arg när jag läste hennes inlägg så jag bara satt och skakade, när jag väl hade lugnat ner mig hade hon raderat det så jag fick tyvärr ingen chans att kommentera.
    Det som gjorde mig mest upprörd var hur hon beskrev Kerstin som en gosig och social kattunge, men att hon senare utan förklaring fått beteendeförändringar och blev osocial, ville inte vara nära eller gosa och började kissa utanför lådan. Men hallå??? En katt får inte såna beteendeförändringar utan att något markant har hänt och det i deras hem! Hon måste ju ha en aning om vad det är, något annat köper jag inte. Att hon dessutom skriver att hon genom åren har haft flertal katter gör inte saken bättre, hon skall alltså vara en van kattägare och har ingen aning om vad som hänt hennes katt och som fått den att så plötsligt ändra hela beteendet och är dessutom helt ovillig till att lyssna på goda råd om hur man kan försöka komma till rätta med problemet.
    Hon kanske tycker sig vara en djurvän men hon lever i en liten glasbubbla där allt kretsar runt henne själv och verkar vara helt ovillig att verkligen lära känna sina djur och förstå deras behov. Jag hoppas innerligt att hon aldrig någonsin skaffar en ny katt eller något annat djur heller för den delen. Ett husdjur är en fullvärdig familjemedlem från första dagen – ingen gullig inredningspryl som man kan gosa med när humöret faller på.
    Så nej Wikki – jag tycker inte du skall be om ursäkt för din kommentar eller ditt inlägg!
    Ibland måste man få fräsa ordentligt.
    *nosbuffar*

    1. Mjau, du har så rätt. Fräsandet vidhålles därmed. Ibland måste man få reagera. Glasbubblan är nog en perfekt beskrivning av situationen. Glatt yta och tomrum därunder! NosPuss Wikki

    1. Mjau det här var verkligen en intressant länk! Nu när jag fått grunna på den ett tag så har jag hittat precis var den hör hemma! Inlägg kommer strax! Tack! NosPuss Wikki

  10. Min systers ena katt både kissade och bajsade lite här och var. Det tog en hel del tid (runt halvåret) och arbete, men nu idag gör han inte det längre utan är en glad och nöjd katt (så länge som det inte är bebisar i närheten).

  11. Jag har haft djur hela mitt liv, just nu har jag två deltidshundar, min katt och jag passar ofta andras hundar av den anledning att folk litar på mig och min hand med djur. Jag har ALDRIG misskött ett enda djur på något sätt någonsin, och gett 110% kärlek till alla djur jag haft oavsett om det varit katter eller hästar eller hundar. Jag har aldrig någonsin skaffat mina djur för att jag tycker att de är gulliga och i mening att ha dem som leksaker eller showa med dem, det krävs enorm kunskap för att äga ett djur och jag skulle heller aldrig ge mina djur till vem som helst.Jag är tillräckligt kunnig för att äga dessa djur, annars hade jag inte haft dem – självklart. Så ni behöver inte läxa upp mig i de mest grundläggande sakerna när man ska ha ett husdjur och i detta fall katter. Hade ni varit trevligare i er ton hade ni HEMSKT gärna fått komma hem och se hur jag behandlar mina djur – med glädje!

    Tycker att ni är rent ut sagt elaka som ni håller på och hoppar på mig och vissa påstår att min katt måste hata mig och liknande, hör ni hur det låter? Jag har övervägt detta under en lååååååång tid efter att ha försökt med allt möjligt för att få bukt med problemet – tror ni att avlivning är det första som dyker upp bara för att min katt kissar på väskan? Tror ni det är det absoluta problemet? KATTEN MÅR INTE BRA! Och det är inte bara av den orsaken!

    Att ni djuraktivister väljer att lägga dövörat till och enbart fokusera på det ni själva vill höra och stryka över de relevanta saker är så förbannat tråkigt både för er skull som brusar upp er och för min skull som trots radering av inlägget får motta korkade kommentarer om hur hjärtlös jag är. ALLA som läst inlägget har missat när jag skrivit att jag försökt få en lösning och att en katt som kissar inomhus utan anledning utan bara fokuserat på ”kissat på väska” och ”avlivning”. Men självklart kommer ni missa även denna del.

    Bry er om de som misshandlar sina djur istället. Som inte ger dem kärlek, mat eller som slår dem. Som har sommarkatter och som använder sina hundar som accessoarer.

    Hur mycket människor är ni som påstår att jag har en katt som hatar mig då jag istället självklart mår dåligt över hennes betende? Hur kan ni säga något sådant efter att ha läst några få ord? Har ni funderat på att fråga innan ni häver ur er massa elaka kommentarer? Skärp er bara, lägg er tid på något viktigare och låt mig vara.

    1. L, jag svarar bara för mig själv. Andra kommentatorer får du besvara var och en för deras åsikter hos dem.
      Om katten inte mår bra – hjälp den. Avlivning är inte hjälp. Det är faktiskt egoistisk hjärtlöshet.
      Det är bara ett klart konstaterande, och varken elakt eller påhopp. Du får stå till svars för ditt eget handlande helt enketl, och det passar tydligen inte din glättade yta, bilden du vill ska synas utåt av dig?
      KattRättsAktivist?! Javisst!
      NosPuss Wikki

    1. Man kan inte fatta att tjejen inte förstår att de flesta egentligen vill hjälpa henne att hitta en lösning på detta och låta katten Kerstin leva! NosPuss Wikki

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *